Dag 28 - Det här saknar jag

Mormor. Min älskade mormor som gick bort alldeles för tidigt. Jag har skrivit om henne förut och kommer göra det igen. Jag älskade att vara med henne. Hon utstrålade en särskild slags livsglädje och gav så mycket energi till människor. Detta trots att hon levde med ständig och ibland näst intill outhärdlig värk p.g.a. reumatism. Hennes händer och fötter var i slutet alldeles förvridna av sjukdomen. Det är lustigt det där, att människor med någon kronisk sjukdom oftast är positiva i sinnet.
En slags försvarsmekanism antar jag.

Hon dog nära min 26:e födelsedag i sviterna av lunginflammation, sjukdomen och otaliga års medicinering. Kroppen orkade inte längre. Jag är så tacksam över att jag åkte till sjukhuset och hälsade på de där hemska dagarna då allt hände så fort, alldeles för fort. Ingen trodde att hon skulle dö. Det gjorde hon och min värld blev lite fattigare efter det. Ett sting i hjärtat av saknad varje gång jag tänker på hennes glittrande ögon med det tillhörande skrattet. Hon hade älskat att träffa mina barn. De skulle läka henne lite grann med deras uppenbarelse. Hon samlade på änglar. Jag inbillar mig att hon är min ängel som vakar över mig.
Finaste finaste Änlgamormor.