Någon att sakna

Min mormor. Jag har skrivit om henne så många gånger förut. Med risk för att låta alldeles för tjatig. Jag älskar henne. Älskade. Jag vill inbilla mig att jag är lik henne. En liten gnutta i alla fall. En gnutta av hennes mod, humor och självinsikt. Hoppas. Jag hittade ett foto från julen 2004, den sista julen med mormor. Hon ser så fin, pigg och levande ut bland alla hennes små prydnadssaker och med julesnapsen i hand. Ingen kunde ana att hon 2 månader senare skulle insjukna och helt plötsligt dö. Saknar och längtar. Längtar gör jag helt i onödan. Men saknar gör jag gärna hela livet.