Soffsovning

Det är tur att vi har en stor soffa.

Krister

Det här med religion tycker jag är allmänt knepigt. Vad ska man tro på liksom? Jag kommer ihåg att jag tyckte att religionskunskap var intressant och kul i skolan. Men det ville man ju inte erkänna av någon outgrundlig anledning. Alla dessa olika livsåskådningar, traditioner och riter.  Jag har försökt att tro på något, någon slags "gud". Men det går inte. Jag kan inte. Synd. Det är också synd att religion skapar så mycket konflikter och krig. Därför har jag svårt att tro.

Häromdagen vid köksbordet.

-Mamma, jag vet vad man kallas om man inte äter griskött, utbrister Söta S vid matbordet.
-Jaså, vad då? frågar jag nyfiket.
-Jo, dem heter Krister!

När mamman efter en stund förstått vad gullungen menar så använder hon hela sitt väsens kraftansträngning att mota bort det bubblande skrattanfallet för att sakligt "rätta".

 -Åh du menar att man kallas för muslim, bubblar jag fram.
-JA! Så va det ja, MUSLIM, inte Krister!
-Mmm, men det heter KRISTEN, överbubblar jag igen.
-Men vad är det Elin (moster) kallas då? frågar Söta S fundersamt.
-Vegetarian.

Jag låtsas bli akut kissnödig och kutar fort till toaletten för att äntligen få bubbla ut i ett heligt skrattanfall.

Ätvänligare skallar

Vilken vänlig själ det är som har tänkt på att göra den omåttligt populära Hallonlakritsskallen i små munsbitar istället! Det finns så många smarta människor där ute. Världsproblemslösare.

Tappat smöret och sålt brödet...eller hur 17 man säger

Inspiration sökes. Till vadsomhelst. Jag är hemma och vabbar med Lilla A. Hon sover nu och mamman borde njuta av lugn och tystnad. Förut när hon var förkylningsgnällig så önskade jag att hon skulle få sova en stund. Nu har hon sovit i snart 2 timmar och jag vill inget hellre att hon ska vakna. Lustigt det där. Försökte måla lite med mina gamla akvarellfärger. Det blev några fulångestladdade streck utan mening. Försökte göra en läcker omelett. Det blev en flytande massa med bränt skal. Försökte gå ut och hämta posten. Orkade inte snöra på mig skorna. Försökte ringa en kompis. Ingen hemma. Försökte skriva lite. Blev endast ett helt totalt ointressant och meninglöst inlägg.

Svampplockningen

I ett par år nu har vi försökt hitta dem. De där allra smaskigaste svenskaste svamparna. Letat och letat. Svampblindhet. Men plötsligt händer det! Vi hittade trattkantareller i oändliga mängder, vi plockade som vildar och ja, både det ena och det andra kom med i påsen. Sedan. Rensningen. Fyinihelavärldenströkigastetrök. Borsta, dela och kassera skogssniglar och annat göttigt. Sedan. Förvällningen. KRYMPNINGEN. Så mycket möda för så lite ätbar svamp. Är svamp verkligen sådär himskans gott egentligen? Nu förstår jag att det kostar 280kr kilot. Och jag betalar det hädanefter. Gladeligen.

PS. Tack pappa för påsar med svamp genom åren. Nu förstår jag din givmildhet. Jag skulle ALDRIG ge bort mina surt förvällda och rensade svampar.

Att älska hösten

Välkommen vackra morgon

Sagan om solen

Lilla bus

Lillfeskar´n

Solskönt

Guld

Inget liv utan gummistövlar

Skuggpussas