I ett par år nu har vi försökt hitta dem. De där allra smaskigaste svenskaste svamparna. Letat och letat. Svampblindhet. Men plötsligt händer det! Vi hittade trattkantareller i oändliga mängder, vi plockade som vildar och ja, både det ena och det andra kom med i påsen. Sedan. Rensningen. Fyinihelavärldenströkigastetrök. Borsta, dela och kassera skogssniglar och annat göttigt. Sedan. Förvällningen. KRYMPNINGEN. Så mycket möda för så lite ätbar svamp. Är svamp verkligen sådär himskans gott egentligen? Nu förstår jag att det kostar 280kr kilot. Och jag betalar det hädanefter. Gladeligen.
PS. Tack pappa för påsar med svamp genom åren. Nu förstår jag din givmildhet. Jag skulle ALDRIG ge bort mina surt förvällda och rensade svampar.
1 kommentar:
Hehehee vad jag fnissade,nu vet du hur det är... man ger inte bort dem hur som helst efter allt jobb man lagt ner ;-) men i skogen är det ju härligt och vilken lycka när man hittar. Kramis P
Skicka en kommentar