Denna semester har jag haft svårt att koppla av ordentligt. Vet ej riktigt varför. Jag brukar vara navelluddpillarnas drottning. Det har hittills varit en mycket fin sommar både vädermässigt och hjärtemässigt. Hela juni var fylld med festliga och roliga saker och juli har följt i samma fotspår. Men med kanske lite för mycket att göra, inga måsten egentligen utan endast roliga och inplanerade saker. För mycket av det goda kan man faktiskt få och ja det är ett äkta lyxproblem och ja jag skäms över att ens ta upp det som ett problem egentligen. Förra veckoslutet var vi iväg på en liten men naggande god roadtrip, mycket bra, fint och tröttsamt på alla sätt.
Men. Nu. Det två senaste dagarna har jag äntligen lyckats gå ner i varv. Jag går som i en dvala, en lufsande gång, sluddrande prat, stirrande ögon och allmänt hjärnstillestopp. Fett hår och glansigt ansikte. Min familj skrattar åt mig. I morse skulle jag fälla ihop ett klaffbord och ställde omsorgsfullt sakerna som skulle stå kvar på bordet på den skivan som just skulle fällas ner. Kras och krasch. Då vaknade jag till lite. Idag regnar det med. Underbart. Vara inne med gott samvete. Vi har rensat (i slow motion förstås), jag har lyssnat på Spottan och upptäckt lite ny musik, sommarpratelyssnat, ritat mix-max-teckningar med barnen, läst ikapp tidningar, skåpätit samt bakat mazariner. Ja, jag har haft att göra som ni ser. Men bara sånt som görs när andan faller på, när lusten sätter in och som sagt i SLOW MOTION.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar