Att tänka...

...gör jag alldeles för mycket ibland. På saker man sagt, gjort och inte gjort. Jag avskyr att missuppfattas, att inte riktigt få fram vad jag vill säga (och jag har dessutom INTE talets gåva). Om jag tror att jag hamnat i en sådan situation så spinner min hjärna loss om och om igen. Bollar olika scenarion i mitt inre och spelar upp all världens drama med olika vändningar. Det värsta man kan göra då, när man målat upp sin bild över hur man har missuppfattats, är att försöka förklara vad man egentligen menade eller överhuvudtaget nämna saken. Oftast så har den motsatta parten bara ryckt på axlarna åt hela saken eller inte alls uppfattat det som man själv trott. Då blir det väldigt pinsamt. Jag är expert på pinsamma saker.
Jävla hjärna.

Dagens jobb i siffror

1273687 papper i högar att ta itu med.
2 knäppgökssamtal.
123 stressflammor på hals.
392384798379874982789 mail i inkorgen.
5 svordomar över stadsnätet.
1 konstaterande över alldeles för dålig syn.
1 huvudvärk.
1 present.
5 jobbarkompisar.
3878 gram plus på vågen

Note to self;

Kolla syn, köp huvudvärkstabletter, tändstickor och börja jogga.

Min sommar

Min sista semesterdag för detta år har långsamt regnat bort. Lite fint. Lite vemodigt. Summering;

Speciellt fin semester med mycket sol, bad, familj och vänner. Många glas med vin, grill och jordgubbar. Smultron på strå och brunbrända ben. Vigsel. Blåbärsplock och getingstick. Skoskav och båtturer. Riddare och prinsessor. Syskonbråk, kärleksbråk, trötthetsbråk och matbråk. Bilkörning på krokiga vägar, loppis och herrgård. Tal och fest. Punktering. Sovmorgnar och sena nätter. Skratt, kiknande skratt. Hemligheter och glädjetårar. Pirr i magen och trötta ben. Mat, god god mat. Trolljakt och hästar. Böcker och solstol. Sol-upp och nedgångar. Öppna dörrar och fönster. Öppet hjärta och avstängd hjärna.
KRAFT och KÄRLEK. Bästa sommaren. Och den är inte slut än...

Mackan

Häromdagen var vi på en mysig fisketur med vänner vid den mycket namnriktiga Svartån. Mycket trevligt. Men som vanligt överskuggades idyllen med att vi hade glömt diverse picknick tillbehör som t ex skedar att äta Risifrutti med. Men Stora A stod inte handfallen(det kan ha berott på hans känselspröt till ett eventuellet "nu-flippar-frugan"-scenario). Han gjorde ett ninjaskutt in bland buskarna, greppade en gren och började tälja till ett par finfina skedar. Han trasslade upp fiskelinor genom ett fingerknäpp. Slog ner getingar med tummen och bröt sedan nackar av fångad fisk med beslutsam min. Vi kallade honom lite retsamt för MacGyver. Just nu i skrivande stund sitter han framför tv:n och studerar sin stora förebild - MacGyver. Jag visste det.

Ankstjärt

Dessa monster till vägar i Björnparken har givit mig en rumpa fastare än Anna Ankas. (Ok, bilden gör inte backen rättvisa. Jag blev höjdrädd halvvägs upp för backen. Ok?)

Hästar, häxor, björnar och andra troll

Mera Mora

Jag har inte vistats nämnvärt mycket i Dalarna förut. Vi har just varit på en kort, vi-måste-göra-något-för-barnen-tripp (nu när vi slösat bort så mycket pengar på att bevisa vår kärlek med vigsel å allt...) Det blev Tomteland och Björnparken i Orsa. Jag säger bara HERREGUD vad ALLA är trevliga i Dalarna. Är det dialekten, hästarna eller falufärgen? Jag såg ungefär 273682st olika situationer där de serviceinriktade dalmasarna lika gärna kunde ha dumförklarat, suckat, snäst eller låtit bli att svara på alla dessa turisters krav och frågor. Men inte ett enda irriterat litet ryck i deras rosenkindade ansikten såg jag. Det är nästan så att man blir rent av förbannad av deras klämkäcka svar och vänliga leenden, som verkligen är på riktigt. Nej förbannad är inte rätt ord. Som den lilla patetiska människa jag är så blir jag rörd. Jo, på riktigt. Var till och med tvungen att torka bort en tår när tomtekassörskan frågade om polkagrisklubban som jag klumpigt tappade på marken gick sönder och undrade om jag ville ha en ny. Snyft. Så fint. Love Mora.

Till Herr Stora A

Jag har lovat att dela kärlek och sorg med dig. Jag ska vårda ditt skratt och din gnista. Torka salta tårar när känslor brista. Jag ska klia dig på ryggen när du ber och smeka din kind när du ler. Vi är varandras motsatser du och jag, det har vi förstått under alla dessa år som gått. Att motsatser kunde vara tvillingsjälar visste jag inte, förrän du klev in i mitt liv och vårdade mitt hjärta ömt och tog fram det fina jag gömt. Att vi fått dela det finaste i livet är inget jag tar för givet, två små söta fina - dina och mina! Jag är så stolt att kalla dig min man. Vår lycka är väldigt sann. Livet är likt dalar och berg, men tillsammans kan vi måla i samma färg, försöka hjälpa varandra genom taggar och snår, att gå i samma spår. Om 40 år vill jag sitta bredvid dig och följa livets rand i din hand. Följa varenda rynka, grånande strå och smaka samma kyssar. Älskar.

KÄRLEKKÄRLEKKÄRLEK

Vi hade iallafall tur med vädret

På väg till en ny spännande badplats...
- Jaha, E18 har ju byggts om, GPS-jäveln fattar ju inte det... Varvarvar ska vi ta vägen nu rå? Malliga mamman börjar hyperventilera.
- Amehe, hallå!!! Dä ä jö bara å följa väghelvetet så kommer vi jö fram fattar du la?
Stora A får frispel. Och så vidare...vidare och vidare...
Äntligen framme. Packar ur all badshit ur bilen. Tar 10 minuter - minst.
Efter 30 meter ser jag Stora A:s läppar i slow motion säga; - Vaarrr äärrr kyylllvääääääääääskan???? Bröl.
Malliga mamman tar sitt pick och pack med tillhörande familj och sätter sig i bilen igen. Ett förrädiskt lugn infinner sig.
- Mää vi kan ju köpa mat, finns ju en kiosk iallafall, säger Stora A hoppfullt.
- Pengarna ligger i kylväskan - JA! jävligt ofattbart ologiskt FRÄSER mamman.
Bilfärd de 3 milen tillbaka med extremt fula svordomar och osande hets samt 2 knäpptysta barn (positivt men lite ångestladdat). Stora A springer häcken av sig upp till lägenheten där vatten och andra livsnödvändigheter väntar.
Vi skippar nya badplatsen (som i övrigt såg alldeles alldeles underbar ut...)och kör till ett säkert men litet tråkigt kort. Packade sillar vid stranden till lunch och kallt i vattnet. Hemfärd med extrem punktering. Stopp med händig man och järnspik som punkterat däck. Barn som är bajsnödiga samt hungriga. Kaos? Ja. Happy Day.

Ticktackticktack

Konsten att längta efter lite lugn och ro och sedan dö av rastlöshet. Det kan jag. Ibland blir man ju bara helt tokig på sig själv. Idag på min välbehövliga hemmatristess-dag så har jag i rastlöshetens tecken råkat boka in resten av veckan i ett rasande tempo. Så nu sitter jag här med stressflammor på hals och stigande puls. Bra gjort.

Avkoppling

-Maaaaaaaaammmmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag måste kissakissakissa NU!
Av med blöt baddräkt, hoppa över snår och hala stenar till första bästa kiss-ställe, orm-check och framåtlutad mamma med blottad bikini-rumpa som försöker hålla i sin kissnödiga dotter som kissar över sten, ben och sandaler.
Sedan fikafikafika. -Näääeee, hooooooon tog min bulle. Gråt, förtvivlan, slagsmål. Lilla A badar tills läppar är blå. Sand överallt. Leta fisk med håvjäveln och så var det kissprocedur igen och blottning av bröst vid ombyte. Lilla A bajsar i baddräkten.
-Hjäääälp! Var är ungen? Varvarvar? Jaha lek med liten lillasyster under vatten. Dåså. Fika igen. Stora A har glömt kopparna hemma och mamman halsar desperat ur termos.
-Uuuuääähhhhh! Flugor, bin, fästingar och myror. Solen bränner och Stora A trampar på dyra solskyddet och sprutar ner den lilla klippan bredvid. Malliga mamman spanar in andra dallriga mamma-magar och finner sin allra dallrigast. Dallret dämpas av kropp som stelnar av tramp på vasst skräp. Lugn och ro till sist och mamman tar upp sin tidning, läser exakt ett ord och hör; -Mammamammamammamamma!
En LEKPARK!
*jippy*

Semesterbilder