Dissad

Lilla A är sin fars tös.

-Näe, pappa ska knäppa pyjamasen, du är så slarvig!
-Närkommerpappahemnärkommerpappahemnärkommerpappahem?
-Pappa gör godast pannkakor!

Idag utbrast hon från hjärtat till munnen: -Pappa du är UNDERBAR! Sedan tittade hon på sin arma mor. -Du är också snäll mamma. Ibland.

Tack lilla vän.

Påskens know how

*Man vet att man sovit för länge när the soon to be - 7-åringen, the dramaqueen, rusar in i sovrummet och skriker förtvivlat: -Vill ni att jag och Lilla A ska DÖÖÖ?!? -Vi får aldrig någon frukost och ni bara soooooooooooooover!

*Man vet att man varit ledig länge tillsammans när en dag vid skrivbordet på jobbet känns som en efterlängtad stund för egentid.

*Man vet att barnen börjar bli stora när minstingen säger: -Mamma, du behöver inte berätta om påskharen. -Påskäggen i din garderob är borta och det var dem som vi hittade. -Du är ju påskharen.

*Man vet att man ätit för mycket av alla slags ägg, marsipanägg, hönsägg, chokladägg, mandelägg och sockerägg när endast synen av den ovala formen får en att kvälja.

*Man vet att man druckit för mycket vin på påskafton när etiketten på Per Morberg vinet är sönderpussad (?!).

God fortsättning.

Glad Påsk!

Det är så här man känner om våren

Med solen till skogs

Tar sats mot...

...ett sant glädjeskutt

Trollunge 1

Trollunge 2

Stortrollet

En ledig dag

Jag är ledig med fler sådana ljuvliga dagar framför mig. Livet känns angenämt. Solen skiner och vi har varit uppe sedan kl 7. Barnen är mitt uppe i någon båt/bebis/hund/skola-lek. Rena rama Dramaten. Själv sitter jag och surfar påskmat, hur man skriver en bok, hemnet och semesterresor. Hela livet ligger inför mina fötter i alla fall på bekvämt avstånd i burken. Att verkligen GÖRA något är en annan femma. Men vad vore livet utan drömmar? Nu ska jag tjuvlyssna på min alldeles egna Bergman och Norén à la Rederiet såpa. Länge leve fantasin!

Påskkärringen filosoferar

Att plocka fram påskpyntet...

Ni som råkat missa detta.

Muskelmorsan med mjuk midja

När jag var i 20-årsåldern så kändes det här med träning helt oväsentligt. Jag har aldrig varit någon hurtbulle och har alltid föredragit att sitta svår i soffan sippandes på ett glas rött.
Under 10 års tid så tränade jag endast högst sporadiskt och med ganska stor vånda. Det var först efter födseln efter mitt andra barn som jag började fundera på det här med hälsa och motion - ordentligt. Vikt har alltid varit ett ointressant ämne enligt mig, men det var väl i första hand för att jag helt enkelt inte behövde bry mig om det direkt. Kroppen skötte sig ganska bra ändå. Men efter en eller flera graviditeter så sitter saker inte längre där de "ska" (för många, inte alla) och skinnharpa spelas på tätt ackompanjerad av gäddhäng och vips så har rumpan skumpat ner till knäna. Antar att ålder och lojhet spelar in en hel del också. Men när man börjar märka att kilona smyger sig på efter år av efter slapp, sipp och soff så kände jag att spellusten till skinnharpan tagit slut.

Redan för ett år sedan började jag ta tag i min träning på allvar. Jag och mitt träningskort knatade i väg och testade på lite olika grejer. Började jogga var och varannan dag och tänkte på vad jag åt på veckorna. Mitt mål var att gå ner mina då dryga 3års-after birth kilon och få upp konditionen rejält. Kilona? Näe inte rasade de som jag hade sett inför mitt inre... Vilken besvikelse! Fan. Du bygger ju muskler sa folk. Hm, visst men skinnharpan med den obefintliga midjan fanns ju kvar. Men jag höll i träningen ändå, vinter som sommar, kämpade på och var ganska glad ändå. Blängde åt vågen och struntade i den.

Nu då? Jag kan inte tänka mig ett liv utan träning. Jag hoppar till när jag skriver orden. Va? Jag?!? Det är inte längre ett måste, det är ett nöje - väsentlig skillnad. Jag älskar att rensa skallen och köra fullständigt slut på mig själv, göra framsteg och orka mer och mer. Att testa på olika träningsformer och känna hur de är bra på olika sätt för mig. Träning är den bästa medicinen för mig som är en  tänkande person med en känslig själ (jaja, nervig), att få göra av med negativ energi och få endorfinkickar som gör att man känner sig BÄST.

Vid årsskiftet nu så drog jag fram den där gudsförgätna vågen igen och upptäckte att de kanske 3 kilona jag ändå lyckats gå ned hade gåtts upp igen efter julemat och julegodis. Nu jäklar! Började med gammal hederlig kaloriräkning (boring, jag vet, men med dagens teknik genom appar etc. så går det lite lättare). Då fick jag ju se svart på vitt att jag övergödde mig själv under veckosluten. 3 av 4 dagar i veckan göttade jag mig alltså som om det inte fanns någon morgondag. Att inse sanningen. Inte lätt. Men nyttigt ibland. Nu har jag gått ner 5 kg på 11 veckor, ingen raketfart direkt men ändå. om jag lyckas gå ner 5 kg till så blir jag mer än nöjd. Men om jag INTE gör det så spelar det ingen större roll, vetskapen om att jag KAN är tillräcklig på något vis och jag tänker inte vända ut och in på mig själv för att komma i några gamla jeans.

Vad jag vill säga är att alla kan ändras. Den mest rotade soffpotatisen kan bli en träningsglad människa. Tro mig. Fast varför skulle ni? Jag har aldrig trott på det där snicksnacket...men nu vet jag bättre. Mitt tips är att prova på så mycket olika träningsformer som möjligt, idag finns det något för alla, det gäller bara att hitta det man tycker är roligt! Att variera sig, gå till gruppträningen eller löpspåret och GE ALLT, att halvstudsa som ett annat mähä (=jag för 10 år sedan) blir man vare sig lyckligare eller starkare av. Hur man får tid? Man tar sig den som till allt annat. Min käre man har unnat mig det här och låtit mig smita iväg många kvällar (han tycker eventuellt att det är skönt med lite egentid...) och han belönas med en gladare och piggare fru. Jag har hittat pass som går lite senare på kvällen, då slipper man dåligt samvete för barnen som ändå ska gå och lägga sig. Allt går bara man vill.

Skinnharpan? Still going strong men med ett mycket finare sound.

Helgen som blev

I helgen hade vi planer som gick i stöpet. Så tråkigt. Helt plötsligt så hade vi två dagar med absolut NOLL planerat. Självklart hade jag föredragit att äntligen hälsat på våra vänner för ett par dagar men ÄNDÅ, vad gött det det är att bara VARA! Det kan ju bli värsta antiklimax när det inte blir som man tänkt, men på något sätt lyckades jag vända mina spruckna förväntningar till något bra. Framför allt MASSOR av tid att bara vara med barnen. Att ta sig tid. Kryddat med det sedvanliga bråket och tjatet såklart, men man ser på de små att de uppskattar att man sitter ner med dem och pärlar, ritar och pratar, utan någon tid eller måsten att tänka på. Eller bygger med lego. Det bästa av allt? Att den inte är slut ännu! Nu korvgrillning i vårvintersolen. Om nu bara det där jäkla rymdskeppet vill bli färdigt...

Ihärdig pappa

Musiklyssning i leoparddräkt är gött tycker Lilla A. -VA!?! Jag hööööööör dig inte mamma
- JAG LYSSNAR PÅ MUSIK!

Låååååångfrukost med pannkakor och tidning

Vicka på lösa tänder är något man kan ägna sig åt när man inte har något särskilt att göra.
Snart är smilet glest och visselvänligt.

BB

En annan grej som är en livets mysterier är varför barnen är så svåra att väcka på vardagar när de MÅSTE upp tidigt. Men skuttar upp lätt som en plätt, gärna INNAN klockan skulle ha ringt på vardagar. Gäsp. Tur att de är små Bolibompabelievers...

Kär i en röst

Emma Kongo

Lasse Kongo. Känner ni till honom? EXAKT som honom blir jag när jag somnat i soffan. EXAKT.




Inatt har jag sovit som en prinsessa... eller rättare sagt som GRIS. Jag är en människa som vaknar lätt, kan höra en knappnål falla och vakna av det. Det är alltid något barn som tassar in och "stör" nattsömnen eller någon karl som sömnsnackar, gnisslar tänder eller snarkar (ja! vad kär man blir...) Inatt behövde jag visst min skönhetssömn och samtliga familjemedlemmar höll sig i skinnet eller så var jag bara ovanligt trött. Vaknade inte EN ENDA GÅNG.Vaknade i morse med ett sovveckat ansikte och ett ansiktsuttryck som uttalade -Vad hände?! Jag somnade för en sekund sedan? Idag har jag varit tröttare än någonsin på jobbet. Skumt det där. Likadant som när man äter en riktigt stadig frukost och blir VRÅLHUNGRIG innan lunch. Livets mysterier va?

Vårvintern

Stora A snodde kameran till lekparken och fångade vårspralliga kids som gungade loss.

Välment

När man får oväntade men så rätt presenter. När det är några som känner en väl.

Buddha och Babuschka har hittat hem.

Fördelen med att fylla år i mars

Tulpaner i massor

Siffran och livet

I morgon fyller jag 34 år. Man f ö r s t å r det bara inte. Jag stannade vid 25 och har svårt att tänka mig som en vuxen kvinna. Fullmogen skulle man kunna säga. Dock inte övermogen. Smaka på siffran trettiofyra. Låter faktiskt lastgammalt. Hur känns det sedan vid sextiotre? Jag hoppas att man kan få känna sig som den man vill vara och bli än tryggare och tillfreds med den man är än mer ju äldre man blir. Att få pusselbitar på plats och njuta av det nästan färdiga pusslet även om man fått banka dit några bitar med ren och skär vilja.
Jag älskar min tid i livet just nu. Man kan bli sentimental och tänka tillbaka på sin ungdom men samtidigt ha en till synes oändlig framtid framför sig som ingen vet något om. Man har ett förflutet men också flera oskrivna blad. Mitt i livet.

Skumt

Hur kommer det sig att man ibland kan få ett sådant ha-begär till vissa saker? Man får en sak på hjärnan och kan inte släppa det förrän saken är i ens ägo. Som nu. Känner ända in i benmärgen att jag bara MÅSTE ha ett par jättestora, tunna silverringar till mina öron. Jag fantom-ser dem i spegeln, dinglandes som pricken över i till hela min existens. Vet ej varför. Vet bara att jag MÅSTE ha dem. Why? Fascinerande.

Oroväckande beteende

Igår efter träningen så kom det in en uppstressad stackars kvinna in i omklädningsrummet som glömt kvar sin mobiltelefon någonstans bland tåbira och tantparfym.

-Är det någon som sett min mobiltelefon, har glömt kvar den någonstans!?!

Hjälpsam som jag är så började jag leta - I MIN VÄSKA. Oklart varför. Rotade på som en annan dåre, precis som om jag hade tagit den! Den låg naturligtvis på bänken där hon hade bytt om. Snacka om misstänkt uppseendeväckande beteende.

Adjö Fru vinter

Den här vintern har bjudit på många fina vinterdagar mellan vabbsessioner och tillfälligt tö. Tjejerna har blivit skridskobitna och visst är det underbart med strålande vintersol, fin sjö-is och medhavd fika. Speciellt när man bara behöver löga sig i solen, lapa kaffet och stolt se på när de stapplar fram som små skridskoprinsessor. Att Stora A skulle impa med överstegsåkning och druttade på rumpan gjorde utflykten än mer minnesvärd. Det gick bra och jag fick mig ett gott skratt i mjugg. Det är sådana här vinterdagar jag stoppar ömt i ryggsäcken och ropar -
HEJ DÅ VINTERN! MOT VÅREN!

Hinner inte skriva...

... har fullt upp med det här.

Trendiga Macarons

 VS

Gammeldags syltbröstkakor

Javisst, jag har hamnat i en mat och bakperiod. Det är väl någon slags kris kan jag tro. En jäkligt göttig kris må jag säga. Nu ska jag badda mina rosiga kinder och torka händerna på förklädet.