Orkidékvinnan

Orkidéer passar mig perfekt. Ingen skötsel what so ever. Den sista bilden är från mitt jobbkontor. Den är så himla vacker att jag vördnadsfullt bugar mig för den varje morgon. Tänk vad en blomma kan glädja.

Född i farstun

Apropå IQ, så tror jag på fullaste allvar att blixten kan slå ner i min bärbara telefon eller dator...så jag sitter här och skriver på helspänn för ute är det blixtrar och dunder. Ett annat IQ problem som kom upp idag var när en kollega ville att jag skulle gissa årtalet på hans 10-krona i fickan. 1983! utropade jag glatt. Varpå jag återigen förlorade min IQ-heder.

IQ-phone

Jag har investerat i en ny mobil. En sk "Smartphone", tur att telefonen har extra högt IQ, för vette sjutton hur jag använder den på bästa sätt. Folk har blivit uppringda och uppflåsade i örat, konstiga sms har skickats (á la fylle-sms)och konstiga sidor har blivit surfbesökta av mig. Men lite kär i den är jag allt.

Sveriges finaste sång om Sverige

Solgul och oskyldigt blå-6 juni 2011

Knopen

Jag vill verkligen lära mina flickor konsten att vara den man är och vara sig själv. Inte alls någon självklarhet. Ju äldre jag blivit desto mindre bryr jag mig om vad andra tror och tycker om mig. Fortfarande är det en STOR fråga och oro vad andra ska säga om jag gör si eller så. Men inte avgörande stor. Jag kan lättare rycka på axlarna och köra på som JAG vill idag. Men ändå slår jag knut på mig själv ibland. Vänder och vrider, ordnar, styr och ställer för att inte göra någon besviken eller gör saker man egentligen inte vill bara för att tillfredsställa andra. OM jag INTE skulle göra mig själv till en råbandsknop så kommer det dåliga samvetet istället. Pest eller kolera. Eller var dig själv bara för fasiken.

Livet

Som en tromb drog det förbi och skakade om oss. Livet självt. Något oåterkalleligt och ofattbart har hänt vår familj. Sorg, smärta och ilska har varit ingredienserna för ett tag och kommer att så vara en lång tid framöver, men förhoppningsvis utspätt med små nypor skratt, några fina minnen och några stora portioner framtidstro. Jag har inte orkat skriva. Jag har haft fullt sjå orkat vara mamma, fru och arbetskollega. Inte mycket mer. Nu är jag trött på att inte orka vara i livet som kallas mitt. Ingen ska få förstöra och var och en gör sin egen lycka. Nu ska jag skriva så fingrarna blöder och springa tills fötterna inte bär. Jag behöver det. Jag bryr mig inte om någon fortfarande läser här eller inte. Jag skriver för min skull, för mina tankars skull som behöver komma ut i ord, utan att stakas av gråt. Här är jag och jag finns nu.