Badväder

Förlåt vädret. Du skötte dig ju! Det ska bli 32 grader varmt i slutet av nästa vecka. Kan det verkligen vara sant? Midsommar var guld och gröna skogar. Tack härliga och höggravida familjen Fin. Idag har vi varit på playan. Ett grustag vid en dypöl. Här i Närke får man liksom ta vad man får. Men inget gnäll. Det var härligt. Nu sitter jag här återigen med den rödaste överkropp säsongen skådat med en knytnävsstor vit fläck ovanför bröstet där Lilla A och lutat sitt huvud vid middags-goset. Det var det värt. Härliga unge som visat sig vara en fisk i vattnet. Ingen badkruka som resten av familjen.

Singing in the rain

VAD i "#¤¤&%¤#¤¤%&%/&%%¤ händer med VÄDRET? Vavavavavavavavavava? Ska det vara helt jäkla omöjligt att det ska få va SOL på självaste midsommar NÅGON gång? Va? Tittar just nu på väderprognosen. Fattar inte vädergudarna att folk super ju ännu mer när regnet faller när man måste hålla värmen och försöka glömma det blöta? Vi ska ju till fina vänner, sitta på deras fina nybyggda altan, finprata och finfisa. Men regn ingick inte i planerna.
Det finns inget som jag är så trött på som allt tjat och fokus om och på väder. Finns det liv bakom solen? Måste man bli sur när det regnar? Tänk om tänk rätt. Skratta i regnet.
(om inte annat kan man ju skratta ÅT eländet)

GLAD MIDSOMMAR ALLA GODINGAR!

!Semester!

Iskallt vitt vin i glas som immar av kylan. En skål mot solen och friheten. Efter en veckas hets och stress på jobbet och med 1050 ogjorda saker kvar att göra, säger jag adjö till mitt kära jobb för ett tag. Idag känner jag mig inte neutral. Jag känner mig underbar. Skål.

Från en söndag till en annan...

Oj. Mitt girlpower-statement-inlägg förra söndagen, var det jag som skrev det? Jag? Oj. Vänta lite. Det är något som inte stämmer... Hur kan man från en dag till en annan och en vecka till en annan känna så otroligt annorlunda? FÅR man skylla allt på hormoner? Eller är det TERAPI som gäller?

Antal gråtattacker söndagen den 20/6;

1. Vaknar av att jag fått utslag över hela ansiktet, bakom öron och hals. Vesuvio. Gråter mitt i fåfängan.

2. Gråter sedan över att jag känner mig så trött och får dåligt samvete över att jag försummat min familj hela helgen...

3. Sedan gråter jag för att jag gråtit inför barnen.

4. Fingråter över det vackra kungabrudparets lycka, när jag tittar på något slags sammandrag.

5. Arga tårar rinner över fågelskit på samtliga hyfsat nytvättat fönster.

6. Avundsjuksgråter över en väns status på fejjan. Sedan självömkansgråter jag lite med för min senaste veckas irritation över ALLT och ALLA.

7. Tar mig samman och trotsar mitt Vesuvio-fejs och planerar picknick vid sjön. Det börjar regna. Liksom mina kinder-igen.

8,9,10,11,12,13,14,15,16...........................................................

Ja, så här fortsätter dagen. Bara regn. Fascinerande hur man ibland kan känna sig starkast i världen och ibland så liten och så skör en annan. Att vara så säker på sina saker ena dagen och så himla osäker den andra.

Idag är det måndag. En vanlig neutral måndag. NEUTRAL.
Så underskattat ibland.

Förra veckans fynd på FavvoIndiska (ja, jag har tråkigt nu-friskhetstecken?)

Beyond sickness

Jag har det senaste dygnet sovit 18 timmar. Japp, ni läste rätt! 18 bortsovda timmar. Dödssjuk? Svinis? Den lilla hypokondrikern i mig har hunnit tänka både det ena och det andra. Det är inte ofta jag har feber. Nu har den varit hög och frossa har avlöst svettningar. Yrat och drömt om de märkligaste saker. Min kropp har varit helt lealös utan några som helst krafter. Jag har inte kunnat äta något. Japp, ni läste rätt igen! Inte äta? Jag? I de mest stressiga, mitt i barnafödande, nervösa, olyckliga, ljuvliga, avslappnade, trötta, sjuka, ja i princip alla slags sinnesstämningar brukar jag ALDRIG ha några problem med att inta föda. Inte idag. Inte nog med det så har Lilla A haft öroninflammation i veckan och äter sin allra första penicillin-kur. Stackars liten. Men hon är mer än pigg nu. Ja, detta är ett litet tyck-synd-om-mig inlägg. Så. Gjör't.

(PS. När jag efter mina 18 timmar steg upp ur sängen, skrämde jag fullkomligt vettet ur lilla grannpojken som var här på besök. Har aldrig sett större och skrämda ögon)

Sommarstugan, barn och nyfrälst sunkmorsa med tillhörande oältat mjäll och med favoritmjölken

Den nya odrägliga sunk-Mamman

Revolution!
För första gången i mitt 30 och ett åriga liv, känner jag att jag gör som jag vill. Jag behöver inte bry mig hela tiden om vad andra tycker, vad som är "rätt" i andras ögon. Förr skulle torsdagens mjällhändelse och utanförskap på stadens gator, satt mig i en tillfällig självförtroende-svacka och det skulle ältas, gnatas och vändas på allt om detta till oändlighet. Jag lever och frodas bland grannar helt osminkad utan att hålla in magen en sekund. Kanske har jag bara blivit en vanlig sunk-morsa men skitsamma. Bryr mig inte fem öre om vad de tycker eller tror när jag skriker, skrattar eller pratar för högt med någon. Familj får bli chockade över mina ryckta axlar som inte längre orkar bry sig. Jag behöver inte ta hela världen i min famn. Behöver inte ställa upp om jag verkligen inte VILL.
Jag är jag och det är min förbannade rätt att finnas till, så som jag önskar leva mitt liv.
HERREGUD. VAD HAR HÄNT? Frälsning? Ålderskris? Sinnesförvirring? Eller ren självbevarelsedrift?
Jag tror att ju äldre man blir desto mer måste man sålla, bland all information man tar in varenda dag, både om smått och stort, relationer, jobb, bekymmer, bråk och annat i livet. Man måste koncentrera sig på vad som egentligen är viktigt för en själv. På vad ska jag ösa min trötta småbarnsförälder-energi på? Vad får mig att må riktigt bra?
Vissa saker ligger dock inte alltid i ens egna händer, ibland kan man inte påverka trots att man gärna vill. Jag avskyr ouppklarade saker, men ibland måste man bara let it go. Var och en är sin egen människa och ibland måste man acceptera saker som de är. Rycka på axlarna och gå vidare eller acceptera. Att tänka på andra är en bra egenskap tycker jag. Men inte att vilja förändra andra. Två helt olika saker. Börjar verkligen fatta att tiden tickar på och jag vill plocka det gottaste ur kakan och sippa njutningsfullt från det inte ens halvuppdruckna glas med vin jag har kvar. Jag vill finnas i nuet och inte oroa och planera för mycket framåt. Jag vill inte hamna i något fack, mall eller i någons förväntningar. Jag vill sudda ut fördomar och fördömanden ur mitt förråd, men bara mitt, det går inte rensa andras.

Nu ska jag lösa ett korsord på balkongen. Halleluja.

Lantlolla

Jag kommer från landet. Oftast tänker jag inte särskilt mycket på det. Ibland osar hela mitt väsen lantis. Inget fel på att vara lantis. Det är underbart tycker jag. Speciellt om man är just på landet. Men om man är i stan, känns det inte lika bekvämt alla gånger. Jag älskar verkligen storstäder. De gånger jag besökt en riktigt stor stad = utanför Sverige, så brukar jag ta fram storstadstjejen i mig och låtsats var världsvan och cool. Men i min egen stad känner jag mig allt annat än världsvan. Kläder, hår, prat, skratt, gång, blick-precis allt blir fel. Känner mig som en osäker fjortis igen och borta är min nyfunna vuxna kvinnlighet. Jag börjar stamma och flacka med blicken. Snubbla och fumla med plånboken. Whatever.

Jag har varit och klippt mig, första gången på 9 månader. Om jag ljög för frissan igen? Självklart. Strax efter jul klippte jag mig senast enligt min nervösa klappkäftande mun. Vet ni vad frissan upptäckte? - Meeeeeeen ggggguuuuuuuuuuu vaaaaad haaaar du i HÅRBOTTEN!?! Absolut tystnad bland de andra fem personerna som befann sig i salongen. Jag piper; -Jojojaajag har nog lite torr hårbotten-errrhmpppp. - Nääääj du har ju MJÄLL! Men det är ABSOLUT inget att skämmas för.
Nähänä. Varför pratar du med så hög gäll röst då? Varför stannade alla i salongen upp? Varför är mina kinder så hettande röda? Varför gick jag hit? Varför finns jag? Finns jag? Mjäll=Pest? Jag dör.
Nästa frisörbesök lär dröja, hoppas 250 kronors mjällschampot är drygt.

Envis näktergal

Vi har blivit med fågel. Stora A säger att det är en näktergal. Jag säger att det är Kalle Ankas rosa fågel som sjunger sådär hysteriskt ni vet, papapapaapjdjttoiiioåååpappppapappatiioooooååtiiiååtiiiååtiiiåå. Så fort man slappnar av lite sätter den igång, elva på kvällen eller fyra på morgonen, inga hämningar och inga stängda fönster hjälper.
Mitt i naturen. Skott i pannan.

Grillad och glad

Årets första sol och bad (nåja, Malliga Mamman badar med måtta genom att fukta pannan med en lite handduk som mest) helg! Man får verkligen känna att man lever efter en sådan helg med myggbett, svidande skinn och söndergrillade (i dubbel bemärkelse) magar. Ljuvligt!
Att ha en bunt vänner som hängt med sedan skoltiden är en ynnest och jag känner mig lyckligt lottad. Fastän det kan vara glest mellan telefonsamtalen och liv som spretar åt olika håll så finns bandet där mellan oss ändå. Jag blir Emma Eriksson 15 år igen (men utan mopeden, killångest och med lite bättre make-up). Vi träffades i helgen och försökte prata ikapp mellan mat, springa-efter-barn-marathon, toabesök och vinsmuttande. Tack för att ni finns.

Innan vi åkte till stugan i fredags panikköpte jag en pocket att läsa i, lata timmar på bryggan (moohaaaaa, herregud vad jag är naiv och oproffsig som mamma, barn plus vatten ingen avslappnad kombo precis). Jag valde "Skynda att älska" av Alex Schulman, som jag längtat att läsa. Jag öppnade inte boken på hela helgen. På posten idag fick jag ett brunt kuvert med just den boken i! Vet att jag har pratat om den med någon, men kommer inte i min virrtrötta hjärna med vem. Men jag blev så himla glad! Tack tack tack fina människa. Fastän jag redan hunnit köpa den så blev jag så glad av själva besväret att skicka den till mig! Efter Måndagen from hell på jobbet var det en ljusglimt och en kvällsräddare. Puss och godkväll.

Dagen

Dagens topplista;

* Solen såklart
* Promenad
* Gosiga kramar
* Balkonghäng

Dagens tveksamma lista;

* Vidbränd mallig mammas framsida färdigstekt vid lunch.
* Promenad med nylontajts, tunika och ryggsäck, med tunikan upp till midjan som följd. Mallig mamma som njuter av sol och fågelkvitter, visar glatt omedveten upp sin gungande, nylontäckta och lite frodiga mamma-röv.
* Gosiga buskramar vid hemkomst som slutar i en dansk skalle rätt in i malliga mammans röda panna.
* Malliga mamman springer ner på gården för att trösta barn, iklädd endast tunika och den frodiga bakdelen och samtliga grannfamiljer faller i chock.

Små härliga stunder värda att ta till vara på.