Att tänka...

...gör jag alldeles för mycket ibland. På saker man sagt, gjort och inte gjort. Jag avskyr att missuppfattas, att inte riktigt få fram vad jag vill säga (och jag har dessutom INTE talets gåva). Om jag tror att jag hamnat i en sådan situation så spinner min hjärna loss om och om igen. Bollar olika scenarion i mitt inre och spelar upp all världens drama med olika vändningar. Det värsta man kan göra då, när man målat upp sin bild över hur man har missuppfattats, är att försöka förklara vad man egentligen menade eller överhuvudtaget nämna saken. Oftast så har den motsatta parten bara ryckt på axlarna åt hela saken eller inte alls uppfattat det som man själv trott. Då blir det väldigt pinsamt. Jag är expert på pinsamma saker.
Jävla hjärna.