Inge Jävel

I ca 3,5 år tjatade jag och Stora A om att köpa en soffa med divan. En divan att hänga, slappa och ja, varför inte att hångla i (eller på?)? Efter alla år av längtan och övertygelse om att våra liv skulle maxas, så köpte vi en soffa med divan.
Vem hänger, slappar eller hånglar i (eller på?) den?
Inge Jävel. (som är namnet på den som som lånat farsans såg, tagit det sista toapappret, inte plockat upp kläder efter sig eller som tagit sista mjölken och ställt tillbaka paketet i kylskåpet osv. i Stora A:s föräldrahem.)
Inge Jävel. Glöm inte det namnet.

Mitt liv-en musikvideo?

Lyckorus. Jag älskar dem. Ju äldre man blir desto snabbare tycks allt snurra. Har skrivit om det förut, det där om att stanna upp och njuta av det lilla ibland. Häromdagen gick jag i krispig kyla men samtidigt uppvärmd av morgonsolens strålar. Underbara färger som exploderat på träd och buskar. Kall luft som renade mina trötta lungor och som piggade upp min kropp. Melissa, ljuvliga Melissa Horn i mina öron. Jag är övertygad om att sol samt musik är två livsviktiga ingredienser för en psykisk och fysisk hälsa. Riktiga lyckopiller. Att en promenad till jobbet kan ge en lyckorus, är det inte ganska fantastiskt? Att jag gick omkring och sjöng lite diskret, plirade lite vemodigt med ögonen samtidigt som jag slängde överdrivet dramatiskt med håret emellanåt gav ju också lite extra krydda- i alla fall till de förbipasserande...
Inte kan jag rå för att mitt liv ibland är som en musikvideo?

Det gyllene knarket

De härligt gula,lite småsura men samtidgit friska små citrusfrukterna är här! Ikväll har jag avnjutit totalt 6st. Det är bara att erkänna. Jag är en Satsumas-knarkare.

?KÄRA KÄRA MOR?

När jag ändå är igång så vill jag också passa på att slänga en känga till alla självupptagna, oansvariga och rent ut sagt DÅLIGA föräldrar som nedvärderar och kränker sina barn. Hey-lita på mig när jag skriver att jag är lååååååååååångt från perfekt som förälder och att jag minsann både skriker åt dem och är stundtals frånvarande i sinnet. Men. Jag skulle ALDRIG säga att mina döttrar är korta i huvudet och istället för att de ska få berätta klart om en händelse, bli hänvisad med en hånfull ton, till duschen så jag slipper höra deras tjat. Detta skedde i badhuset i lördags när jag och Söta S var där. En mamma som inte bara nonchalerade sin dotter utan fullkomligt tryckte ner flickan, som med nedsjunkna axlar lunkade mot duschen med mammans djupa suckar i ryggen.
En klump i min mage. Jag blängde det värsta jag kunde på mamman.
Men jag skulle ju för i helvete ha grävt. Ännu mer ont i magen.
Kanhända att morsan haft en dålig morgon och all världens bekymmer på sina axlar. Spelar ingen roll-vissa saker får man bara inte ge utlopp för inför sina barn, eller någon annan heller för den delen.

Okej. När jag ändå är i farten kanske jag ska passa på att frälsa hela världen?

P.S På badhuset råkade Malliga mamman flasha en halv bröstvårta vid svandyk från liten bassängkant. Inte snyggt.

?SVERIGE SVERIGE ÄLSKADE LAND?

Nu är det dags för Malliga mamman att vakna ur sin blogg-koma till...ett grått vilset land med iskalla vindar och alldeles för hårt knutna nävar.

Jag är naiv-i många avseenden. Jag kan inte mycket om politik. Jag orkar inte sätta mig in i varenda politisk fråga och hela världen. Jag kan inta all historia. Jag kan inte varenda detalj i alla ideologier. Men jag vet vem jag är och vem jag vill vara i mitt hjärta. Medmänsklig.
Jag vill kunna känna hopp och framtidstro.

Idag känner jag mig bara helt dum i huvudet. Som om jag ryckts upp från en flower-power dröm där alla dansar hand i hand och dykt rakt upp i bitterhetens efterfest. Jag har alltid gillat förfester bäst.
Förfest full av förväntan.
Nu är vi redan bakis.

Nej. Det här duger inte! Samla ihop er, ta ett nytt andetag, greppa spaden och gräv efter mänsklighet bland bitterhet och missnöje. Gräv tills blåsor i händer syns och svetten lackar i våra rynkade pannor.
Än finns det hopp.

Bästa snackset och chans till romans

I lördags passade jag och Stora A på att smita iväg på bio. Vi såg Inception med Di Caprio (som verkligen växt till sig och blivit såååå bra, fast lite mindre snygg).
Filmen var suveränt bra faktiskt! Vi hade bokat hångelsätet, det blev dock väldigt lite hångel och ganska mycket hålla-igen-hostattacker, eftersom vi båda varit förkylda. Not so very hångelvänligt och avslappnat alltså. Popcornen fick jag lämna eftersom de retade upp halsen så till vida att SVINFLUNSA blev på tapeten igen när biobesökarna sneglade upp mot paret med blå ansiktsfärger i hångelsätet längst bak.
Därav mitt unnande av en skål av dessa underbara majskorn ikväll.

Systra Mi

Tjejerna är inne i en underbar period för tillfället. Underbara är de förstås för jämnan, men just nu flyter allt på så himla bra. Eftersom Lilla A har börjat prata mer och hänga med i Söta S lekar så märker man vilken glädje de har av varandra. Att tjuvlyssna på dem är bästa underhållningen. Häromdagen blödde Söta S näsblod och Lilla A var inte sen att stoppa i en sympatituss i näsan. Systrar för livet.

Run Emma run

Vill men orkar inte blogga! Att blogga är ibland som att träna. Apropå träning så är det trist att konditionen dippar så fort man varit slarvig (ja, om man kan säga att 2 månaders uppehåll är slarvigt...) Cykelturen till jobbet känns som Tour de France och trappan upp till lunchrummet är Mount Everest. Känner många som ska springa Tjejmilen till helgen. Funderar på att ge mig själv en utmaning och anmäla mig till den...nästa år alltså. Nån som ska me?