Gulletussan har inga problem med att kallprata...typ.

När det blir lite fel...

... i den s.k. barnuppfostringen. I vår familj så gillar vi tydligen prutthumor. Classy. Men så är det. Det nya Lilla A kör med när hon gör av med överflödig luft är dessa ord: - Nu har jag det riktigt bra! med tillhörande armar i kors och tillbakalutande på stolen. Man kan inte låta bli att skratta. Det är ju när man kommer utanför hemmets väggar sådan här situationer kan bli lite... obekväma.

Vi har införskaffat en "svärburk", mestadels för att hejda de fula orden från MIN mun. Det har resulterat i en ambitiös insamling till diverse saker - summan av kardemumman blir att det alltså är något positivt att svära för då får vi pengar och kan göra något kul!

Ja ibland blir det inte som man tänkt sig...

Semlesnack och annat strunt

Jag är ingen fena på kallprat. Då är jag hellre tyst. Trist, jag vet. Jag har hittat en jämlike. Som dock inte hellre håller tyst. Häromdagen så lyssnade mina öron till krystade "ice breaker lines" medan mina lockar föll i frisörstolen (inte lugg dock!). Denna var min favorit. Efter en lång skön (för mig alltså) tystnad:

-Jahaja...hrrmmm...åt du några semlor i tisdags då?

Spänningen olidlig.

-Ja.

Tystnad igen.

Jag vet. Jag borde inte vara så avig. Jag borde bjuda till lite. Men hon fick ju betalt och jag hade kunnat lägga till en 50-lapp till för lite äkta skön tyyyyyyyyyyyyyyystnad.

Visst åt den där malliga semlor... Mums!

Softlov

Jahaja. Sportlov alltså. Känns det inte lite "off"? Efter en vinter med tacksamt mycket snö sedan i november så är både jag och barnen ganska TRÖTT på att roa oss med pulkaåkning, skidor och skridskor. Så sportlovet känns lite sent och lite som ett stort VARFÖR? Efter drygt 2 veckors sjukdom bland samtliga familjemedlemmar så infinner sig inte ens - åh vad skönt att bara vara ledig och hemma. För det har vi ju varit en del nu... Men dagen har varit ganska mysig hittills ändå. Vi har spelat spel nästintill hela förmiddagen - utan att bråka! Strax ska vi pliktskyldigt gå ut och ströga lite med pulkan och rulla runt lite i snön. Mest bara för att.
I morgon ska vi till ett stort badhus och slaska bland andras tåludd en hel dag. Hela dagen.
Måste samla kraft, tro och förhoppning.Samt raka benen.

Heligt, välbehövligt och absolut nödvändigt

Att få en lördag då man kliver upp ur sängen, tar en låååång dusch och gör sig i ordning för dagen utan stress och sedan vinkar hej då till familjen för att åka till stan med en god vän. För att äta en lååååång god brunch, strosa i affärer och sedan avsluta med en riktig "tjejfilm" med godis på bio. När dessa timmar gått är klockan trots allt bara barnet. Hej till familjen som glada i hågen klarat dagen bra utan mamman. Byta om,bättra på sminket, packa ner vinpavan för att smita ut igen i kvällsmörkret till andra februariskadade morsor som suktar efter lite egentid med vinprat och pratvin. Skål och skratt och klockan är helt plötsligt 01.30. Att få en sådan lördag. Med tillhörande dagen-efter-sovmorgon och med Stora A:s super deluxe frukost. Så.
JAG KÄNNER LIVET I MIG.

The perks of being a wallflower

Söndagsfilmen redan avklarad. Den var bättre än någonsin. Gillade du filmer som Garden State och Juno så måste du se den här. Måste! Nu kommer jag att vara gråtfluffig i ansiktet på jobbet i morgon bitti. Suck. Men det var det värt. Lyckan och välbefinnandet som infinner sig när man avklarat en toppklassfilm är - högst tillfredställande, inte sant?

HJÄRTLIGT TACK...

...FÖR ATT NI FINNS - ALLA FINA HJÄRTAN DÄR UTE!
Det firar vi med min favvo av Stenmark.

Titta här!

Grymt duktiga tjejer! Samt en lite angenämare version...

Mat vs Dans

Jag har en dröm. Att gå en Salsa-kurs. Tillsammans med min man. När jag tog upp det i helgen så tyckte Stora A såhär: - Njaaeee, alltså, salsa betyder liksom MAT för mig...

Bugg då för i helvete?!?!

Ursäkta.

Det är ingen hemlighet...

... att jag gillar babuschkor. Ny tavla till systrarna bus rum.

Åh vilket fint tyg du har köpt, sade han med sin mest ironiska röst... 3 mot 1. Stackar'n.

Receptet från Lotta Lundgren

Från Lottas sommarprat i P1:


– Om du inte bestämt dig för att göra slut eller skilja dig, tycker jag att du ska raka ihop alla dom finaste känslorna du kan hitta inom dig och laga lasagne till någon extra bra person ikväll. Själv brukar jag göra en öppen lasagne med mandelpesto och ricotta. Faktiskt exakt alla gillar den.

Börja med att rosta en handfull mandlar i torr stekpanna och sen krossa dom i kvarn eller mortel. Smält en centimetertjock skiva smör i en kastrull, låt bubbla på medelvärme, ett par minuter eller så tills smöret mörknar några nyanser och börjar dofta knäck. I med den krossade mandeln och fint riven zest från en obesprutad citron – alltså bara det yttersta gula skalet där citronoljan sitter, inte det bittra vita innanför. Smaka av med en knivsudd honung, några droppar citronsaft och en nypa salt. Det där var mandelpeston.
Finhacka en stor gul lök och ett par vitlöksklyftor. När vi pratar om att laga mat med kärlek så är det bland annat själva hackandet vi syftar på. Mest kärleksfullt är att hacka löken en gång och sen hacka hacket tills det blivit något du kan strö med fingertopparna. Stek detta i smör. Tillsätt massor med fint skivad svamp, gärna sån du plockat själv i ett tillstånd av personlig kris; kantareller, Karl-Johan eller vanliga köpechampinjoner och portabella. Om du äter kött, strimla 5-6 skivor parmaskinka och låt steka med svampen tills den blir knaprig. När svampen fått lite yta i kanterna, tillsätt en påse färsk bladspenat och stek tills spenaten sjunkit ihop. Smaka av med nymalen svartpeppar och salt. Håll varmt.
Värm två tallrikar i micron, det är i stort sett det enda man kan ha en micro till så passa på om du råkar ha en. Koka upp välsaltat vatten i en stor kastrull. Sjud två färska lasagneplattor mjuka, fiska upp med hålslev och lägg på dom varma tallrikarna. Fördela nu svampfyllningen över halva lasagnearket, toppa med en klick ricotta, svep över resten av pastan så att fyllningen täcks, skeda över varm mandelpesto och servera.
(Lotta Lundgren)

Bju´till

De romantiska aftnarna och utekvällarna är ju ganska glesa när man har små barn. Byteshandeln från romantik till blöjbyten var inte speciellt dramatisk ändå tycker jag, det beror väl på att bytet man gjorde var tidernas affär. Så himla lätt värt det.
Men visst kan man sakna tid på tu man hand ibland. Att få prata ostört med alerta hjärnor, gott humör och pigga kroppar. Jag och Stora A är nog rätt dåliga på att ta oss tiden att skaffa barnvakt och gå ut eller resa bort för en natt eller två. Dels beror det på att vår familj inte bor i samma stad men för egen del beror det nog mest på att jag känner att man är så himla mycket borta från sina barn ändå när båda föräldrarna jobbar nästintill heltid. Man får prioritera helt enkelt. Att ta tillvara på de gyllene tillfällena, planera lite och använda sin kreativitet ibland.
Det är inte utan att man känner sig som jordens tråkigaste par när veckans höjdpunkt är när man har en gemensam serie man tittar på och kryper upp i soffan tillsammans. So what! Det är inte bara weekendresor till Paris och spa-vistelser som gills i romantik-racet. En ullfilt, en skön soffa och en varm famn gör underverk för själen och förhållandet. Lite rygg-kli kanske.

Igår tänkte jag bju´till lite extra och hade planerat kvällen i minsta detalj. Först göra käk till ungarna som förvånat fick äta sin middag utan föräldrar som sällskap. Stora A var upptagen med något very important framför datorn i vardagsrummet. Slappna av du bara sade jag ömt till honom med höjda ögonbryn till svar. Vin hälldes upp i finglaset till mamman som passionerat skulle laga middag till sin make. Kärlekslasagne. Jag luktade på de fina råvarorna och låtsades att jag var någon skön och framgångsrik mästerkock i mitt lilla kök. En klunk vin från finglaset gjorde känslan P E R F E K T. Började hacka fint så fint, smälta smöret lent och rostade och kokade med sådan passion att det rök ur mina öron.
Lite stressigt att få alla moment i synk samtidigt som två kids på sitt allra busigaste humör började pocka på uppmärksamheten i köket.
Helvete vad varmt, svettdroppar började hitta fram vid hårfästet. Jäkla ungar då! Kast med matrester och syskonbråk och 1000 frågor om detta ovanliga upplägg gällande middagen. Mat brändes, spilldes och kokade över. Mitt goda humör var som bortblåst och röken ur öronen var nu från passion till ilska. Svepte vinet hastigt och tog mig samman. Barnen hänvisades till en film och godis och jag återgick till mitt matlagande.
Det lyckades till slut. Inte tillagat med så himla mycket kärlek men ren ilska kan också göra underverk. Så gott blev det! Jag tog tacksamt emot lovord från Stora A, som ju annars är den som brukar sköta Rolls Royce-matlagandet här hemma. Jag steker mest korv liksom. Men där fick vi sitta iallafall en timme relativt i fred med många tända ljus, prat och suckandes över god mat. När vi såg två små busungar komma smygandes så pussades vi. Illtjut och fnitter och förtrollningen var bruten. Men vad gör väl det. Tidernas affär sanna mina ord.

Min första hjälp

Beige

 Jag var inget förväntansfull... nej då... Men åååååååååååååhhhhhh som jag har längtat och väntat efter den här konserten. Nu är den över. Buuuuhhäääuuuuuuu. Ett sant Halleluja moment. Nu ska jag sova. En jobbig dag i morgon.
Men vem bryr sig om i morgon när det finns nu?

Red

Blue

Moi i ett nötskal

Melodifestivalfeber?

Jag visste väl att prasslet med de potentiella plastspypåsarna var illavarslande. Söta S piggade på sig när vi kommit hem och hon gjorde bl. a. en exceptionellt bra imitation av Eric Gadds uppträdande i Melodifestivalen. Vi andra tre i familjen upplevde en nära döden situation orsakat av skratt. Men sedan. Hon blev så varm så varm. Bara sådär - PANG! Febrig och lite hostig tittar hon nu på Melodifestivalen en tredje gång. Antar att hon övar på fler imitationer.

Tåg vs Buss

I helgen åkte jag och tjejerna miljövänligt och snordyrt till hemstaden och urmodern. Gick mycket bra. Men tåg är ju helt klart att föredra när man har två myroribrallanåldern barn. Hemresan skedde i buss i 1,5 timmar med en toalett ur funktion. Söta S började klaga på ont i magen och skiftade ansiktsfärgen till ljusbeige med en ton av grönt. Mamman började nervöst prassla med potentiella spypåsar. Lilla A kände för att fyra av 1000 frågor på kortast tid till sin mor, hängandes över sin illamående storasyster. Jag bad till högre makter att plastpåsarna skulle förbli oanvända. Till slut somnade de båda i ren tristess. Mamman tackade makterna och pustade ut.

SOS

Jag har en hårkris. En allvarlig sådan. Jag behöver ett klipp. Ni som känner mig vet vad som kan och förmodligen kommer att hända. Inled mig icke i frestelse. Fräls mig ifrån luggen. Amen.