torsdag 28 juni 2012

www.tvångströja.nu

Hej alla ni som promenerade/cyklade/bilade längs Rudbecksgatan idag! Om ni såg en öronrykande, dubbelstampande, träningsvärkhaltandes, muttrande kvinnogestalt med knutna nävar och svettig panna runt 18-tiden just på denna gata - ni kan sluta skratta nu - OKEJ?!?

Min eftermiddag:
Hämtning av små sandtroll på dagis. Sand sand sand. Svisch in i hemmet. Byte av kläder och sanering av hår. Kisskö till toa - bråk om första platsen. Skynda skynda skynda. In i bilen! Ut ur bilen! Glömt mellis, gosedjuret, fingervanten (Erik Saade-mode. Herrefuckinggud) In i bilen! Köra pausa köra pausa. Huvudleden som en blinkandes jäkla amerikansk julgran, Rött rött rött. 25 min in till stan. Nytt personsämsta. Parkera.
Möte av pappan utanför polisstationen (inte av kriminella själ). In. Varmt. Folkmassa. Först i kön för passhämtning. Äntligen lite välförtjänt flyt. Pilutta er! Passpersonalen ska fika samt göra alla moment myyyycket myyyyycket lååååångsamt. Mamman fullkomligt kokar. 20 minuters väntan med nummerlapp till första numret i kön. Mamman på väg till luckan. Pappan får en olycklig oroligt uttryck i ansiktet. Då. Vår tur. Saved by the bell. Raraste tanten i luckan och mamman mjuknar en smula. Tills.
-Jag kan tyvärr inte lämna ut ditt pass om du inte har ditt gamla med dig. För ett ögonblick trodde jag att Interpol hade stoppat min passtillverkning p g a mitt massmördarfoto. Men nej. Det gamla passet med mig? Haha. Skrattet fastnade med lite halvkvävd gråt i halsen.

Hungrig. Alla hungriga. Mamman mest. Köra runt runt runt i stan. Hitta parkering i närheten av take away-stället. Att vinna en miljon på triss känns mer troligt. Lämning av barn och körkortslös ryggontshavande pappa på en högst tveksam parkeringsplats medan mamman ska göra en grab and go.  Tillbaka till denna texts början. Rudbecksgatan. www.tvångströja.nu syntes det på mina mötande varelsers panna när de tittade på mig och min vansinnespromenad till restaurangen. Maten kom till slut och bilen med familjen hade inte blivit bortforslad.

Imorgon. Sista dagen innan första semesterveckan. Så jävla nödvändigt. SEMESTER.

2 kommentarer:

Anonym sa...

VARFÖR ska det jämt fortsätta jävlas när det väl har börjat???

Jag förstår att Jonatan har satt sina spår;-)

Ta ett djupt andetag och tänk SEMESTER, SEMESTER, SEMESTER!!!!!

/K

Vanilla sa...

Haha, älskar ditt sätt att skriva! Precis så där är det ibland. ALLT GÅR EMOT! Hoppas allt blev lite bättre med mat i magen sen!

Inte många timmar kvar nu, kämpa på det sista!
KRAM