Dagens ordspråk

Söta S fortsätter med sitt läs och skrivtörstande. Idag hittade vi en söt liten lapp med ett litet...låt oss säga ordspråk. "Det var en gång en kanin såm håpa två kånger til slut så slog den sej."
Vart får de allt ifrån?

Förra veckan var jag med henne i hennes förskoleklass en förmiddag. Himla kul att se vad de har för sig om dagarna, särskilt som hon ger ganska knapphändig information till sin tjatiga morsa med 1000 frågor... 28st goa tannalösa ungar. Några som absolut inte kan sitta still, några som är präktigt duktiga, några blyga, några pajasar, några bråkiga och några skvallriga.
Precis som på en vanlig arbetsplats med andra ord.

Jag beundrar alla som jobbar med barn. Det måste vara otroligt givande men också mycket energikrävande för en alldeles för låg lön. Hjältar enligt mig.
Alla blir trötta på sitt jobb nu och då, men bland det sorgligaste jag vet är när man stöter på pedagoger och lärare som inte alls är på rätt plats. Man har ju några praktexempel på skräck-lärare från sin egen skoltid, man tänker på saker som sägs och görs helt fel och det kommer ett barn ihåg för alltid. I know.

#denlillaslarvan(som fröken, idolen och den allsmäktige sa till Emma 7 år 1986)

Två skräcködlor. En åtminstone.

Ur tacotristessen föds nytt

Trött på tacos? Det är Stora A. Vi testade detta recept från Björn Ferrys kokbok. Mums!

Detta blir som en tacopaj, men med en omelettbotten istället för pajdeg. Man kan göra en på lite olika sätt. Ett alternativ är att bre ut köttfärsen på omeletten, tänka med ost och sedan grilla i ugnen. Ett annat alternativ är som beskrivs nedan. Ät omeletten som en hel måltid tillsammans med en sallad eller servera den som snack, förrätt eller mellanmål, varm eller ljummen.

 200 g köttfärs
0.5 påse tacokrydda
6 st ägg
4 msk crème fraiche
smör
Till servering bacon
tomater
gräddfil
ost, riven
basilika 

Mr Russia

Idag har jag och Stora A retat gallfeber på varandra. Ni vet en sådan där dag då inget den andra gör duger och det är som att pilla upp sårskorpor hela tiden. Men jädrar i mig vad han är het i sin "päls"mössa. Irriterande snygg liksom.

My name is Rudolf

Jag och Söta S var och såg Sune i Grekland på bio igår. Jag saknar såklart den "gamla" Sune-familjen från 90-talet...men Saga skrattade högt åt fallolyckor och Håkans svordomar. Det slog mig hur lik min egen familj är Sunes. Det är jag som är Rudolf. Det är mig alla skäms över. Men det bju´r jag på. Jag älskar att vara medlem i en temperamentsfull familj även om det gör mig galen ibland...oftast. Men hellre roligt riv än torrt tyst.

Söndagsskönt

Lyckan att få låna en "lillebror" ibland...

Två rödstrumpor

 Världens bästa syskon kallar de själva varandra. Extremt rart. I nästa stund vill de bokstavligen talat mörda varandra. När mamma leker häxa (nej, de har inte tröttnat än, jag behöver inte ens klä ut mig) då håller de extra hårt i varandra.

Ett avvikande beteende...

...det har jag ibland vid pressade situationer där jag inte vill tappa masken. Tappa masken. Det gör jag med råge - alltid när jag inte "får". I allvarsamma och jobbiga stunder tillsammans med andra människor så får min hjärna ibland PANIK. Jag har till och med fått skrattanfall i kyrkbänken på min egen farmors begravning. Fy fan. Idag när spänningarna släppte skulle  jag och Stora A in till "uppvaket" på sjukhuset där vår minsting väntade. När vi satt där i väntrummet bland ett par andra främmande och väntande anhöriga, då brast det för mig. Jag kunde inte sluta skratta. Ett sådant där förbjudet jäkla skrattanfall då hela kroppen guppar, tårarna rinner och man försöker kväva det med all sin kraft. Stora A satt givetvis bredvid och skämdes i vanlig ordning. Men jag såg att skrattet började bubbla upp på honom också. Det hela var väldigt skönt ändå på ett himla skämmigt sätt. Nu var det ju ingen som hade dött heller. Det var ju en fördel.

Litet A stort mod

Glad i hågen

Se upp i backen snart kommer kraschen

Tur jag hade hjälm sade hon. Lilltösen.

Dagen efter. Dags för öronoperation.

Helt färdig efter två jobbiga dagar.



Veckan har varit en sådan där då man omfamnar helgen lite extra. Att bara få rå om varandra. Det bästa.

En matta av pärlsocker

Just nu: Chokladbollsfest, tjejfnitter och saker ÖVERALLT. 5 tjejer är hemma och leker, ett halvt barnkalas. Summering: Större boende känns allt mer aktuellt...önskvärt...NÖDVÄNDIGT! Mamman är hänvisad till sin köksvrå. Men så mysigt att höra deras tjatter, småtjafs och fnitter. Längtar en smula tillbaka till min egen barndom - att leka - vilken ynnest och vilken fröjd. Jag kan komma ihåg känslan att börja en lek och sedan aldrig vilja sluta, aldrig vilja gå hem eller bli besviken när kompisen skulle hem.

Barn kräver fika. Idag kom jag på världens bästa grej. Att låta barnen baka deras egna chokladbollar. Barnahänder som slickas på och sedan dyker ner i smeten igen - haha! Till och med en sockerråtta som jag kan avstå att stoppa en boll i munnen då. Great! Dock inte så smart att låta alla bli sockerstissiga... Jaja. För och nackdelar. Som vanligt.

Vinna är det som gäller

Detta är vad som gäller hemma just nu. De fick inte kortleken i julklapp ens en gång, utan har legat och samlat damm i vår låda. Memory och Yatzy är andra favoriter. Men när någon av ungarna tar fram Den försvunna diamanten lägger den här mamman bena' på ryggen och hostar något om att maten måste lagas. Fy farao ett sådant tråkigt spel, som dessutom var mitt favvo som barn. De måste ha trökat' till det på något sätt...
The game is on.

Fint

Att få blommor gör en så glad! Jättejätteglad. Gladare än vad man tror man ska bli. Nu var det inte jag som fick denna vackra kärleksbukett tyvärr. Utan mina döttrar. Från deras gemensamma "fästman". Oh the triangeldrama.

Skridskosöndag

Lurifax

Bus

Peptalk

De första stapplande skridskoskären

Skridskoprinsessan

En mamma utan skridskor

Solen orkar ibland

Underbart

Snurr

Att hantera motgångar...

... har jag aldrig varit särskilt bra på.  Jag får en olustig oro i kroppen och en knagande känsla i magen och vill bara att allt ska ordnas upp NU! Men jag har trots allt övat upp min hudhårdhet lite grann. Livet lever med en.
Det är lustigt, förr innan vuxenlivet tog ordentlig fart så tog jag små vardagsproblem mycket hårt, kunde gräma mig över småsaker till atomer och det skulle oroas hit och analyseras dit. Detta trots att jag aldrig haft några stora livsavgörande problem, inga olyckor eller större traumatiska upplevelser i mitt då unga liv. Katastroftänkarnas drottning - det var jag. Stora A har fått stå ut med en hel del av min oftast obefogade noja. Han har lärt mig mycket, bl. a. att sätta saker i perspektiv och uppskatta det som faktiskt är bra här och nu. Alla får kämpa - bara olika mycket och de största kämparna är de som njuter av livet bäst, det är vad jag vill tro i alla fall. Till viss del är jag  fortfarande the Queen of Disaster men det är en liten stril av Mississippi i jämförelse mot förr. "Det ordnar sig", de där hemskt irriterande orden som Stora A präntat innanför min pannlob under våra 14 år tillsammans, de har fasenimej satt sig fast. Den där inbyggda oron ligger i släkten påstår min mor.
Jag tänker stoppa den här och nu. Med mig.

Bra utdelning

Mammans julklapp. Klickklick.

Någon mer...

... som längtar till sommar´n? Jag kan inte rå för det men så fort julsakerna är bortstädade och granen bortsvuren till återvinningen så vill jag att våren ska komma. Nu. Helst igår. Idag var det dessutom sol här och min hud och själ öppnade sig likt en blåmussla på vift. Jag behöver sol. Jag är SÅ mycket mer en sommarmänniska än en vinterchick. Visst är det mysigt med snö och allt som hör till med pulkaåkning, snökrig, skidor och annat... men bad, strand och bokläsning i solstol slår så mycket högre. Faktiskt. Jag drömmer mig bort en stund. Mmmmm.

Hot Lips

Jädrar i mig vad rädd jag blir varje gång jag klickeliklickar mig in på bloggen. När jag ser bilden på mig själv i FÄRGADE läppar. Visst, visst, bilden är ju manipulerad (näsan föll visst bort!) men läppstiftsfärgen är ju ändå där. Jagvilljagvilljagvill passa i röda läppar.
Näe, ofärgat läppglans är mer min melodi. Inte melodi precis. Jag ÄTER ofärgat läppglans.
Jag ÄR ofärgat läppglans. Forever.

Hit me!

Välkommen 2013! Jag gillar i allmänhet inte ojämna årtal, tycker att 2013 klingar illa...lite otursaktigt sådär. Vi har redan börjat med ett bilfel... Men vad gör väl det, vi motar undan olyckorna så gott det går och tar vara på det som är bra så länge. Det spelar ju ingen roll vilket år det är, livet är ju ett virrvarr av med- och motgångar, lycka och olycka.
Att leva. Jag börjar det nya året med illrött läppstift och ler.
Att le-va.

God Jul och Gott Nytt År

Ihärdig väntan på Jultomten

Värmer upp Jultomtens plats

Nu knackar det!

Solskygg tomte

Äntligen dags för julematen

Inspektion av julklappar inkl. leopardpyjamaser

Snölek

Picknick i igloon

Söta Snö

Nyårspartyt kan börja!

Dansa

lite till

Dramatiskt UNO-spel

Höll igång till 21.00

Lyktor i regn

GOTT NYTT ÅR!