söndag 30 augusti 2009

Lycka är

Malliga mamman mal och mal. Såhär är det. Jag känner mig så lyyycklig lycklig lycklig. Jag vet. Så jävla fult att säga det rakt ut. Oförskämt.
Så för att göra ER lyckliga så står detta på min önskelista;

Större boende
Mer pengar. Helst mycket mer.
Resor
Snyggare kropp
Att jag vore lite smartare
Mer tid
Mer ork
Mer sömn

Bara ett litet smakprov på saker som skulle förgylla mitt liv ytterligare en smula. Men så är det väl jämt med människan, man vill ha mer och mer. Men på det stora hela känner jag mig tillfreds med tillvaron, mer än någonsin förr. Faktiskt.
Så?Vad?Är?Problemet? Jo, att verkligen kunna njuta av sin lycka. Jag är alltid så rädd att vara för lycklig för att sedan bli knäppt på näsan av något dåligt. Det är som om jag alltid måste vänta det värsta för att inte bli besviken.
Obehagliga överraskningar-jag är alltid redo.
Det är för tråkigt att jag inte kan släppa mina negativa farhågor och bara njuta av det lyckliga nuet. Life is life och det är upp och ner.
Nu ska jag försöka njuta av mitt upp innan det går ner.

Tre små gummor och en karl...

Helgens fynd;

1 st gigantisk rosa hästballong
1 st strut med fisiga brända mandlar
1 st kartong med chokladtoppar
1 st godisrem
5 st kryddiga korvar

Vart vi har inhandlat dessa fräschingar? Marknaden i Nora såklart. Vilken kultur alltså. Fräscha kepsar med olika budskap, smycken med Tors hammare eller Peace-märken, stora rumpor i svajande takt väntandes på årets munk, visselpipor från hell, spåniga korgar samt gapande rengöringsförsäljare. Men det bästa var trots allt lottförsäljningen, eller rättare sagt VINSTERNA.
Saliga och Söta S vann. En liten nyckelring i form av en...PLAYBOY-kanin. Jag och Stora A stirrade svettigt på varandra när vinsten räcktes fram i den ivriga barnahanden. Det var kärlek vid första ögonkastet. Where S goes, the Playboykanin goes. Fan. Vad ska vi göra? Hon ääälskar kaninjäveln.
Länge leve whitetrash-kulturen.

fredag 28 augusti 2009

Mmm



Man måste bara älska Eddie Wedders distinkta röst. Mmm. Är det fler än jag som MISSAT att Pearl Jam har återförenats?
Kvällens upplysning.

torsdag 27 augusti 2009

Social fall-enhet

Nu har jag smakat himlen. Aldrig förr har jag upplevt en sådan njutning av mat, så att man bara måste le och nästan skratta av lycka. Jag ville inte att de skulle ta slut, de ljuva explosioner av smaker som blandas perfekt i min mun. Himlen.

Jag är en nolla på att socialisera i sammanhang innehållande fler än två personer inklusive mig själv. Jag är bra på och gillar förtroliga samtal på tu man hand, men att inte känna någon i sällskapet och kallprata, öppna sig och förväntas ha något att säga-inte Malliga Mammans grej. Jag har alltid haft jobb där man ska vara trevlig, social och serviceinriktad-inga problem, men när det kommer till min privata person-stopp! Ikväll har jag avnjutit/våndats en fin middag tillsammans med, ja, för mig nästan helt okända människor.

Antal lökringar; 4 (ja, tydligen kan man få lökisar under de kvinnliga behagen) (läs något hängiga kvinnobröst)

Antal nickningar; 152 (intressantnickingar, igenkänningsnickningar, förståendenickningar, jaglyssnar och tar in-nickningar)

Antal leenden; 621 (både hjärtliga, spända, låtsas och matnjutnings)

Antal tysta sekunder man bara vill döda; alldeles för många

Antal puckade kommentarer; vågar inte räkna

Antal skratt vid fel tillfällen; 1

Antal engelskafel i tal; typ alla meningar (vart faen tog mina engelskakunskaper vägen? MVG-go to hell)

Känner väl att min insats var lite tveksam, men jag hade faktiskt ganska kul och kunde släppa ner axlarna emellanåt. Nu ska jag drömma om carpaccio och pannacotta. Buona Notte och kindpuss.

Blivande modeblogg

Hm. Jag har fått ett nytt jobb. Jippy mig. Detta innebär en omfattande uppdatering av min garderob. Jag ska bli en kontorsråtta och kommer att kunna klä mig i snygga kläder (om jag vill) och det vill jag ju såklart. Noppiga tröjor, skrikiga tunikor, sladdriga tights, tveksamma toppar, minimala jeans samt sunkiga koftor är godbitarna som nu trängs bland mina 5 ombyten. Dessutom kan man ju inte ha samma outfit mer än 1 dag, eller hur? Så detta är anledningen jag har blivit en housewife-nätshoppare. Såååå smidigt liksom. Bara klick klick klick och inom en vecka har man en ny garderob utan att behöva trängas, binda fast barnen, svettas och ha provrumsångest.
Internet ÄR himmelriket. Så måste det vara. Jag uppdaterar om en vecka när mina paket har kommit...

...om jag hinner mellan ångeststön, suckar, lite grin samt betalning av saftiga fakturor (det känns ju som det är gratis när man klickar som bäst)
Nä, VAD och HUR MYCKET HAR JAG GJORT!?! Ångest=my best friend...

PS Shoppa aldrig vid PMS-status

tisdag 25 augusti 2009

Grinig gumma

Grottmänniskor. Vad är det som gör att det känns ok att spotta överallt, inne som ute? Jag bara undrar. Ok, om man snorspottar i gräset under en löpartur eller liknande men i trapphus, inne på tågstationer, i varuhus...not so okey. Ok? Hör ni det era losklosers!?! Jag kanske börjar bli gammal. Jo, så är det nog. På trappan ner till tvättstugan satt det två smygrökande samt kära tonåringar och sällskapade. Tja! utropade de glatt (hånfullt?) och jag pep fram ett lite tantnervöst och mycket kort Hej... När jag kom ut från tvättinrättningen igen var de borta, troligen borthånglade någonstans, då suckade jag djupt över att de lämnat två fimpar i trappan och tog med mig dem och slängde (jag tog upp dem mellan två maskrosblad och tvättade händerna sedan, man är ju inte galen, va!). Dagens ungdom alltså-gaah.

måndag 24 augusti 2009

Fighter

-Kom igen kom igen kom igeeeeen!!! Bättre kan ni, hööögre knän! Ta iiiiii dåååååååååå.

Helvete! Kan inte den där amazonkvinnan à la GI Jane, med axlar bredare än än ett badkar ta och stoppa upp boxarhandskarna i hennes vältränade stjärt och bara hålla KÄÄFFFT! Jag spyr ju för faen snart och det flimrar för mina ögon. Slåslåslåslåslåsparkasparkasparkasparka. Vad vad det där för bröööl? Urtida läten hörs visst från min strupe och jag stönar högt i sparkar och slag. Shit. Slutet är nära. Svetten rinner från alla porer på min sargade kropp. Nästan död men mer levande ändå. Hela min kropp skakar och kanske lite blodsmak i min mun.
Vem behöver actionfilm, när man själv kan vara Lisbeth Salander in action på ett boxningspass?
Love it. Hate it. Made it.

fredag 21 augusti 2009

1 år

Vad vill du säga mig med ditt finurliga leende och ivriga pekande? Jag tror du vill visa mig världens visdom och livets mysterium.
Mitt lilla gryn och min glädje.
För inte länge sedan låg du i min famn med svarta ögon och mun mot mitt bröst.
Lugn och fin som en ängel sänd.
Du ser dig om med förvånad blick, som om var händelse sugs in i ditt inre och gör dig till du. Min lilla stråle fin.
Ditt ansikte säger mer än tusen ord, en hand vid min kind, ett finger på min näsa och våra läppar möts i en puss.
Jag är så glad att du är du, att du är min och vår.
Grattis på 1-årsdagen stora Lilla A.
Älskar.




Baaaadooock

Fredag den 21/8 är de svåra gärningarnas dag. Dagen B.

Besiktning av bil. En av årets värsta dagar. Är nervös som ett barn innan första skoldagen. Hispig som en hysterika utan gränser. Orolig. Det handlar ju bara om ett dött ting, men ändock. Jag ser alltid inför mitt inre hur bilen måste slaktas och skrotas. Men idag. Utan anmärkning. Nu kan jag andas ut ett år till.

Begäran av tjänstledighet. Vill inte vara till besvär och inte svika.
Nu är det gjort och vi får se vad som händer. Phuuu. Att det ska vara så svårt att be om saker!

Bestigning av trapp. Träningsvärk av värsta sort får mig att krypa hem och upp med en bebis på huvudet och en min av lidande.

Bakning av diverse kalasbröd. Lilla A ska endast ha de bästa av bakverk på sitt kalas. Leila var är du?

Badning av barn.

Bästa helgen till er alla!

torsdag 20 augusti 2009

Förtydligande

Jag älskar mina barn och min man, eller ja, karlslok. De ligger närmast om mitt hjärta. Jag skulle inte vara jag utan dem.
Jag är inte otacksam och uppskattar all min lycka.
Men det är bara det att det är så göttigt att få KLAGA ibland. Haha!

Morning has broken

Är det någon som vet varför det står så konstiga tider på mina inlägg? Oftast skriver jag ju på kvällen men det står att jag skrivit på morgonen. Ha! How in the fucking hell skulle jag hinna något sådant på morgonen? Dagens mest kritiska tidpunkt.
Så här ser mina morgnar ut för den som är intresserad;

05.30 Lilla A vaknar och gnyr till i sin säng. Jag tar henne till Söta S säng, eftersom hon har nattvandrat till sina föräldrars säng under natten.
Så myser jag med Lilla A för att jag in min enfald tror att hon ska somna om.
05.45 Men icke. När hon ser ut att vara på väg att stänga sina vackra blå ögon med långa fransar, kommer Söta S sömndrucket in och frågar vad vi gör och ber att få titta på barnprogram.
05.50 Den Sömniga Mamman stapplar ut och slår på tv:n, går vidare som en zombie för ett morgonkiss under tonerna av skrik och gråt då syskonen morgonbråkar lite.
06.00-08.30 Blöjbyte, frukost, glutt i morgontidning, påklädning, bus, raggardusch, hårvård à la hästsvans, radiolyssning, blöjbyte igen, whitetrash-sminkning, toalettassistans, skrik, kaffehinkning, tandborstning samt packning av dagisväska.
08.35 Officiellt kaos vid dagisavgång. Grannskapet väcks till liv av fågelkvitter och barnskrik/gnäll/skratt/gråt-beroende på dagsform eller alltihop som en enda kakafoni.

3 timmar av morgonbestyr! Känner att jag får söka upp någon slags männsiskocoach för att effektivisera våra morgnar något. Hur ska det gå när jag ska börja jobba igen liksom!?!

Vart Stora A, pappan och för tillfället familjeförsörjaren håller hus på morgnarna? Vad har han för roll i det hela? Nedan följer hans morgonschema;

06.30 -Vavavava är klockan HAAALV SJUUU!?!
06.31 Toa
06.36 Färdig på toa.
06.40 Pussar på barn och stresskadad ibland även sur partner.
06.41 Slänger igen dörren som för att förvarna alla grannar om att freakshowen börjar om två timmar.
06.42 Sveper sina ben över cykelstången likt Lance Armstrong mot jobbet.

Närru darling snart börjar allvaret. Då DU ska vara delaktig i morgonarbetet.
Det är då du känner att du lever. Lycka till.

tisdag 18 augusti 2009

HJÄLP!!!

Jag lider av intevågafråga-om-hjälp syndromet. Inte för att jag vill vara duktig på något vis, för duktig har liksom aldrig legat för mig. Halvbra är mer mitt signum. Det skriver jag helt utan bitterhet. Jag är ingen person som brinner för att visa mig duktig på olika saker, halvbra duger gott. Lite slappt, javisst, men ändå ganska skönt.
Nä, jag vågar inte fråga om hjälp för jag vill inte vara till besvär. Inte störa. Alla människor har så mycket i sina liv med ditten och datten och det sista de behöver är väl mina frågor om tjänster tänker jag. Man läser artiklar i "må bra" tidningar att man måste lära sig att säga NEJ. Att kvinnor speciellt har så svårt för det. Då tänker jag att ingen vågar säga NEJ till mig när jag frågar.
Så därför frågar jag inte.

Ensam är stark råder lite i samhället idag. Sköt dig själv och skit i andra.
Hälsa på gammelfarfar på hemmet med lite blommor en gång om året räcker bra för att döva det dåliga samvetet. Om en vän mår dåligt, tipsa om en bra psykolog istället för att vara till hands själv. Blunda när du ser en förälder på stan kränka sitt barn.
Men vem tar hand om dig när du behöver det?

Jag har en vän som har en alldeles speciell gåva. Att alltid finnas till hands, på gott och ont för henne själv ibland. Men mest gott. En omtänksamhet som kommer att gå igen genom hennes liv, ringar på vattnet och allt det där. Hon är en sådan som brinner för välgörenhet av alla de slag. Men hon är allra mest en välgörare för sin närmaste omgivning, vänner som familj. En sådan som alla innerst inne vill vara, men som ingen orkar vara för det kostar på att bry sig för mycket.
F som i fin, ja det handlar om dig.

Slutligen vill jag tacka mina kära vänner som ställt upp som barnväktare...förlåt barnvaktare de senaste dagarna, ni vet vilka ni är! Love.
Så folks där ute; Våga fråga och hjälp varandra!

lördag 15 augusti 2009

Musslan

Alltså, ibland är jag och my man på helt olika våglängder, tidszoner och hjärnbanor. Stora A är på svensexa i skrivande stund. Nyfiken som jag är, så har jag tydligen frågat och lagt mig i mer än en gång för mycket. Så han har varit som en mussla.
No information överhuvudtaget.
Så idag hade jag tänkt mig en lagom slapp dag med mina kids. Efter lunch gick vi ut för cykling, lek och grannsämja (skvaller). Två timmar senare öppnar jag den olåsta ytterdörren och möts av ca 10 par gympaskor i strl 41-46.
Söta S blev helt förskräckt.
-Mä va ä dä hääär?
Jag börjar svettas i mitt osminkade fejs och min ocoola "längstinigarderoben" outfit. Skickar in barnet för att kolla av läget. Jag hör djupa mansröster, jag ser ölburkar jag känner olika sorters herrparfym blandat med lite svettlukt. Ingen verkar ta notis om det smygande barnet i hallen, så hon tar sig storögt tillbaka till sin svettiga moder i dörröppningen med bebisen i famnen.
-Dä ä massa kiiillllar!
Jag tar mina barn och en glass (muta) ur frysen och smyger ut igen. Tyst som en mussla.
På väg i chock till lekparken-IGEN, svär jag en liten woodoobesvärjelse över min "härligt" spontana karl.
Om man ska ha ett svensexestopp hemma hos sig vill de samboende gärna VETA det innan. För eventuell rymmning, sminkning eller kanske städning. Kunde jag inte få ta bort gårdagens trosor från toagolvet iallafall? Vavavavava!?!
Ha en trevlig kväll Musslan och borsta tänderna innan du lägger dig.


Musslans osminkade och oinformerade samt lite missnöjda Snäcka

Hårresande

Mitt hår är en 11 september i repris. Huvva. En terrorattack av spröda hårstrån i blandade kulörer. Grått är en av dem. Det fnasar och frissar på huvudet. Kliar lite också. Jo just det, 13 december 2008 var ju mitt senaste klipp. Vaddå då? Det är så att mitt frisseställe är ju så hutlöst dyra så jag måste ju liksom portionera upp min hårvård. Kommer jag ljuga när jag är där? Ja. Mitt senaste klipp kommer nog att ha varit i april ungefär. Söta S som är familjens hårfetischist klagar till och med och föredrar att dra fingrarna i lillsyrrans mjuka babyfjun istället. Varav lillsyrran blir skitsur och lägger av ett Ronjaskrik. Så om jag vill bevara någon slags husfrid så måste jag ta mig i kragen och beställa en hårkapningstid.

torsdag 13 augusti 2009

Ehhh...

Herregud vad jag överdramatiserar jämt. Det låter som om jag ska göra något helt livsavgörande. Ni kan sluta hyperventilera nu; nej, jag ska inte byta kön, lämna min karl för ett lammkött och nej-igen, jag är inte gravid (är det de där jäkla leggingsen or what?). Jag håller er på halster ett tag...mooohahahaha! Cliffhanger à la Emma.

En annan sak. Vad faen har hänt med Leila? Leila som lagar och bakar. Den mysiga, söta och glada kocken. Som numera uppenbarligen har intagit någon slags mystic woman roll när hon är ute vid sitt "enkla" sommarställe och slänger ihop käk. Jag såg någonstans att Alex Schulman (the king or clown of bloggs) också kommenterat detta någonstans. En kompis till mig har likväl noterat denna konstiga personlighetsförändring. Ge oss Leila tillbaka! Den riktiga. Om jag skulle gilla tjejer, alltså på en romantisk nivå, så skulle jag välja Leila eller Nina (läs Cardigans och A Camp) som min partner. För tillfället vinner Nina lätt.

Veckan

Jag kommer inte på något att skriva.
Min hjärna är sliten, högljudd och vidbränd. Efter över ett år i föräldraledighetens ganska långsamma lunk och sunkflum dagar, så är veckor som denna helt bortom min stresskapacitet. Hyperventilering är min sysselsättning. Att andas normalt är överskattat. Älskar´t och hatar´t. Stressen alltså. Mina senaste års trygghetsknarkande är ett minne blott. Jag är redo. Nu hoppar jag!

fredag 7 augusti 2009

Malliga gurun

Jag lever som jag lär...ytterst sällan men ändå. Men idag tog jag faktiskt tillvara på dagen med flit. Som ett litet experiment om jag verkligen kunde få en kul dag endast med positiva tankar och ett öppet sinne. Det funkade ganska bra.
Dagen har avslutats med grill, vin och prat. Jag och Stora A har kommit fram till mycket intelligenta slutsatser och funderingar. Att fyrtio t. ex. är det nya trettio(att vi blir mer ungdomligare i sinnet, skaffar barn senare osv.), rent mentalt men att trettio är det nya fyrtio rent fysiskt(att vi blir fetare och mår mer psykiskt dåligt osv.) Vi är så nära pudelns kärna känner jag men kan inte riktigt formulera vad och hur vi har kommit fram till men mycket vin gick det åt iallafall.
Söta S är hos mormor över natten och det är bara den snart 1-åriga huliganen som är hemma och sussar sött. När det ena barnet har semester från oss så är det som om 70% av familjen och stojet är borta. Skumt. Undrar hur det känns för de andra när JAg är borta över ett dygn eller så, typ som att världen har gått under kanske?
Imorgon ska jag jobba för första gången på en evighet känns det.
Hej då vinet och hej hej sängen.

Min morgon


06.30. Ensam i solen på balkongen, dricker mitt kaffe och läser dagens tidning. Jag sitter i mitt nattlinne och har inte en endaste öppen hårsäck som fryser. Sensommarvärme. Jag går in och lyssnar på barnens små andetag och snusningar, stryker en lock från pannan och pussar fjäderlätt på kinden. Hjärtat bultar av kärlek och blodet rusar till som av ett lyckorus. Går ut på balkongen igen och det doftar av rosor och dagg. En fågel som förnöjt hälsar morgonen välkommen.
Underbara dag hinner jag tänka.

05.00. Piiippiiippiiiiiiiiipihärdigtrudeluttilutt. Stora A;s alarm på mobilen går på likt en ihärdig skata på uppåttjack. Alla vaknar-utom Stora snarkande A. I min ursinniga morgondimma häver jag mig över karlen och ruskar det hårdaste jag kan i manskroppen som så tungt sover. Söta S börjar gny och solen skiner obarmhärtigt in i sovrummet till dubbelsängen där våra svettiga kroppar samsas om 180 cm. Lilla A börjar skrika. Väser i desperation; Nu tar du Lillan och går UPP! Du ställer alltså klockan på 05.00 endast för att få snooza och väcker resten av familjen ditt %%##**&# förbannade EGO! Varav Stora A faktiskt flyger upp likt en gasell, tar bebisen i famnen och stapplar upp likt Ozzy himself. När han efter någon timme senare ska iväg till jobbet, är stämningen minst sagt frostig efter min lilla morgonsurhetsattack och svordomsharang som fortfarande ligger i luften. Jag pallrar mig sömndrucket upp och tar över morgonen och dörren stängs utan ett hejdå eller någon sedvanlig puss.
Jävla skitdag hinner jag tänka.

Kontrasternas kvinna och liv.
Ibland kan man ju bli helt matt av alla olika känslor och upplevelser man har under en dag, månad, ett liv eller en morgon.
Livet kan snabbt förändras både till det bättre och det sämre.
Ta tillvara på denna vackra dag fina människor och var glad för det lilla eller det stora ni har!

Och nej. Jag har varken blivit frälst, gått någon förverkliga-dig-själv kurs eller druckit. Glad dag!

onsdag 5 augusti 2009

Grown up woman

Jag har nog blivit lite vuxen trots allt. Innan U2-konserten i lördags skulle jag och Stora A givetvis käka på något schysst och lite romantiskt ställe.
Råd som löd; "ute i god tid" och "ät inte i närheten av Ullevi" råkade vi sila bort i våra uppstissade hjärnor. Vagnen till Ullevi och in på den mest populära turkiska restaurangen 17.30, en halvtimme innan insläpp. Hovmästaren hånlog mot våra naiva, blommiga lantlufts-kinder. Vi traskade vidare mot nästa...och nästa, nästa, nästa...osv. Slutligen hamnade vi i en 20 min lång kö till ett pizzahak där pizzan serverades för 100 pesetas styck och där det serverades mellanöl som festligast. Dessutom fick vi sitta ca 3 cm från ett annat par. En medelålders Helena Bergström look-alike och en slafsig italiensk loverboy med yviga gester. Jag satt stel som en pinne, både av hunger och av skräck för att de skulle starta en konversation med oss. Svettigt värre.
I mitt barnsliga förflutna, ja till och med i lördags, så skulle den här situationen slutat i ett klassiskt Norén drama. Jag skulle givetvis skylla ALLT på stackars Stora A, han skulle bli svinsur och kvällen skulle vara förstörd. Sedan skulle vi skrattat åt det efter 24 timmar ungefär. Men nu kunde vi skratta på plats istället för att sura loss. Visst, lite mutter och svordomar, men inget som utvecklades till något allvarligt tjafs. Jag-förväntningarnas drottning nöjde mig med ett pizzahak på kanske årets enda romantiska kväll på tu man hand.
Klapp på axeln åt mig själv må jag säga. Hurra! Men det förstås...När vi skulle hem till den kapade lägenheten med vagnen, så beslutade vi att gå av några hållplatser bort från centrum för lite natt-käk. Fanns det något i Majorna alls som var öppet kl halv ett på natten? Svar nej. Då skyllde jag lite på Stora A...men bara liiite. Puss

tisdag 4 augusti 2009

Phu

Otroligt men sant så har denna vecka startat med snor igen. Lilla A är värre än värst förkyld. Söta S slutar aldrig att hosta. Svininfluensan, är det du? Usch, fy å blä. Nu har jag snorsanerat hela lägenheten, bytt sängkläder och handdukar-ut med det sjuka in med det friska. Vi börjar klättra på väggarna nu. Dvd;n är överhettad, Pippi är trött, näsdukarna slut och hjärnan är på hatthyllan. Ljuva augusti. Rötmånad. Förra året var inte augusti någon höjdarmånad heller, inte i början iallafall. Det var höstigt kallt och vi väntade å väntade å väntade på Lilla A;s nedkomst. Phu. Men den 23:e kom hon ut och snart är lilleskrutt 1 år!!!
Är inne i en sentimental period igen och börjar nästan böla vid tanken av att hon snart inte är min lilla bebis längre. Men å andra sidan så bölar jag vid åsynen av bröllopsbilder, döda grävlingar på vägen, att jag fått sån taskig hy och att Stora A jobbar över. Phu.

måndag 3 augusti 2009

Lite kär och galen


Göööteborg visade sig från sin vackraste sida. Livet var gött och enkelt. Spårvagnar och öl. Kaffe och musik. Stora A säger att det var mycket dumt att gå på denna konsert som min första stora, riktiga...Ribban blir hög så att säga. Skit samma. Det var ljuv musik, tårar, valkar i händer, skratt och wanna-be-cool- moves. Jag och U2 var ett.
De spelade endast för mig. Jag vet det nu. Tack.
Men faaan va dyrt det är i Götet. Särskilt dyra caféer i mystrendiga Majorna där vi kapat en lägenhet för helgen. Tack S och J. Tur att man bor i en halvtråkig, lagom dyr, ganska fin och litet gnällig stad. Så nu är pengarna slut-igen men förrådet är påfyllt av varma minnen och det är ju värt mycket mer än en femhundring i plånboken.