BTW...

...så har Stora A kallsvettats inatt och stönat något om spindlar. Stackaren. Mooohahahaha!

Cybersemester

Shit, sommaren ääär verkligen här! Jag har redan myggbett och solsvedd näsa. Vätskebrist och avskavt nagellack. Nästa vecka drar familjen Kaos på semester. Bilen har ett oroväckande "fågelkvitter" nu när den som mest behövs, med Svenssonpackning och full bensintank. Det ordnar sig som Stora A säger jämt och ständigt. Ok då. Hursomhelst ska det bli underbart att vara lediga tillsammans. Det blir stugor, Pippi, bad, X antal fikor, grillning, kubb, bio, kalla vita viner, blåbärsplockning, skavsår, fest och löpning (njjjaaee) Detta innebär att alla datorer släcks ned och göms undan. Jag ska rehabilitera mina öron från alla teknikljud och lyssna på fågelkvitter istället (ja, riktigt, inte biljäkelns)
Mina vänner; härmed har denna blogg officiellt semester.
Glad sommar folks! Love you.

SpiderForce

Jag sitter i soffan och försöker skriva mellan mina andhämtningar i århundradets skrattanfall. Det är Stora A. Han är rädd.
Det sitter en apstor, grönfärgad och not so much svensk spindel i vår franska balkongöppning. Stora rädda A har rotat fram diverse rengöringsmedel, smörjmedel och lim i sprayform för att ta död på det exotiska underverket. Han darrar av skräck. Stora A alltså. Jag tycker vi ska låta exotica vara i sitt fridfulla nät men A får icke ro i sin kropp förrän operation kill the spider är slutförd.
Men inget hjälper. Det har kommit 5-56 smörjmedel på vår vita soffa och det dansar ner ångor av bekämpningsmedel ner till granntanten som kommer att vara bakis imorgon. Stackars stålspindeln.
Stackars Stora A.
Lyckost mig som får sova gott till bilderna av en vuxen karls infantila skräck för en liten (nåja ganska stor)insekt.

sill snaps spring och snor

Midsommar var bra. Mycket bra. Jag älskar midsommar. Det är inte alltid att midsommar älskar mig men i år gick det bra. På kvällen var det grillning. Barn som sprang, bråkade, lekte, dansade, skrattade, grät och sjöng om vartannat. Vuxna som däremellan försökte äta, tugga, konversera, snapsa och sjunga med en halv minuts intervaller.
-Uääähhhhh! -Vad är det nu då?
-Hooon slooog mäj! -Nu ska alla vara glada!
-Oroväckande tyst. -Bäst att gå å kolla.
-Glaskross och slammer. -Lilla gumman det gör inget...såja.
-NNNääähhh! -Jo du måste äta mat också inte bara godis.
-Kvävningsljud -Uppochner och Heimlich!
-Ääääooooäääooo - Neeej akta bebisarna!!!

När klockan närmar sig tio halvsover föräldrarna vid matbordet medan barnen obarmhärtigt ropar efter mer godis.
Hm, när ska man vänja sig med att under några år framåt iallafall, aldrig få avsluta en mening, tanke eller skål, vid kombinerade vuxen och barnfester?
Charmigt och härligt, visst, men oerhört tröttzzzamt.

Angående produktplacering till barn

Hello Kitty solglasögon. Hello Kitty keps. Hello Kitty tuggummi. Hello Kitty tidning. Hello Kitty tröja. Hello Kitty väska. Hello Kitty klocka. Och nu. Glass. Hello Kitty glass. Kan inte någon ta död på den där jädra japanska kattjäkeln!?!

Örongodis av högsta kvalitet

Muntergöken gal

Vilken jäkla muntergök jag är ibland. Jag och lillan skulle åka och handla diverse midsommargott efter att ha lämnat Söta S på förskolan. Men lilla A blev så trött så trött och somnade medan mamman fräschade till sig en smula. Så jag blev hängandes framför dumdatorn för en stund och surfade in på Vimmelmammans blogg som vanligt. Läste där om en annan mamma som gått bort i cancer och lämnat en man och två små tjejer efter sig. Mina tårar rullade i strid ström, ohejdbara. (nu har jag sminkrandigt ansikte, men who fucking cares i sillstress och systembolagsköer?)
Det börjar regna. Telefonen ringer och det är en kär och minst lika känslig vän som låter lite ledsen. En bekant till dem hade tagit sitt liv. Småbarnspappa och make. Tårarna börjar kittla min ögonvrå igen, trots att jag inte har någon aning om vem personen i fråga och familjen är. Men ändå. Tanken gör mig förtvivlad. Så med risk för att låta hård och hänsynslös men;

Jävla fegt. Oansvarigt. Egoistiskt. Dumt.

Visst, jag har ingen aning om vad han har råkat ut för i sitt liv osv. men när det finns tillräckligt med tragiska faktorer som drabbar till synes helt oskyldiga männsiskor som exempelvis mord, sjukdomar och trafikolyckor, då går man och gör något sånt här oåterkalleligt och just det- dumt. Som drabbar alla andra utom en själv. Bara för att man inte orkar.
Jag kan inte hjälpa det, jag blir bara så förbannad. Genom mitt hittills 30 år långa liv så har jag gått genom berg och djupa dalar, känslomänniska som jag är. Men jag har nog aldrig haft någon "riktig" depression själv och vet inte hur det är att vara på mörkaste botten av sitt liv.
Så vem är jag att döma? Förbannad är jag ändå.

Idag tänker jag på 4 små flickor, varav två av dem förlorat sin mamma i cancer och två andra systrar som förlorat sin pappa. Onödigt och orättvist.

Så med detta muntra inlägg vill jag uppmana alla att ha en riktigt härlig och glad midsommar! Krama om era kära ordentligt, drick lagom med snaps, klä er varmt och kör försiktigt. Love.

Malliga mamman myser

Jag känner att sommaren tappert och försiktigt kämpar sig fram...solen skiner och alla blir glada igen. Detta väder, så jäkla ointressant men ändå så viktigt. Att det är midsommar på fredag har kommit som en chock för mig. Vad hände? Och vad händer på den stora befruktardagen? (om jag inte minns helt fel varför vi firar runt stången å så) Vi är alltid ute i sista stund gällande midsommarfirande. Suck och skål. Det blir nog bra. Annars så känner jag att min inspiration till bloggandet har lite semester...Semester är verkligen på tapeten. En jobbarvecka kvar sen är jag ledig i 4 månader igen! Mmm. Life is good.

Fishy

Jo, varför tycker man att man är Guds gåva till männen (och ev kvinnor) när man fått ett glas eller gärna flera i sig? Mina festarnätter är ju nästintill ett minne blott, men ibland händer det ju trots allt att man vågar bege sig ut i den farliga natten igen. Man dansar ju sexigare och bättre än både Brittan Spears och Madonna tillsammans liksom. Rytmen och movesen bara finns där och äger ens kropp. Blickarna blir till eld och världen ägs av MIG. Eller? Hur var det nu?

Gårdagsnattens summering;
En något överförfriskad 30-taggare med klänning åt alla håll dansar okontrollerat så att en riktig örfil ges en hunk passerandes på dansgolvet-som sedan flyr bort med handen för kinden. Hörde jag det kvinnliga könsordet ropas likt en svordom? Vet inte. Tror det. Jaja. Whatever. Dance on. Paus. Vodka Lime smuttning i uteloungen istället. Snusar med. En italienare med rysk accent på Örebrobesök (why?) gör oss sällskap. Han tycker att snus luktar fisk. Precis som mitt, ja kvinnliga könsorgan, viskar jag skämtsamt i min vänninas öra. Italienaren hör detta och tittar på mig med avsmak. Fishy fishy. Pussy pussy.
Sedan ser jag några 20-åriga killar med fräna outfits dansa skjortan av sig bokstavligen talat. Min mun blir till en fågelholk och det är dags att åka hem. Lika bra det kanske.

Antal flirtkontakter; zero
Antal skrikviskningar; minst 1
Antal toaköer som vill mörda mig
när jag äntligen öppnar dörren; 1
Antal beställningar i baren som
misslyckades; 2 (för ful, kort eller tyst?)

Länge leve hemmafester även om det är kul att vara en dansstjärna för en kväll ibland.

Vrakrester efter Bröllopsvärdinnan sökes

Idag har jag profylaxandats på jobbet mellan kunder och toalettbesök. Ansiktsfärgen har skiftat mellan grön, vit och grå. Mitt tal har varit fattigt och totalt fritt från utsvävningar. Min cykling till jobbet var ett test värdigt en värvning till Marinkåren. Mina händer har spelat mig ett spratt efter spatt efter skak. Men jag lever. Med minnen från en riktig girls night out med tillhörande möhippa. Den blivande bruden är en cowgirl utan dess like.

Note to self; Never ever never festa utan gränser när det är jobbdag dagen efter. Hur gärna jag än vill vara lite ung, wild and crazy.

Black beauty

Min nya älskling som jag tog hem från London. Jag luktar på den. Tittar på den. Pussar på den. Lycka.

Londonresan

Behöver jag säga något mer än att lägga ut den här bilden?

Ren lycka och en öl. Gapskratt och en vän. Skavsår och shopping. Träningsvärk och upptäckarlust. Men det bästa var skrattet. Det otvungna, bubblande och fnittriga. Love it.

En kärleksförklaring

Stora A. Du är först i mitt alfabet. Det finns ingen annan som kan irrrrritera mig som du.
Som jag kan bli så arg på, att en dramapjäs på Dramaten skulle te sig som en fis i luften.
Du får mig att explodera. Men också att blomma.
Att skratta och slappna av. Vi är yin och yang, ler och långhalm. Just nu sitter du i köket och syr om min klänning som jag absolut var tvungen att ha med mig till London. Du lägger in musik i min mobil så jag har något att lyssna på under resan. Du stryker mina kläder. I 10 år har det varit du och jag. Jag är halv utan dig. Och skrynklig.
Våra tjejer ser upp till dig och du är den trygga varma personen med lekfullhet i vardagssysslorna. Ibland glömmer man bort att uppskatta varandra i vardagen. Tröttheten tar över som skuggor över romantiken. Men jag vill att du ska veta att du är halva mitt hjärta och min ena lunga.
Jag andas dig. Kärlek.

Läskiga kedjebrev

Ok. Dagens kedjebrev är ju inte lika jobbiga att skicka vidare som när man var liten och fick skriva 14 brev för hand. Nu är det bara klick klick klick och ut i cyberrymden till nära och bekanta. Lätt som en plätt. Men ack vad hatade de är av mig nu som då. Jag tycker att de är ett värdelöst tidsfördriv och ett helt meningslöst faktum. Visst kan det vara tänkvärda eller uppmuntrade ord som kommer i inkorgen ibland men oftast ger de bara en viss ångest, skuld och olyckbådande tankar om man inte skickar vidare. Igår fick jag ett slags kedjebrev på min hotmail.
Det handlade om Chris 3 år som blev dödad av sin far. En dikt om barnmisshandel och ett oskyldigt barns öde. Mina tårar trillade och jag fick en klump i magen. Brevet avslutades såhär;

"Läser du det här och inte skickar vidare ber jag för din själ. För annars måste du vara en hjärtlös människa som inte blir berörd av denna dikt".

Ok. Jag kan väl förstå syftet att motverka barnmisshandel genom att få folk att agera, tänka efter och protestera. Men just det här att ge människor skuld om man inte skickar vidare är jag bara så allergisk mot. Jag förstår inte vitsen.
Så kedjebrevet ligger i hotmail papperskorgen men dikten finns i mitt hjärta.

Hm

Hur ska de här två gullebullarna klara sig utan sin moder i hela 4 dagar?


Eller var det tvärtom?




Men visst ska det bli härligt med lite semester, kunna konversera utan att bli avbruten, shoppa i lugn och ro, läsa en god bok, fnittra, dricka najsiga drinkar, äta långa goda middagar, tänka och sova. Ja, det blir nog bra det här med Pari...London menar jag! Söta söta F, vet du vad du gett dig in på? Och ja, jag kommer att sakna dig med min Stora A-kärlek.

London

Hit ska jag snart!

Mmmm 2

Min Morsdag present som Söta S själv valt ut. Kitsch och kalas är hennes grej. Popcorn är min.

Mmmm

Tårta och chokladbollar byggde denna kropp. Stora A gör kaninbettet.

Mulliga mamman

Det är ju fantastiskt att man kan känna sig så bra inombords när man tydligen inte ser ut att vara i sina bästa dagar med zebrahår och allt.
Nu sitter jag och okynnesäter smågodis så saliven rinner. I ren jävla protest.

På jobbet;

-Men Emma äääär duuuu graaaavid!?!!!!!
Jag stannar upp mitt i en rörelse och känner jorden rämna för mina fötter. Gravid? Jag? Vem?
Jag ler mitt bredaste leende i ren chock.
-Neeeej då! Går vidare. Som en zombie.
Inom loppet av två år har jag för i helvete burit och pressat ut två 3-kilos klumpar genom mitt söndersargade sköte. Mitt skinn på min mage har tänjts ut till bristningsgränsen därav bristningar långa som kaknästornet. Jag har fortfarande putmage, löst skinn och lägg till hängpattar. Men nej. JAG ÄR INTE PÅ SMÄLLEN. Jag är bara lite halvfet och och slapp i skinnet. Och vet ni vad? I don´t care-bara lite. En gnutta.
Vad är det med folk som inte kan hålla kvar tanken vid just en tanke, utan bara måste häva ur sig allt som passerar hjärnbalken? Och det där med att vara gravid är ju jävligt känsligt alltså. Man kanske inte vill ha barn, eller nyss fött och bara hatar sin still to be-putiga mage, man kanske har svårt att få barn, man kanske har fått 10 missfall på raken osv. osv. och får höra;
Är du gravid? Så detta är en bedjan från mig till er. Tänk efter före.
Jaha. Imorrn ska jag ringa en plastikkirurg för fettsugning, en personlig tränare, en dietist, en hypnotisör samt en terapeut. Till mig? Näe. Till min kollega(praktikant) såklart!

Dumsnål fåfänga

Amen vaaaad?!? Kan någon binda fast mina händer-NU! Nu har jag varit och pillat och duttat med saxen på min stackars lugg...Resultatet? Rabiat extremfeminist med hitlerjugend lugg. Inte nog med det. Jag har slingat håret också. Just det. Slingat. Med hätta som man gjorde under nittiotalet. Massa massa små små slingor. Fan. Det tog nästan två timmar bara att få ut de slitna hårtestarna med virknål genom den svettiga hättan. Dessutom kommer jag att få leva i celibat resten av mitt liv. Jag kom ut till vardagsrummet till Stora A för att fråga om han kunde hjälpa mig med slingorna på bakhuvudet. Iförd mina tjusigaste menstrosor, midjekort minimini cerise t-shirt och med en lustig mösshätta tajt runt mitt stora huvud. En liten rosett under hakan.
Stora A gapade med munnen först. Sedan. Kom. Asflabbet. Tårarna och sedan säkert tvivlen om han verkligen valt rätt livspartner-suck. Resultatet? Zebrarandigt torrt hästhår.
Känner mig snygg. På lördag ska jag åka till London.
Jag kommer garanterat inte komma genom tullarna. Shit.