Kindnyp

Det allra mysigaste nöjet är att studera mina barn när de leker eller pysslar med något. De där smultronröda läpparna som formas till små perfekta plutprickar när de koncentrerat hackar grönsaker, matar dockorna eller pusslar, det är så sött att man inte vet vart man ska ta vägen. Alltså, ibland tror jag att jag har någon sadistisk ådra någonstans, jag liksom vill nypa och bita i allt det där söta. Jag kan verkligen förstå barndomens kindnyp man fick av gamla människor.
Det är en ren lyckorusmysgullighets-handling.

Bara vara ledig

Eftersom jag somnade i soffan igår vid semesterinfirandet så tar jag igen det idag. TJOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!
Att vara ledig kan jag vänja mig vid.

www.tvångströja.nu

Hej alla ni som promenerade/cyklade/bilade längs Rudbecksgatan idag! Om ni såg en öronrykande, dubbelstampande, träningsvärkhaltandes, muttrande kvinnogestalt med knutna nävar och svettig panna runt 18-tiden just på denna gata - ni kan sluta skratta nu - OKEJ?!?

Min eftermiddag:
Hämtning av små sandtroll på dagis. Sand sand sand. Svisch in i hemmet. Byte av kläder och sanering av hår. Kisskö till toa - bråk om första platsen. Skynda skynda skynda. In i bilen! Ut ur bilen! Glömt mellis, gosedjuret, fingervanten (Erik Saade-mode. Herrefuckinggud) In i bilen! Köra pausa köra pausa. Huvudleden som en blinkandes jäkla amerikansk julgran, Rött rött rött. 25 min in till stan. Nytt personsämsta. Parkera.
Möte av pappan utanför polisstationen (inte av kriminella själ). In. Varmt. Folkmassa. Först i kön för passhämtning. Äntligen lite välförtjänt flyt. Pilutta er! Passpersonalen ska fika samt göra alla moment myyyycket myyyyycket lååååångsamt. Mamman fullkomligt kokar. 20 minuters väntan med nummerlapp till första numret i kön. Mamman på väg till luckan. Pappan får en olycklig oroligt uttryck i ansiktet. Då. Vår tur. Saved by the bell. Raraste tanten i luckan och mamman mjuknar en smula. Tills.
-Jag kan tyvärr inte lämna ut ditt pass om du inte har ditt gamla med dig. För ett ögonblick trodde jag att Interpol hade stoppat min passtillverkning p g a mitt massmördarfoto. Men nej. Det gamla passet med mig? Haha. Skrattet fastnade med lite halvkvävd gråt i halsen.

Hungrig. Alla hungriga. Mamman mest. Köra runt runt runt i stan. Hitta parkering i närheten av take away-stället. Att vinna en miljon på triss känns mer troligt. Lämning av barn och körkortslös ryggontshavande pappa på en högst tveksam parkeringsplats medan mamman ska göra en grab and go.  Tillbaka till denna texts början. Rudbecksgatan. www.tvångströja.nu syntes det på mina mötande varelsers panna när de tittade på mig och min vansinnespromenad till restaurangen. Maten kom till slut och bilen med familjen hade inte blivit bortforslad.

Imorgon. Sista dagen innan första semesterveckan. Så jävla nödvändigt. SEMESTER.

Heliga helvetes Hemnetsök

Igår var vi på vår första husvisning. Ever. Kul! Men herre min ge vad mycket att tänka på att kolla upp. Efter att ha varit i en slags bostadskoma i 2 år så har vi fått upp intresset lite igen i alla fall. Vi bor nu på 80 kvadrat och det börjar bli lite, hm, låt oss säga tajt. Vi trivs ju och så, latmasklägenhetsmänniskor som vi är men jag drömmer om förvaring, tvättstuga och en extra toalett. Så nu har hemnetsknarkandet börjat igen. Lägenheter, sommarstugor och hus samt villavagnar (nja kanske inte även om det skulle matcha min inre kärlek för white trashkulturen) ingenting går säkert längre! Cashing.

Huset vi tittade på var dock ingenting för oss. Lilla A var dock redo att packa sin väska och flytta rakt in. Till den söta lilla kaninen som fanns i ett barnrum...

Dansa utan att pausa

Söta S är extremt intresserad av allt som har med underhållningsbranschen att göra. Antar att det är typiskt för den åldern. Hon och Lilla A bränner av konsert efter konsert med både sång, dans, mim samt andra konstnärligt fria utföranden av minspel, kullerbyttor och allmän freak show. Till hösten har de fått plats på en dansskola. Mamman ser sig själv leva genom sina dansanta barn, eftersom hennes egen koordinationsförmåga stannat av och höfterna stelnat.

Att få vara lyxigt lat (och smart?)

Vi har sedan några månader tillbaka prenumererat på en matkasse. En av de mest kända, Linas Matkasse (barnkassen). Tycker väl att recepten har varit sådär, kanske lite för "vanliga" i min smak, men ändå helt ok och lättlagat framförallt. Det mesta är ekologiskt och det har varit fina råvaror. Oftast har det också räckt till matlådor. Barnen har tyckt att det varit jättespännande att en främmande kille har plingat på vår dörr och lämnat stora påsar med mat varannan måndag. De rycker, plockar och tittar på maten ur påsarna och tar genast fram receptboken som medföljer Sedan har vi kört lite "halv åtta hos mig" med betygsättning när vi kört de olika maträtterna i 5 dagar. Att någon annan tar fram lite nya recept och att få varorna hemkörda är guld värt, speciellt för mig eftersom det oftast är jag som handlar och ska hitta på och laga maten på vardagarna eftersom jag är hemma först. Så. Matkassen regerar nog här ett tag till.
Mat är en av livets bästa ingredienser men ibland behöver man lite hjälp för att hålla kryddan vid liv.

Fotografen

Jag älskar foton. Att ta dem och att se på dem. Dock inte att vara med. Jag blir spänd som en fiol och obekvämare än Kungen själv på familjefotograferingar.
Jag tog passfoto häromdagen. Pinsam och fåfäng som jag är så övade jag några avslappnade miner framför Stora A på polisstationen. Denna gång ville jag ha ett passfoto att slänga fram utan att skämmas. Övningarna hjälpte dock inte. Alls. Jag lär INTE komma genom tullarna till något annat land än möjligtvis Kuba och Guantanamo Bay eller så kanske jag kan få göra ett inhopp i serien Kvinnofängelset. Mörkrädsla har fått ett ansikte. Just i mitt pass.

I alla fall. Jag tänker spara till en riktig systemkamera. Till mig själv. Det är alltid Stora A som köper tekniska prylar och "dyra" fritidsgrejer till sig själv. Har liksom inte haft behovet. Men nu vill jag utveckla mitt intresse för fotografering. Ser jag mycket fram emot.

Detta kort är taget med min mobilkamera. Ganska fint ändå tycker jag. Men oftast är det ju personerna på bilden som gör't!

15 myggbett, 2 kg, 32 skrattanfall och 1 dopp senare...

 Kvällstrött bus

 Morgonmys

 En blåsig men solig midsommarmorgon

 Kingen vid Klingen

 Rida rida ranka

 Två systrar på allsång

 Fest

 Mat, spring, snaps, skratt, sudd och skock ungar

 Trötta sötnosar

 Att tända en brasa

 Dagenefterfiske

Midsommarstången i all sin sneda glans


Det är inte alltid det blir som man tänkt sig just vid högtider etc. Förra årets midsommar var ett praktexempel på detta. Misär. I är var allt annorlunda. Idyll. En helg att parkera i hjärtat bland de bästa av minnen. Nu orkar jag jobba en vecka till...

Skåpmat

Man vet att det finns kvar en liten bit av den mörka chokladen i skåpet, eller den sista  rabarberpajbiten eller varför inte en yttepytteliten brieostkant kvar i kylen. Förnöjt går man bestämt mot sitt mål och öppnar förväntansfullt skåpet och...BORTA! Någon annan har tagit munsbiten som var tänkt att kittla min girigt sötsugna gom. Hatar när det händer. Man känner sig liksom...kränkt på någe vis. Idag tog jag sista Cola Zero-slatten som oskrivet var tillägnat Stora A. Jag som aldrig brukar vara het på läskeblask fick helt plötsligt en ingivelse. Slurp. Nu. Ganska taskig stämning.

En annan sak som vi diskuterade här hemma idag  (intellektuella diskussioner göre sig icke besvär) är att det är så himla lustigt att så fort det är ananas inblandat i maträtter så heter det något med Hawaii.

*Hawaiipizza
*Hawaiikassler
*Hawaiikotlett

Det är ju inte så att det heter Nya Zeelandsbiff när det är kiwi inblandat. Fast det kanske inte är så vanligt. Kiwi i mat alltså. Eller att ha sådana här tankar överhuvudtaget. Vad vet jag.

Hula hula.

Ljuva sommarvemod

Att bo i Sverige under sommaren är så in i nordens vackert att det värker i hela kroppen.  Den framkallar så många känslor, minnen och sinnesstämningar, vår älskade sommar. Dofterna, de ljusa kvällarna och det mer kravlösa livet vi lever under detta halvår är så gott för våra stackars autopilotade vintermörkersjälar. Sommaren är också så full av vemod. Allt det vackra ger också en sorts sorg, iallafall hos mig. Fina barndomsminnen, svunna tider som aldrig kommer igen, vetskapen om att det vackra är överblommat om ett par månader och spruckna förväntningar. Ändock. Sommaren smakar jordgubb och har en doft av hägg och syrén även regniga dagar och visst känner man sig lite mer levande, självklar och ung på sommaren? Jag älskar den. 

Livet är bannemej en fest och jag önskar mig själv och alla er andra en riktigt underbart skön      SOMMAR!

Vi festar vidare på sommaren

Sommarläsningen har landat

Stora A satte morgonkaffet i halsen när han såg den nedersta bokens titel. Men jag gillar Ann Söderlund, iallafall i skriftlig form. Den är nog kul! Men först vill jag veta hur det går för Katniss och de andra - spännande! Vad är väl en sommar utan en bunt pocketböcker?

Melodimiss

Hur kunde jag missa den här låten i hela Melodifestivaltjockarongen? Fin!

En oktoberdag i juni

Vissa dagar är det som om man inte vaknar upp ur sin fluffiga drömsömn. Vädret är inte till ens fördel. Man går liksom i en dvala med en seg och långsam kropp, lite lätt huvudvärk och tunga ögonlock. Jag dricker kaffe ur min favvomugg och tittar ut genom fönstret och ser ungarna hoppa studsa utanför. I ösregn. Jag fascineras av deras energi och ständiga hoppsa-steg. De har en spionklubb här på gården. Lilla A är så söt, hon hakar mer än gärna på och leker "pion" fast hon egentligen inte har en aning om vad de håller på med.
Vi lekte Röda Vita Rosen när vi var barn. Spänningen. Lyckan. Fantasin. Hela landsvägens barn var med och vi lekte från morgon till sen kväll. Myggbitna som få. Lyckliga som bara barn kan vara.
Jag älskade att titta på gamla svartvita matinéfilmer när jag var liten. Särskilt dem med Sickan Carlsson. Jag tyckte att hon var så glad och snäll. En riktig pärla!

Jahaja. Vilket svammel det här blev då. Nu. Litervis med påtår.