Bara svart

När man är mitt inne i en jobbig period i sitt liv, när man som mest orkar hålla näsan ovanför vattenytan och när nerverna går en fin balansgång mellan rationella tankar och totalt jävla psykbryt...det är då man vill att livet i övrigt ska gå smärtfritt. Ingen får bli sjuk, barnen ska inte krångla, relationer ska löpa smärtfritt just för att man ska få simma fritt bland sin sorg men samtidigt fungera utåt. Att få läka ifred. Det är då en trasig bil första riktiga semesterdagen efter en tuff jäkla vår med fint väder men en trasig värld inte är okej. Alla andra tider kan jag ta det (visst med tandagnissel och höga suckar) men inte just nu. Totalt jävla psykbryt och misär. Alla undanträngda känslor och försök till att ha det fint och bra går och helvete. Jag ser svart och tänker inte ens grått. Bara svart. Jag tror jag dör en smula. Bara för en biljävels skull. Men allt handlar om så mycket mer än en bil. Men det är skönt att ha bilen att ösa skit över. Skönt och Svart.