lördag 27 april 2013

Lugnet före stormen

Grekisk sallad, grillat och gott i glaset. Behövs inte så mycket mer en lördag som denna. Njuter av en lördag utan planer för att ladda inför maj månad som står inför dörren. Maj en älskad månad men ack så hektisk. Kalasmånad. På alla sätt. Välkommen maj jag väntar dig med skräckblandad förtjusning.

Översköljd av en känsla

Igår när vi varit på badhuset och nött på gamla kalkavlagringar, så skulle resten av familjen in på Ica för att inhandla lite mut-godis (Söta S vill ALDRIG hoppa upp ur vattnet...phu). Jag själv satt kvar trött och hungrig på bänken utanför. Jag väntade i all evinnerlighet för att det tre sniglarna skulle få fart och bli klara. Började bli lite irriterad. Då.

Jag ser en stilig man med vackra ögon i kassan. Med sig har han en liten tös med silverhår och en lite äldre med guldhår. Sötbär. De står förväntansfulla bredvid sin far som väntar på att få betala. Jag ser att de pratar lite med varandra, de där tre. Tiden tycks stå stilla en smula, det känns som om allt går i slow motion. När pappan väl betalat så rusar tjejerna ivrigt till slutet av kassabandet för att inkassera sitt godis. Snabba som små vesslor.

- Kom nu så går vi!, säger de till mig där jag sitter på bänken med ett fånigt leende, tårfyllda ögon och en lava-varm känsla i kroppen. De märker ingenting som tur är. Verkar ju inte klokt att sitta där med brännande ögonlock mitt bland allt folk.

Tacksam. Det är vad jag är.

tisdag 23 april 2013

Googleicious

Vad mycket man var tvungen att veta förr! Eller levde man i lycklig ovisshet? Struntade man helt sonika att ta reda på en viss sak, ringde man en vän, använda man uppslagsböckerna? Jag kommer ärligt talat inte ihåg.
Hetsiga diskussioner om vem som har rätt är ett minne blott, när mobilen trollas upp och svaret på frågan klickeliklickas upp i ett nafs. Ingenting kan förskönas eller hittas på för svaret finns där svart på vitt mitt framför nosen. Tro mig att Google har räddat mig i mitt yrkesliv och i viktiga existentiella frågor som vilken kaffebryggare som fått bäst i test. Men lär man sig verkligen något? Fastnar det något där i våra googlegeggamojiga quickfix hjärnor? Snabba svar. Fortare glömska. Blir vi smartare eller dummare?
Men visst är internet en värld man helt klart inte skulle vilja vara utan idag. Imorgon får vi se.

fredag 19 april 2013

GöteborgsGandhi


Jag har aldrig varit något jättestort fan av Håkan Hellström. Rent musikmässigt alltså. Men hans sätt att vara - vem kan låta bli att bli dö´kär i honom? Han är ju typ en Gandhi i Göteborg. Men med snyggare frippa. Är det någon mer som tänkt på att Håkan och Laleh påminner mer och mer om varandra rent musikaliskt? Jag tycker de påminner om varandra när de tar ut sina svängar. Den här låten är väl snart sönderspelad på radion, jag gillar den faktiskt!




onsdag 17 april 2013

Afrikansk munk

Let´s Dance frippa är numera inget problem för mig. Jag har köpt en "doughnut" till håret. Mycket bra. Ett tips är dock att montera ner fågelboet innan träning för där mitt i rumpskaket så kan munken helt sonika sprätta iväg. Kändes som om jag letade efter min toupé på golvet medan jag fick akta mig för galopperande afrodansdamer i trans. Transen och den dämpade belysningen räddade mig för någon större förnedring. Tror jag.




måndag 15 april 2013

Urballad bilförare

Konsten att balla ur. Kan ni den? Jag är en professionell urballare. Jag kan bli så himla ocool som människa i vissa situationer som ter sig ganska "lugna" för "vanliga" personer. Som i lördags morse och jag tittade ut genom fönstret och såg ett vitt snötäcke och stora flingor piskandes ner från himlen. Snöoväder i april. Inte helt ovanligt för månaden. Inte heller helt ovanligt med riktigt busväder när jag - bilföraren med sommarkörkort, nattblindhet och hetsigt temperament - ska ut på vägarna. Bilen skulle rulla mot Stockholm och bara det gör att min nerver dansar jitterbugg. Jag började gråta (ja, jag säger ju det - ball, nej - ur, ja!) och ojade mig fram och tillbaka. Till slut tog jag mig någorlunda samman och satte mig och familjen i bilen och körde iväg. Det gick bra. Förutom att jag hade behövt 100 års sömn för att reparera alla sönderstressade celler i min kropp.

Så. Bilkörning har verkligen blivit ett problem för mig. Varför? Riktigt sådan här panik hade jag inte förr inför bilkörning i dåligt väglag och mörker. Jag har kommit fram till att jag är livrädd. LIVRÄDD att min familj ska förolyckas på grund av min bilkörning, så triggas min hjärna i gång och snälla NÅGON stäng av den! Pressen att ta oss från A till B - levande. Jag hamnar i en ond tankespiral som verkar omöjlig att ta sig ur. Samtidigt så blir jag förbannad på mig själv och det tror jag är tur för annars hade jag väl stannat hemma. Jag vill inte ge vika för den där rädslan även om jag verkligen psykiskt och fysiskt mår dåligt när jag kör i taskiga förutsättningar. Min stackars man är nog den mest härdade co-drivern och skulle klara Svenska rallyt i sömnen vid det här laget. Det borde vara han som har körkort.
Vet att jag borde ta tag i problemet istället för att skriva om det här. Jag undrar om det är någon annan som känt liknande panik över "triviala" saker som sådant här?

Näe, det är dags att blir ball. Eller i alla fall någorlunda normal.




torsdag 11 april 2013

Det stora i det lilla

De små lyckokänslorna.

*När ägget man kokar blir precis så där lagom som man vill ha det.
*När det blir en parkeringsplats ledig precis i rätt ögonblick.
*När en sådan där riktig favoritlåt som man glömt bort lite helt plötsligt spelas på radion.
*När man får ögonkontakt och ler samtidigt mot en mötande och helt främmande person.
*När man är extremt sugen på något gott och hittar en bortglömd chokladbit i skåpet.
*När man glömt bort pengar i en ficka och finner dem igen.
*När ens man tittar på ens partner eller vän och säger exakt samma sak i mun på varandra.





tisdag 9 april 2013

Spykids

Söta S och hennes spionpolare har en klubb. Den vill man ju bli medlem i, jag är ju både stor och tjej - jag får vara med!

Sötaste spionsnäckorna

Dagens rätt

Morotssoppa! Mums! Det är något jag aldrig har gjort eller ens ätit. I 34 år har mina smaklökar gått miste om denna eminenta smak. Idag hände det. Rekommenderas.

lördag 6 april 2013

Fulkulturell alternativt fulhormonell

Först tantsnusk sedan barnfilm. Förra veckan var vi och såg Croodarna. Jag brukar väl mest passa på att sova ett slag när vi slår till på en barnbio. Men denna film hade något extra tyckte jag. Så pass att jag t o m började böla ett par tillfällen i filmen. Alltså STORBÖLA. Ömsom STORSKRATTADE jag. Mycket bra.

Jag har börjat titta på serien Mot alla odds, garanterad blandning av fin och fulgråt. Greys Anatomy ser också troget till att mina gråtpåsar hålls fyllda. Familjen Annorlunda silar också lite salt... både av ångest och av familjefint. Kalla Fakta får tårar av ilska och frustration.

Idag började jag böla för en URSÖT bebisbild i lokaltidningen. What?

Get a grip.


Välnyanserat? Näe.

Med spänd förväntan började jag läsa denna överhypade bok. Tack E L James, nu vet jag att också jag skulle kunna skriva en bästsäljare (nåja) - utan sexet förstås, det skulle jag ju bli alldeles för generad av. Hur i hela fridens namn har denna bok kunnat få en sådan genomslagskraft? Nu står jag i valet och kvalet om jag ska läsa de andra delarna med... ni vet ju hur det är, när man väl har börjat tittat på en halvdålig såpa så har man svårt att sluta kolla.

fredag 5 april 2013

Hyllad

Det verkar som om äldsta dottern är mamma tös i alla fall. Idag hade vi utvecklingssamtal med Sagas lärare. Kändes som om jag fick se min egen skolgång i repris. Söta S är så ordentlig, snäll, lyssnar bra och räcker aldrig upp handen. Leker med massor av kompisar men är knäpptyst i klassrummet. På det stora hela verkar det gå bra. Fröken berättade om att de hade delat in klassen i olika grupper och barnen skulle rita och berätta om EN sak som de tycker väldigt mycket om. De flesta hade ritat godis, fotbollar, glass el. liknande.
Söta S hade ritat sin MAMMA.
Jag finner inga ord. Fick ta till hela min inre kraft för att inte börja böla där mitt i mötet. Den finaste av komplimanger jag NÅGONSIN fått. Jag och Söta S är väldigt lika varandra och ibland leker lika barn INTE bäst. Vi har en förmåga att trigga igång varandra i bråk och kan tjura ihop ordentligt. Samtidigt så kan vi förstå varandra som inga andra kan. Kärlek i sin finaste form.