Vi har en sann konstnär i familjen. Igår gjorde hon ett hundhus av en skokartong, pyntade och målade. Idag hade hon på dagis porträtterat nästan hela familjen. Oklart varför Lilla A inte är med...apropå syskonkärlek i förra inlägget. Jaja. Som den mest lättrörda morsan i nordvästra Örebro, så sved det lite i ögonvrån när hon stolt överlämnade sitt konstverk. Sötheten i alla detaljer hon gjort gör mig alldeles nipprig av stolthet. Mina smycken, Stora A:s glasögon, markerade ögonbryn och rakade skalle. Samt läpparna. Mina röda, fylliga, hjärtformade läppar är ju bara de vackraste man skådat.
En stolt mamma.

1 kommentar:
Men hon glömde ju luggen!!! /K
Skicka en kommentar