måndag 29 mars 2010

Ronjaskriket

Det luktar vår ute. Är det inte en alldeles underbar doft?! Innan själva våren bryter ut kan jag tycka att det är ett för jäkla mycket tjat om den. Den känns helt enkelt lite för överskattad. Inget annat prat än om vädret. Men nu när man kan lukta sig till den retirerar jag och omfamnar den med mitt kroppsspritter och mitt bleka soltörstande fejs. Vad vore livet utan vår?

Med våren kommer också lusten och inspirationen att göra något nytt, vare sig det är i hemmet, utseendemässigt(den inspirationen har jag eventuellt mest hela året) eller planering av härliga semesterveckor. För mig brukar det yttra sig i ett hämningslöst göra-om-hemma frosseri alternativt hysteri. Gärna möblera om för att sedan inse att det var bättre innan och få flytta tillbaka allt på sin ursprungliga plats eller att rota i förrådet efter bortglömda inredningsprylar (till Stora A,s djupa suckar eftersom det naturligtvis är han som får brottas med kartongerna i förrådet). Det yttrar sig även i en manisk hygiencheck i hemmet. Solens strålar lyser obarmhärtigt på alla flottiga barnfingeravtryck på köksluckor, misär-smutsiga fönster samt ett tunt lager damm precis överallt. Trasan växer fullständigt fast i Malliga mammans hand och hon ligger på knä och skrubbar på de mest otillgängliga ställen.

Jag är vanligtvis ingen pyssel-människa. Kan bli så vansinnigt avis på människor som älskar att slänga ihop ett egenhändigt scrappat födelsedagskort eller som gör trendriktiga papier-maché bollar att hänga upp i fönstren. Det är tålamodet mitt som tryter. Det ska gå fort och jag är ganska slarvig. Och om något krånglar eller inte blir som jag tänkt river/kastar/klipper jag sönder kortet/bollarna/gardinerna. Ändock så blir jag pysselsugen såhär på vårkanten. Därför är Stora A så bra att ha. Han pysslar som jag säger. Han har många mjuka sidor och pysselsidan av honom är väl en av dem. Han kan sitta och sy små trolldräkter i timmar och blir det inte rätt sprättar han med ett onaturligt lugn tills han blir nöjd. Han kan måla en list i 1000 år och trä små små pärlor på en 3-meters tråd utan en endaste suck.

Välkommen våren!


Stora A?

söndag 28 mars 2010

Släck ner och ställ om

Denna helg har minsann haft ett bättre skimmer än den förra. Förutom att jag har ett litet uns av dåligt samvete. Igår kväll och Jordtimmen ni vet. Vi glömde. Vi tänkte att alla utom vi var bortbjudna någonstans eftersom det var så extremt nedsläckt i grannområdet. Trust me, här håller man koll på om någon är hemma eller inte eftersom vi i princip har full insyn till varandras liv på vår gata (det finska pensionärsparet mittemot är definitivt som en del i vår familj, då de till och med kan stå på balkongen och vinka in till vårat kök ibland-idylliskt...verkligen). Tjugo minuter över nio galopperar Stora A in efter en gitarr-jam-session i sovrummet och tillika hemstudion (som av någon outgrundlig anledning har svämmat över ut ur garderoben och verkat tagit över varenda jäkla väl inredningstänkta feng-shui hörn) till lilla jag som smaskar popcorn för kung och fosterland samtidigt som jag ser Gry göra sitt livs misstag i Körslaget... Han brölar i slow motion; EEEARRTHHH HOOOOUUURRRR!!! Suck. Förlåt världen. Vi kom ihåg att ställa om klockan i alla fall.

Klick!

Jag bara älskar när det säger klick i hjärnan. När något som legat och skavt i bakhuvudet länge, men som man inte riktigt kan ta på. Idag vid middagsbordet sa det klick. Vi köper alltid Klövers mellanmjölk och jag har alltid fastnat med ögonen på deras logga på paketet. Så idag förstod jag allt. Det är ju symbolen for kronor (:-)! Det är ju bara sååå fyndigt! De heter Klöver och man spar klöver när man köper deras 1,5 liters paket. Åh vad skönt att få bort det skavet i hjärnan i alla fall! Lycka.

torsdag 25 mars 2010

Äntligen är du nere på jorden morsan!

Tillbaka på jorden

Alltså, trots att jag har bloggat i ett och ett halvt år snart så är jag ganska oinsatt i denna bloggosfär. Jag har mina få bloggar jag följer och skriver knappt några kommentarer, trots att jag själv såklart älskar att få dem på min egen blogg. Ja, inte för att jag blir överöst med kommisar direkt, hrrmm, förutom några få som t ex från trogna, peppande och fina http://byvanilla.blogspot.com. Men jag skriver i min egna lilla värld och jag ser ju att det är folk inne på min besöksstatistik och så.

Förra veckan hände det något. Från cirka futtiga men härliga 15 unika besökare per dag till 50-80 per dag! Hm, inbillningssjuk som jag är började jag googla på min blogg för att se om det var någon som hackat ner på mig och snackat skit om bloggen på något vis. För att sedan i nästa stund fantisera om att nu blir jag minsann upptäckt och kommer att få skriva för någon glassig tidning. Har jag någonsin berättat att jag har en overkligt riklig fantasi? Denna rusch till Malliga mamman har nu resulterat i Maniska mamman i och med att det blivit mycket mer intressant att gå in och kolla min besöksstatistik-ungefär var 20e minut. Men så idag. Kommer hem från jobbet med vidöppna halvgalna ögon, hängande tunga och knappar in mig på statistiken...8 besökare. Nu är jag nere på jorden igen och allt kan återgå till det normala. Skönt.

onsdag 24 mars 2010

Tuba

Vad är det med Youtube och mänskligheten? Då i synnerhet män. Vid varje parmiddag, på jobbet eller på fest så ska datorn fram och något Youtube-klipp visas. Hallå! Kan någon berätta en rolig historia istället? Eller köra ett klassiskt gammalt partytrick som att prutta med armhålan eller nåt istället? Tjipp.

tisdag 23 mars 2010

Wake up

Att vakna till fågelkvitter och vågbrus medan solen sakta går upp, är numera verklighetens vardagsmorgnar. Tack vare min "Wake-Up lamp" som jag fick i julklapp. Man kan ställa in exakt hur man vill vakna, vare sig det är till vattenfall (att rekommendera om du är extremt urinblåse-sprängd på morgnarna, eftersom det då är omöjligt att somna om och man MÅSTE gå upp) eller till ett klassiskt ihärdigt pip medan den fejkade soluppgången barmhärtigt lyser upp sovrummet. Enda nackdelen är att det finns miljarders olika knappar så att man måste ta fram instruktionsboken var gång den ska ställas om. Att stänga av den på ett effektivt sätt är också helt omöjligt och den har redan blivit svuren över många morgnar när fågelkvitterhelvetet inte vill sluta trots att man använt knytnäven på samtliga knappar. Betyget blir 3 av 5 och ibland händer det att jag använder mobilen som alarmklocka när jag inte orkar ta fram manualen innan läggdags...

Hur det går med förkylningen? Jorå, efter gårdagens snorutrensning a la Niagarafallet så har det nu täppt till både i hjärna och bihålor. Borde det inte vara i omvänd ordning? Täppt först och rinnig sedan? Typiskt mig att falla utanför ramarna för normalt beteende. Ska försöka pallra mig iväg till das job imorgon för de här dagsåporna på tvn är ju trots allt inge vidare...

måndag 22 mars 2010

Bring me pärlemorskimmer

Tjejerna i vår familj är förkylda. Vilket innebär att Stora A river sitt hår och springer som en skållad råtta mellan diverse hostattacker, rop på vatten och hämtning av näsdukar. Dessutom blir liten som stor som störst tjej inte på topphumör när näsan rinner och huvudvärken satt in. Jag blir liten och ynklig. När man dessutom inte är så sjuk att man ligger helt däckad, när man har den där rastlösheten som sätter in mellan nysattackerna, så skulle jag vilja påstå att jag visar upp min allra ocharmigaste gnällsida (ja näst efter min morgonstressiga sida, hönapönasyndrom-sida samt hungersidan). Helgen som varit och gått har följt den gångna veckans sinnesstämning. Grå, trist och snorgrönt med endast vissa ljusbeiga inslag. Denna vecka vill jag ska vara i en lite mer rosa nyans med vissa inslag av pärlemorskimmer. Please?

torsdag 18 mars 2010

Lyxfällan nästa

Jahaaa! Det är i Lyxfällan man ska hamna om man vill ha sitt jäkla bröllop? Jamen med lite hjälp av A-kassan ska det väl kunna gå att ordna. Bitter? Jag? Men om Stora A friar framför Rydbergs potatissallad i plasbytta så slänger jag ringen in ansiktet på´n.

Sagan om ringen

Jag och Stora A har varit förlovade i 10 år. Vi har varsin yttepytte superslim förlovningsring i guld. De billigaste guldringar man kunde hitta på Guldfynd men jag tyckte att de var oerhört fina. Vi skulle åka till Santorini och byta ringar och det var underbart - verkligen. Sedan dess har ringen suttit där på ringfingret, med några undantag från de stunder då den studsat mot golvet i ren ilska i något av våra Norén-dramer. Såhär ett decennium senare känns den väl inte riktigt lika up-to-date rent utseendemässigt och dessutom använder jag ALDRIG andra guldsmycken. För några veckor sedan gjorde jag ett experiment, nämligen att låta ringen ligga hemma. Vår kärlek är ju densamma ändå tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig. Det kändes naket och kalt utan den där lilla futtiga ringen med stor betydelse. Dessutom fick man ett och annat utrop -Vavavava va iiii...har du tagit av dig förlovningringen, veochfasa, vadharhänt, skanigåisär ååå va häääänderhjääälp!!! osv osv. Så nu sitter den på mitt finger igen, ful eller inte...den är en del av mig. Vad vill jag säga med detta? Ingen aning, bara att jag kanske är lite giftassugen såhär på vårt tionde förlovningsår. Kanske. Lite.

Parantes 1. (och nej få inte upp några förhoppningar. Det blir inget bröllop inom snar framtid då vi ju ungefär är lika panka som under våra ungdomsdagar, eftersom Stor A,s A-(helvetesjävla)kassa sjabblar med hans 20 års surt intjänade ersättningspengar)

Parantes 2. (och nej detta är inget tiggar-inlägg)

onsdag 17 mars 2010

"Bravo"

Vissa dagar pekar formkurvan obönhörligt neråt... Jag har varit glad men min hjärna har inte samarbetat, glad men dum skulle man kunna säga (några kanske skulle säga att det är min konstanta dagsform...)På jobbet satt jag i ett möte utan att fatta någonting, fantastiskt stressande. Att försöka utstråla någon slags intelligens när ens inre attackeras av frågetecken tyngre än rumpan på stolen. Jag lyckades med konststycket att inte säga ETT ord på dryga timmen-tjohoo. Tysta leken förvandlades till arga leken när jag skämtade lite med min fina vän, som jag skulle hämta upp på vägen till träningen. När hon ringde och skulle stämma av så låtsades jag att vi inte aaallls hade bestämt att vi skulle träna. Till saken hör att hon är inne på sin tredje dag med the dietkur from hell (enligt min mening=Cambridgekuren) och kanske inte var in the mood för lite skojiga och helt meningslösa skämt. Jag har aldrig tidigare hört hennes röst i en sådan gäll och ljus ton. Förlåt hjärtat. När jag sedan skulle hämta upp henne på jobbet passade jag på att riva av lite sångsolon med tillhörande minspel och glömde att stänga av min stjärnglans när jag rullade in på parkeringen tillsammans med 50 andra bilister som gled runt i 20 km i timmen. De såg och skrattade säkert. Väl på träningen. Vattensprut från min mun med tillhörande kräkljud över motionscykeln med hela gymmet som publik. Vackert.
Nu drar jag för ridån för ikväll och tackar för denna dag.

måndag 15 mars 2010

Kokos

Jag älskar Bodyshops kokossmör. Det gör inte Stora A. Han tycker att det luktar strandraggartysk om hela lägenheten efter jag omsorgsfullt smort in mig. Han skulle hellre smörja in sig med en burk majonäs. Inte för att jag tror att han använt någon slags hudkräm ever men ändå. Detta kan nog vara det mest meningslösa inlägg någonsin. Men gott luktar jag i alla fall, ja enligt min mening.

söndag 14 mars 2010

Dagens äckelbild



Nej, inte wanna-be-cool mannen i pilotisar. Död råtta i förgrunden.

Show och sol

Årets första caféfika utomhus idag. Say no more. Inatt har vi haft den i särklass mest utflippade natten ever a la Lilla A. Efter kalas nr 2 (ja att fylla 31 är minst lika ansträngande som 30) så skulle vi Svenssonmysa framför melodifestivalen. Lilla A snarkade redan medan Söta S var i eld och lågor inför festivalen. Vi genomled 10 låtar och sammanlagt 10455 frågor om allt och ingenting gällande festivalen och allt annat i livet. Som förälder får man verkligen bita sig i tungan för att inte skrika rakt ut när det inte finns några fler förklaringar eller mer att uttömma från det gällande ämnet som skiftar varje för var minut. Charmigt men ack så påfrestande och med dåligt samvete som följd att man kanske inte riktigt orkar svara sanningsenligt, uppmuntrande och med alla rätta fakta jämt. Söta S slumrade tillslut sött i soffan och jag, den mest patetiska mamman i världshistorien, började böla när Anna vann hela spektaklet. Sedan mådde jag så illa av alla chips jag tryckt i mig eftersom jag dragit in på godiset. Chips är ju mycket fräschare och mer näringsriktigt. När jag och Stora A satt oss tillrätta i vår nya hångel-divan vaknar Lilla A med ett högt och bestämt skrik. Därefter började den riktiga festivalen med spex, sång och dans. Show of all times. När vi började inse att no more vuxentid tonight, gick vi och lade oss alla tre i dubbelsängen i tron och hoppet om att Livliga A skulle snarka inom snar framtid. Icke. Jag låtsassov medan Lilla A plågade mig med diverse näsryck, kittelförsök och hopp på chipsmätt mammamage. När hon inte fick några livstecken från sin mamma började hon bearbeta Stora A som låg och läste i sedvanlig ordning - självklart med frystofflorna på. Detta hade Lilla A aldrig sett förut och tittade en lång stund på sin pappas lurviga toffelfötter. Bestämt trippade tösen ut i den mörka hallen och började rotera i henne byrålåda och in kom hon snart med solhatt och tofflor. Söt. (nej, Stora A använder ännu så länge inte nattmössa) När hon väl lagt sig tillrätta med sovtillbehören kom hon dock på att hon glömt någonting. Ut i hallen igen. Ruskar liv i mamman och sätter på henne ett par tofflor med såklart! Sötare. Vad kvittar lite förspilld vuxentid och för lite sömn om några år egentligen? Men visst tror man att sinnesjukdom ligger nära till hands ibland när tröttheten tar överhanden...

Dagens topplista; Varm choklad och sol!
Dagens bottenlista; Att F1-säsongen började idag....wroomwroomwroom. Stora A ej kontaktbar.

onsdag 10 mars 2010

Längtan

"Snart är det sommar. Nu kan man se asfalten och den är sååå vacker..." Söta S. Alldeles utsvulten efter cykling, klättring och sandlådelek. Efter en vargavinter med oändligt mycket snö så känns pulkaåkandet ganska mättat. Tänk att känna gräset kittla under foten, att höra fågelkvitter och syrsors musik. Sila sand mellan fingrarna. En iskall drink på balkongen en ljum sommarkväll. Att höra ungars kiknande skratt när de gungar högt. Brunbrända ben och skrapsår. Vågors brus och nymålade staket. Bokläsning i det fria med vinden som smeker ens kind. Smaka färska jordgubbar med glass och känna körsbärsblommornas ljuva doft. Den här familjen längtar efter vår och sommar. Att kunna se asfalten igen ger hopp om livet.

måndag 8 mars 2010

Det är ingen vanlig dag

Det roligaste med att fylla år är alla grattis-hälsningar man får via kort, sms, mail, telefonsamtal och fejjanmeddelanden. Att man får känna sig oääändligt populär för en dag liksom. Mitt i vuxenlivet rusar tiden fort fram och ibland sätts gamla som nya vänner och familjemedlemmar åt sidan för ett tag. De glöms absolut inte bort, men man kan inte träffas lika mycket som man skulle vilja. Man går med ett smått gnagande samvete och en önskan om att höras, men tiden räcker bara inte till och tröttheten den där egentiden på några timmar varje kväll tar över. Riktiga vänner finns där alltid ändå och alla sitter i samma båt. Vänskap ska vara hängivet men kravlöst. Blödig som jag är sitter jag nu och läser mina grattis-hälsningar med en tår i ögat och varmt hjärta. Kärlek.

lördag 6 mars 2010

Var är viiiinet?

Jahaja. Då har man sett hur Melodifestivalen håvar in sina miljarders miljoner varje år-nice. Köpte dock ingen rosa cowboyhatt med plym på och inga lysrör heller. Däremot en påse med en liten pepsi, en yttepytte och alldeles för liten påse bilar och en minipini liten påse chips att tjacka på i 3 timmar. Provianten var slut efter 3 minuter. Jag hade sett mig själv mingla bland kändisar med ett glas rödvin i högernäven. Jag och Stora A letade som hökar efter öl- och vintältet alternativt en bar, helt utan resultat. Bakom oss satt pensionärer som klagade på de "konstiga" killarna i Pain of Salvation, de undrade varför en av dem satt i fosterställning över sitt instrument hela akten. Visst, jag kan hålla med om att det är liiite weird men jag ville i alla fall vända mig om med chips-andedräkt och be dem hålla käft. Christer Björkman såg ut som en blandning av Petter och Jonas Gardell-helmysko. Mmmmmåns stammade på alla ord som började på M-helmysko nr 2. Efter spektaklet skulle vi gå till något sofistikerat ställe och lufta kvällens händelser över ett glas rött (äntligen!). Men efter några försök att komma in på överfulla hak så gav vi upp och tog var sin kokt med bröd på Pressbyrån och tog bussen hem. Melodifestival och glamour...njaee vet inte det jag. Men lite tid på tu man hand var mys. Gratis är ju ändå ganska gött som man säger. Farmor och Farfar var alive and kicking när vi kom hem och verkade vara vid gott mod efter barnvakteriet. Nu sussar alla sött.

Imorgon är det dags för firandet av min högaktningsfulla ålder av 31. Ville egentligen inte ha något kalas men Stora A har tjatattjatatat efter kalas så kalas fick det bli. Tur det finns smörgåstårta att köpa. Okej liiite najs med kalas är det ju, men går hellre på andras. Trevlig helg på er alla från Russinet

torsdag 4 mars 2010

Imorgon...

Borat Bonanza nr 2

Here we go again... Eftersom Borat-stepen inte passade oss särskilt bra förra veckan så tänkte vi återigen prova på något nytt. Core. Att träna upp mage och rygg. Tyckte att det skulle passa min skinnharpe-mage och hösäcks-rygg perfekt. Naturligtvis ramlar vi in sist i lokalen och möts av Borat himself-igen. En glimt av ååå neeej syntes både i mina och Borats ögon... Självklart fanns det endast platser kvar mitt framför honom allra längst fram i lokalen. Sedan började böjandet och vridandet av kroppen i all världens ställningar och kombinationer. Inte skönt. Min kropp började till slut darra av all ansträngning av muskler man aldrig någonsin haft en anledning att använda. Borat var inte imponerad av min stålfjäder-stela och okontrollerade kropp. Borat är otäckt vig. Avis. Efter träningen köpte jag en chokladbit som belöning och en hyllning till min oböjliga kroppshydda.

tisdag 2 mars 2010

Desperat

VARFÖR har INGEN informerat mig om att husfruarna har börjat rulla igen!?!

Klantsnok

- Varför har du lagt in en kod för att kunna titta på dina sms?, frågar jag upprört till Stora A.
- Jaså, det har du sett minsann, svarar Stora A triumferande.

Klipp av mig tungan och mina klåfingriga fingrar någon! (Nu kanske ni tycker att jag är världens mest vidriga person som fifflar med min sambos mobiltelefon, men jag är faktiskt bara nyfiken...sådetså.)

Snubbelsopa

I morse var jag om möjligt mer disträ än vanligt... I bilen på vägen till jobbet känner jag en svag doft av...-bajs. Den vidrigaste doften av bajs, som man får kväljningar av (jo det finns faktiskt olika grader av skitlukt). När jag parkerar bilen gör jag en stövelsula-check utan resultat. Öppnar bildörren till baksätet för att ta min väska och möts... av en soppåse full med begagnade bajsblöjor! Inte fräscht. Väl inne på mitt kontor snubblar jag snyggt över min stol och landar på magen på skrivbordet. Inte snyggt. Efter detta brutala uppvaknande så jobbade jag på helspänn hela dagen. Pust.