söndag 26 december 2010
onsdag 22 december 2010
Mys eller rys?
Sammanfattning;
Det är kallt, vackert, vilda djur inpå knuten, 9 olika viljor, tjat, Lilla stackars A är sjuk, kallt, mysigt, god sömn, öppen eld, gnäll, sa jag kallt?, krispiga promenader, lekande barn, tid för varandra, (ett jävla) tjat på Malliga Mamman att våga åka utför, kallt, snor, nervsammanbrott, god mat, kallt, öppen spis, prat, snarkningar, slappt, surt, glatt, tålamodsprövande, kul och kallt. Mest mys och lite rys.
GOD JUL ALLA FINA!
Det är kallt, vackert, vilda djur inpå knuten, 9 olika viljor, tjat, Lilla stackars A är sjuk, kallt, mysigt, god sömn, öppen eld, gnäll, sa jag kallt?, krispiga promenader, lekande barn, tid för varandra, (ett jävla) tjat på Malliga Mamman att våga åka utför, kallt, snor, nervsammanbrott, god mat, kallt, öppen spis, prat, snarkningar, slappt, surt, glatt, tålamodsprövande, kul och kallt. Mest mys och lite rys.
GOD JUL ALLA FINA!
tisdag 21 december 2010
torsdag 16 december 2010
Mitt dockskåp
Jag har tagit hem mitt gamla Lundby dockhus. Men jag har letat mig blå i mitt barndomshem efter själva inredningen (80-tal förstås) och den lilla dockfamiljen (hockeyfrillor förstås). I över ett års tid. Ikväll när jag nattade Söta S kom det som blixt från klar himmel. Nästan lite spöklikt faktiskt.
Jag såg blixten visa mig vägen till källaren här hemma och i tanken öppnade jag kistan där nere och där låg lådan med allting i. Nu hoppas jag verkligen inte att det var en hallucination. Tyvärr är jag för lat och mörkrädd för att gå ner och kolla själv. Stora A får ett stort och viktigt uppdrag när han kommer hem. Fortsättning följer...
Jag såg blixten visa mig vägen till källaren här hemma och i tanken öppnade jag kistan där nere och där låg lådan med allting i. Nu hoppas jag verkligen inte att det var en hallucination. Tyvärr är jag för lat och mörkrädd för att gå ner och kolla själv. Stora A får ett stort och viktigt uppdrag när han kommer hem. Fortsättning följer...
Dag 16 - Min första kyss
Hela högstadiet gick jag kärlekskrank och okysst...tills en kväll i 9:an. Då blev jag kysst för första gången. Inte av killen jag var kär i utan av en annan lika kärlekskrank krake som jag. Det var en häftigt känsla förstås. Han kysstes bra tror jag, hade ju liksom inte så mycket att jämföra med och man var ju mer nervös över sin egen prestation - som vanligt. Första kyssen minns man vare sig man vill eller inte.
onsdag 15 december 2010
Livets gåtor
Varför är jag så trött på morgonen och så pigg på kvällen? Varför blir jag bara tjockare ju mer jag tränar? Varför ringer det alltid när jag sitter på toa? Finns jag?
Dag 15 - Mina drömmar
Utan drömmar dör man en smula. Jag har så många. De flesta alldeles härligt ouppnåeliga förstås, men är det inte det som är vitsen? Mina sköna drömmar;
*Att få leva frisk och lycklig med min familj (känns ju jättedumt att riskera lyckan genom att inte skriva ner denna punkt, vidskeplig som jag är...kanske min enda genomförbara dröm dessutom.
*Att bli berömd skådespelerska.
*Att hitta vårt drömhus. Lättskött, mysigt och funktionellt. TVÄTTSTUGA!
*Att bli berömd författare.
*Att få bo nära ALLA mina kära, familj som vänner (inte i samma hus dock)
*Att bli riktigt vältränad och fysiskt stark. TJEJMILEN!
*Att bli berömd...för något...SNÄLLA!
*Att Stora A ska hitta drömjobbet.
*Att kunna göra en riktig långresa hela familjen.
DREAM ON PEOPLE!
*Att få leva frisk och lycklig med min familj (känns ju jättedumt att riskera lyckan genom att inte skriva ner denna punkt, vidskeplig som jag är...kanske min enda genomförbara dröm dessutom.
*Att bli berömd skådespelerska.
*Att hitta vårt drömhus. Lättskött, mysigt och funktionellt. TVÄTTSTUGA!
*Att bli berömd författare.
*Att få bo nära ALLA mina kära, familj som vänner (inte i samma hus dock)
*Att bli riktigt vältränad och fysiskt stark. TJEJMILEN!
*Att bli berömd...för något...SNÄLLA!
*Att Stora A ska hitta drömjobbet.
*Att kunna göra en riktig långresa hela familjen.
DREAM ON PEOPLE!
tisdag 14 december 2010
Synvilla
En del saker är sådär äckelgott att äta. Gott men ändå lite äckligt. Ta torkade fikon t ex. Lite gott men ändå äckligt. Kapris. Mandelkubb. Kronärtskocka.
Men chokladbollar är alltid bara gott.
Igår öppnade jag kylen på jobbet. Där låg det avlånga kartonger med...CHOKLADBOLLAR. Jag tänkte att det här måste bli den bästa jobbdagen ever och blev genast på bästa morgonhumöret till jag tittade lite närmare och upptäckte att det var...PEPPARSALAMI. Fasen vilken besvikelse. Vid fikabordet senare berättade en kollega skrattande att hon trott att det låg chokladbollar i kylen, men att hon senare också gjort den fasansfulla upptäckten att det bara var lyxiga korvar.
Ha!-känns underbart att det är fler än jag som är BESATT. Mycket nöjd.
Synd bara på korven.
Pepparsalami VS Chokladboll
Men chokladbollar är alltid bara gott.
Igår öppnade jag kylen på jobbet. Där låg det avlånga kartonger med...CHOKLADBOLLAR. Jag tänkte att det här måste bli den bästa jobbdagen ever och blev genast på bästa morgonhumöret till jag tittade lite närmare och upptäckte att det var...PEPPARSALAMI. Fasen vilken besvikelse. Vid fikabordet senare berättade en kollega skrattande att hon trott att det låg chokladbollar i kylen, men att hon senare också gjort den fasansfulla upptäckten att det bara var lyxiga korvar.
Ha!-känns underbart att det är fler än jag som är BESATT. Mycket nöjd.
Synd bara på korven.
Pepparsalami VS Chokladboll
Dag 13 - Den här veckan
Som en tickande bomb. Som en liten hjärnblödning. Som ett maratonlopp. Ungefär så. Jag vet att ALLA ANDRA också har mycket omkring sig nu...men jag vill ändå ha lite SYMPATI.
Sista jobbveckan innan en HEL veckas semester till fjälls. En hel veckas frånvaro kräver en del förarbete. Eftersom företaget faller när jag inte är där, de klarar sig inte utan mig och hur ska det gå? Eller kanske inte riktigt... JULRUSCH är det i alla fall. Arbetsveckan toppas med en JULFEST på fredagen och lördagen kommer bestå i julklappsinslagning, städning, packning, tvättning, vattning, duschning, skottning och säkert 100-tals fler ing-ord och alltihop helst utan bakisångor. Däremellan är det träning, ätning, läggning, lekning, stekning och annan matlagning, läsning, bakning, körning och otaliga försök med ringning till kompis som jag inte har samma tajming (E-vi måste få rutin på våra rutiner så att vi kan matcha vår tid-gaaah)
Tjipp
Sista jobbveckan innan en HEL veckas semester till fjälls. En hel veckas frånvaro kräver en del förarbete. Eftersom företaget faller när jag inte är där, de klarar sig inte utan mig och hur ska det gå? Eller kanske inte riktigt... JULRUSCH är det i alla fall. Arbetsveckan toppas med en JULFEST på fredagen och lördagen kommer bestå i julklappsinslagning, städning, packning, tvättning, vattning, duschning, skottning och säkert 100-tals fler ing-ord och alltihop helst utan bakisångor. Däremellan är det träning, ätning, läggning, lekning, stekning och annan matlagning, läsning, bakning, körning och otaliga försök med ringning till kompis som jag inte har samma tajming (E-vi måste få rutin på våra rutiner så att vi kan matcha vår tid-gaaah)
Tjipp
måndag 13 december 2010
Tack för tipset (många paranteser)
Har blivit tipsad av många om Våra vänners liv på SVT. Älskar't. Lite som en svensk Cold Feets (VÄRLDENS BÄSTA)-serie. Musiken är om än bättre (Niclas Frisk (som jag är lite smygkär i) och Andreas Mattson). Missa inte!
Dag 12 - I min handväska
Ligger det INTE trosskydd/tamponger/bindor när man behöver dem. Däremot ALLTID en påse Extra som ALDRIG stängs och som resulterar i ett överflöd av lösa tuggummin i varierande smaker, några lite slemmiga andra gamla och torra. LÄPPGLANS. Jag har precis återtagit mitt grepp om handväskan. Den har varit ersatt av SKÖTVÄSKAN ett tag. Jag älskade handväskor förut. Sedan glömdes de bort. Nu är jag kär igen.
Ljus i mitt hus
Lucia är den mest stämningsfulla dagen i juletid enligt min mening.
När jag kom hem från jobbet idag var det alldeles nedsläckt och inte ett pip hördes. Sedan blev jag ledd av Stora A till tv-rummet där fika väntade och tända ljus. Sedan kom min lilla tärna och lucia skridande i sina vita och alldeles för stora linnen. Förläget och med stor koncentration sjöng de lucia-låten i tvåstämmigt, eller kanske lite mer som kanon. Vackert var det i alla fall och en liten tår blandat med skratt och applåder tills handflatorna sved. Finaste lusse.
Koncentrerad sång
Hippietärna
När jag kom hem från jobbet idag var det alldeles nedsläckt och inte ett pip hördes. Sedan blev jag ledd av Stora A till tv-rummet där fika väntade och tända ljus. Sedan kom min lilla tärna och lucia skridande i sina vita och alldeles för stora linnen. Förläget och med stor koncentration sjöng de lucia-låten i tvåstämmigt, eller kanske lite mer som kanon. Vackert var det i alla fall och en liten tår blandat med skratt och applåder tills handflatorna sved. Finaste lusse.
Koncentrerad sång
Hippietärna
lördag 11 december 2010
Dag 11 - Mina syskon
Två äldre halvsyskon och en lillsyrra. Tyvärr har jag ingen vidare kontakt med mina halvsyskon som jag aldrig levt tillsammans med.
Madame Hubert kallade jag min fyra år yngre lillsyrra när vi var små, av någon outgrundlig anledning. Vi är allt annat än lika varandra både till det yttre och inre egenskaper. Temperamentet är väl det vi har gemensamt. Ofta var vi som hund och katt när vi var små. Man skulle kunna tro att hon var den jobbiga, efterhängsna lillasystern...men det var verkligen ombytta roller. Jag älskade (älskar) att retas. Är expert på att framkalla gallfeber. Jag åt alltid upp hennes lördagsgodis som jag hittat på omsorgsfullt valda gömställen, kollade dagbok och var en riktigt störig syster. Nu i vuxen ålder bor vi 30 mil ifrån varandra och träffas alldeles för sällan. Men när vi träffas så är det precis som vanligt. Jag retas och hon suckar. Men vi har oftast väldigt roligt. Hon är en bra moster också, hennes ointresse för barn till trots.
Tack för att du finns och hoppas vi ses snart finaste Madame Hubert!
Madame Hubert och liten mo(n)sterunge
Madame Hubert kallade jag min fyra år yngre lillsyrra när vi var små, av någon outgrundlig anledning. Vi är allt annat än lika varandra både till det yttre och inre egenskaper. Temperamentet är väl det vi har gemensamt. Ofta var vi som hund och katt när vi var små. Man skulle kunna tro att hon var den jobbiga, efterhängsna lillasystern...men det var verkligen ombytta roller. Jag älskade (älskar) att retas. Är expert på att framkalla gallfeber. Jag åt alltid upp hennes lördagsgodis som jag hittat på omsorgsfullt valda gömställen, kollade dagbok och var en riktigt störig syster. Nu i vuxen ålder bor vi 30 mil ifrån varandra och träffas alldeles för sällan. Men när vi träffas så är det precis som vanligt. Jag retas och hon suckar. Men vi har oftast väldigt roligt. Hon är en bra moster också, hennes ointresse för barn till trots.
Tack för att du finns och hoppas vi ses snart finaste Madame Hubert!
Madame Hubert och liten mo(n)sterunge
torsdag 9 december 2010
Drömhuset
Årets pepparkakshus står färdigt nu. Det har en viss charm tycker jag. Vad jag har bidragit med? Att sätta pricken över i:et dvs bomull i skorstenen samt ätit upp jultomtens kompisar.
Jobbigt läge
Varför är det ingen som har sagt att VATTENKOPPOR (jag veeeeeeeet det heter vattkoppor) är barnsjukdomen from hell. Mina stackars små prickflickor. De har våndats, kliat och feberyrat om vartannat. Koppor i ögat, rumpan från topp till tå. Oro och sömnbrist för föräldrarna.
Ibland känns det som om föräldrar tävlar om vems småbarnsår som är värst och jobbigast. Man jämför problem och sjukdomar. Det är jättebra och skönt att ibland få ösa ur sig allt, men ibland känns det bara så himla trist, otacksamt och felfokuserat att bara klaga när övervägande är fantastiskt att vara förälder. Men just nu.
KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAGA.
Ibland känns det som om föräldrar tävlar om vems småbarnsår som är värst och jobbigast. Man jämför problem och sjukdomar. Det är jättebra och skönt att ibland få ösa ur sig allt, men ibland känns det bara så himla trist, otacksamt och felfokuserat att bara klaga när övervägande är fantastiskt att vara förälder. Men just nu.
KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAGA.
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Svarta tights med dragkedja nertill. Grå farfarströja och en stickad grå väst med polokrage och stora knappar. Jahaja, det där lät ju glatt och fräscht... Inga bildbevis heller eftersom två av plaggen dykt ner i tvättkorgen efter en svettig och stressig dag at work. Sorry.
Det enda som livade upp outfiten lite var mina stora silverörhängen och ett armband från www.esperansa.se
Det enda som livade upp outfiten lite var mina stora silverörhängen och ett armband från www.esperansa.se
onsdag 8 december 2010
Årets julshow
Igår var jag med jobbet på middag och julkonsert. Christer Sjögren. Inte illa vill jag lova. Här kommer en tio i topp av konserten;
1. Att jag och bästa kollegan kom för sent till själva konserten och sprang som stuckna grisar in till kapprummet och hyperflåsade att vi skulle till Chriiiister och eskorterades exklusivt i en hiss tillsammans med en egen hisspojke. Värsta hysteriska fansen liksom.
2. Att jag inte var stelast och med torrast hår eftersom 98,67% av publiken bestod av gråhår 70+.
3. Att tanten raden ovanför sjöng med så fort Christer himself visade sig på scenen. Orsakade jordskred av världshistoriens kämpigaste skrattanfall på rad 12.
4. Kören
5. Att jag för en gångs skull kunde smälta in någorlunda i rulltrappan till lokalen, eftersom det var fler stela ben som tvekade vid på och avgång, dvs inte bara jag som var bromskloss för en gång skull.
6. Sköna stolar
7. Att jag än en gång kände att jag platsade in under kvällen. Då jag med min urusla hörsel placerade en hel del fina goddag yxskaft svar bland kollegorna i pausen.
8. Christers byxor.
9. Den där Gunhild alla talar om.
10. Att Christer slutligen blev lite trött.
1. Att jag och bästa kollegan kom för sent till själva konserten och sprang som stuckna grisar in till kapprummet och hyperflåsade att vi skulle till Chriiiister och eskorterades exklusivt i en hiss tillsammans med en egen hisspojke. Värsta hysteriska fansen liksom.
2. Att jag inte var stelast och med torrast hår eftersom 98,67% av publiken bestod av gråhår 70+.
3. Att tanten raden ovanför sjöng med så fort Christer himself visade sig på scenen. Orsakade jordskred av världshistoriens kämpigaste skrattanfall på rad 12.
4. Kören
5. Att jag för en gångs skull kunde smälta in någorlunda i rulltrappan till lokalen, eftersom det var fler stela ben som tvekade vid på och avgång, dvs inte bara jag som var bromskloss för en gång skull.
6. Sköna stolar
7. Att jag än en gång kände att jag platsade in under kvällen. Då jag med min urusla hörsel placerade en hel del fina goddag yxskaft svar bland kollegorna i pausen.
8. Christers byxor.
9. Den där Gunhild alla talar om.
10. Att Christer slutligen blev lite trött.
Dag 09 - Min tro
Jag är för jäkla tråkig. Tror varken på gud, spöken, ett liv efter döden, änglar, övernaturliga fenomen eller ufon. Jag brukar säga att jag tror på Ödet. Men gör jag verkligen det? Jag skulle verkligen vilja tro på något. Okej jag säger något så naivt och töntigt som att jag tror på människans godhet. Tro kan man ju alltid göra liksom.
måndag 6 december 2010
Dag 08 - Ett ögonblick
En het och kvav sommarkväll i juli. Det var dags för stängning på jobbet och jag sade hej då till min kollega som skyndade sig till framsidan till sin skjuts. Kvar står jag på lastbryggan med nyckeln i handen som nyss låst den larmade dörren.
Då hör jag det. Ljudet som inte liknar något annat. Som etsat sig fast i mitt inre och som ger mig rysningar om jag hör något som minner om det.
Jag vänder mig om och ser något ofattbart. Över byggnaden bredvid min dåvarande arbetsplats, ser jag cykelställ, trä och tusen små partiklar som i slowmotion.
Blåst utan hämning. Himmel i svart. Det dånar i mina öron och jag förstår att jag behöver söka skydd. Cykelställ och plåttak kom farande. Som i en dröm förde mina ben mig nedför trappan och jag kröp in under lastbryggan. Där kurade jag ihop mig och hela min kropp skakade. Jag var säker på jordens undergång. Började tänka på nära och kära. Kändes som jag satt där i en evighet när allt i själva verket var över på några minuter.
Sedan blev allt tyst. Inte bara tyst utan egendomligt tyst. Inga fåglar hördes, inga motorljud - ingenting. Jag tog mod till mig och kröp ut ur mitt skydd. Det såg ut som en krigszon. Skyndade mig att larma av och låsa upp. Väl inne irrade jag runt som en galen och kände mig helt tom och handfallen. Jag ser att ena väggen är helt trasig ut mot lastbryggan.
Då hör jag min kollega ropa mitt namn. Vi rusade mot varandra och kramades hysteriskt och grät. Hon hade fått ta skydd under en bil. Vi började så smått förstå att det handlat om en tromb, eller en tornado som vi säkerligen trodde att det var.
Snart var räddningstjänst och folk på plats och jag kunde åka hem efter jag berättat vad som hänt.
När jag ringde till Stora A som åkt före till sommarstugan, trodde han att jag ringde och var berusad. Han trodde inte på mig och blev nog ganska orolig. När jag sedan åkte bussen hem genom staden var det som ingenting hade hänt. Solen sken och det enda som vittnade om vad jag varit med om var mina jordiga händer och smutsiga kläder. Jag kände endorfinet strömma och jag kände mig så levande just i detta ögonblick. Överlevande.
Aldrig kommer jag att glömma ljudet av flaggstänger som knäcks.
Då hör jag det. Ljudet som inte liknar något annat. Som etsat sig fast i mitt inre och som ger mig rysningar om jag hör något som minner om det.
Jag vänder mig om och ser något ofattbart. Över byggnaden bredvid min dåvarande arbetsplats, ser jag cykelställ, trä och tusen små partiklar som i slowmotion.
Blåst utan hämning. Himmel i svart. Det dånar i mina öron och jag förstår att jag behöver söka skydd. Cykelställ och plåttak kom farande. Som i en dröm förde mina ben mig nedför trappan och jag kröp in under lastbryggan. Där kurade jag ihop mig och hela min kropp skakade. Jag var säker på jordens undergång. Började tänka på nära och kära. Kändes som jag satt där i en evighet när allt i själva verket var över på några minuter.
Sedan blev allt tyst. Inte bara tyst utan egendomligt tyst. Inga fåglar hördes, inga motorljud - ingenting. Jag tog mod till mig och kröp ut ur mitt skydd. Det såg ut som en krigszon. Skyndade mig att larma av och låsa upp. Väl inne irrade jag runt som en galen och kände mig helt tom och handfallen. Jag ser att ena väggen är helt trasig ut mot lastbryggan.
Då hör jag min kollega ropa mitt namn. Vi rusade mot varandra och kramades hysteriskt och grät. Hon hade fått ta skydd under en bil. Vi började så smått förstå att det handlat om en tromb, eller en tornado som vi säkerligen trodde att det var.
Snart var räddningstjänst och folk på plats och jag kunde åka hem efter jag berättat vad som hänt.
När jag ringde till Stora A som åkt före till sommarstugan, trodde han att jag ringde och var berusad. Han trodde inte på mig och blev nog ganska orolig. När jag sedan åkte bussen hem genom staden var det som ingenting hade hänt. Solen sken och det enda som vittnade om vad jag varit med om var mina jordiga händer och smutsiga kläder. Jag kände endorfinet strömma och jag kände mig så levande just i detta ögonblick. Överlevande.
Aldrig kommer jag att glömma ljudet av flaggstänger som knäcks.
Dag 07 - Min bästa vän
Jag har inte en bästa vän. Jag har en klick med vänner som jag räknar som mina närmsta. Som jag litar på, är helt mig själv med och som jag älskar. Både gamla som nya vänner. Mina bästa. Ett av livets goda är att få ett riktigt präktigt skrattanfall tillsammans med en vän, sådär tills man knappt kan andas, det krampar i magen och i alla muskler man har. Ett säkert tecken att man är nära vänner är att dela skratt och gråt. Tack för att ni finns mina kära fina.
söndag 5 december 2010
Dag 06 - Min dag
04.00 blir väckt av Lilla A som vill komma över i vår säng.
04.30 frågar jag Lilla A om hon vill gå över till sin säng igen, eftersom hon inte kommer till ro.
04.40 det vill hon.
04.40 (it´s gonna be a looooong day)vaknar av att Söta S tar brottargrepp om min nacke och gör saxgreppet med sina ben. Kvävningsstatus hög.
07.15 Jag hämtar Lilla A som vaknar för dagen och jag väcker Stora A som Ozzy-likt stapplar upp mot en ny härlig dag medan mamman får ligga och slumra.
09.30 Härligt söndagsslö och lång frukost medan snön idylliskt föll ner.
Sedan går timmarna om vartannat. Likt två små Askungar har jag och Stora A ödmjukt utfört de sjuka systrarnas befallningar om än det ena och om än det andra. Mamman smet iväg för ett par timmar för en välbehövlig promenad samt träningspass tillsammans med en mycket tålmodig vännina som fick skavsår i öronen av tjöt från frustrerad och pratsjuk vän.
Eftermiddagen tillbringades i pusslens och böckernas värld. Emmas dagis är ju verkligen än toppenbok, fastän man läst den om och om och om igen.
Stora A - den store arkitekten av Pepparkakshus, skissade, designade och fantiserade om hus med spröjs och snickarglädje. Det tog ett halvt sekel att färdigställa ett av Papparkaksvärldens sju underverk. Ut ur ugnen kom delar av ett ruckel och små gluggar till fönster (det här kommer jag att få faen för...)Blir säkert snyggt.
Sedan blev det middag med bleka barn med hungriga ansikten som inte ville äta. Barnprogram. Kvällssaga för Söta S vars kropp övertagits av feber och några små retsamma koppor. Lilla A kämpar fortfarande på.
Ingen sjukt rolig dag. Men en ganska mysig trots det sjuka.
04.30 frågar jag Lilla A om hon vill gå över till sin säng igen, eftersom hon inte kommer till ro.
04.40 det vill hon.
04.40 (it´s gonna be a looooong day)vaknar av att Söta S tar brottargrepp om min nacke och gör saxgreppet med sina ben. Kvävningsstatus hög.
07.15 Jag hämtar Lilla A som vaknar för dagen och jag väcker Stora A som Ozzy-likt stapplar upp mot en ny härlig dag medan mamman får ligga och slumra.
09.30 Härligt söndagsslö och lång frukost medan snön idylliskt föll ner.
Sedan går timmarna om vartannat. Likt två små Askungar har jag och Stora A ödmjukt utfört de sjuka systrarnas befallningar om än det ena och om än det andra. Mamman smet iväg för ett par timmar för en välbehövlig promenad samt träningspass tillsammans med en mycket tålmodig vännina som fick skavsår i öronen av tjöt från frustrerad och pratsjuk vän.
Eftermiddagen tillbringades i pusslens och böckernas värld. Emmas dagis är ju verkligen än toppenbok, fastän man läst den om och om och om igen.
Stora A - den store arkitekten av Pepparkakshus, skissade, designade och fantiserade om hus med spröjs och snickarglädje. Det tog ett halvt sekel att färdigställa ett av Papparkaksvärldens sju underverk. Ut ur ugnen kom delar av ett ruckel och små gluggar till fönster (det här kommer jag att få faen för...)Blir säkert snyggt.
Sedan blev det middag med bleka barn med hungriga ansikten som inte ville äta. Barnprogram. Kvällssaga för Söta S vars kropp övertagits av feber och några små retsamma koppor. Lilla A kämpar fortfarande på.
Ingen sjukt rolig dag. Men en ganska mysig trots det sjuka.
Situation karantän
Detta blev det av helgen istället;
Sjuksystrar
Högläsning
Extremt tidigt julgransfynd. Snyggaste granen ever eftersom JAG fick välja.
PysselGlitterKletOchKladd och oborstade kalufser
Snygg pepparkaksburks-fynd
Sjuksystrar
Högläsning
Extremt tidigt julgransfynd. Snyggaste granen ever eftersom JAG fick välja.
PysselGlitterKletOchKladd och oborstade kalufser
Snygg pepparkaksburks-fynd
Pricksjukan
Lilla A är en liten tuffing. Men nu gråter hon tröstlöst i sin pappas armar. Mamman duger inte, så nu sitter hon här och bloggar med sin oros-klump i magen och glansig blick. Nu har kliet satt igång på allvar och man kan bara maktlöst se på.
Vattenkoppor. Vi skulle åkt till min mamma och firat "jul", syrran med kille likaså, eftersom vi inte kommer att ses något under julhelgen. Som den omogna och själviska mamma jag är så grinade jag en skvätt igår morse när jag insåg att vi var fast i karantän. Buhäääääääääääääuuuuuuuuuuu! Get a grip woman. Det går fler tåg, vad är en bal på slottet, det kommer fler jular unt so weiter... Buhäääääääääääääuuuuuuuuuuuu!
Nu sitter stackars lilla Pricken till slut i mitt knä.
Mamman mutade med pepparkakor.
fredag 3 december 2010
Dag 05 - Vad är kärlek?
Kärlek är när någon går ut och skrapar bilen åt dig på morgonen. Kärlek är när varma barnhänder klappar ens trötta huvud. Att gråta och skratta med någon är kärlek. Värmen i hjärtat när någon gör eller säger något värdefullt för en. Kärlek är att ge. Kärlek är att ta och vårda. Ett leende på gatan. En hjälpande hand. En blick innehållande tusen ord. Kärlek som bomull kring hjärtat och en filt runt en frusen kropp.
Kärlek är inte bara en krydda. Det är luft. Livsviktigt.
Kärlek är inte bara en krydda. Det är luft. Livsviktigt.
Fusk
Eftersom jag inte kommer att kunna blogga imorgon har jag bestämt mig för att fuska och köra två i ett bräde idag.
Dag 04 - Det här åt jag idag
Morgonen och förmiddagen kunde ha börjat lite glammigare enligt mig. Till frukost en torr halva Lingongrova med svettig ost och automatkaffe. Kvällen blev bättre. Toppades med POPCORN.
Härlig gröt i korv till lunch toppad med 5 dl kanel och tillhörande grötkväljning efteråt.
Stora A;s berömda Club Sandwich. Helt klart godkänt fredagsmys.
Härlig gröt i korv till lunch toppad med 5 dl kanel och tillhörande grötkväljning efteråt.
Stora A;s berömda Club Sandwich. Helt klart godkänt fredagsmys.
torsdag 2 december 2010
118100
Det är roligt att härstamma från en dialekt som inte talas där man just nu bor. Jag älskar dialekter. I tonåren var man ju säker på att man talade rikssvenska men...näe. Finns många goa uttryck i västgötskan och jag älskar att dra till med de värsta/bästa uttrycken här i gnällbältets mecka. För en stund sedan använde jag uttrycket "han säger inte flaska" och min granne rynkade förbryllat på pannan. Han hade aldrig hört uttrycket och jag tänkte att det är väl något dialektalt igen då. Jag googlade på "inte säga flaska" och kom in på 118100s hemsida. WOW de har verkligen svar på ALLT. Skithäftigt ju. Vart uttrycket kom ifrån?
118100 säger jag bara.
118100 säger jag bara.
Fnasig
Jäklar vad torr som fnöske man blir i skinnet när det är overkligt svinkallt ute. Förlåt Stora A men nu måste jag ta till kokossmöret.
Tysk strandraggare here I come.
Tysk strandraggare here I come.
Dag 03 - Mina föräldrar
De är väldigt olika varandra, mina föräldrar. Jag har ärvt sidor från båda. De valde att gå skilda världar när jag var 19 år och jag tog det mycket hårt. Jäkligt hårt, alldeles för hårt. Men såhär i efterhand är jag tacksam att de tog det steget hellre än att kämpa på i bitterhet och inte våga släppa taget trots att all kärlek tagit slut. Idag är de kanske inte vänner, men har inga problem med att träffas vid kalas. Det är skönt.
De har alltid ställt upp på mig och stöttat mig i val och beslut. Jag har aldrig känt några krav från deras sida. De älskar mig för den jag är. Många duster har vi haft, speciellt jag och min mamma. Men en familj utan konflikter är en familj utan riktiga känslor enligt mig. Tack för att ni gjort mig till den jag är, mamma och pappa. Jag trivs med mitt liv och mig själv (hm oftast i alla fall) och ni har gjort hästjobbet.
Kärlek till er båda.
De har alltid ställt upp på mig och stöttat mig i val och beslut. Jag har aldrig känt några krav från deras sida. De älskar mig för den jag är. Många duster har vi haft, speciellt jag och min mamma. Men en familj utan konflikter är en familj utan riktiga känslor enligt mig. Tack för att ni gjort mig till den jag är, mamma och pappa. Jag trivs med mitt liv och mig själv (hm oftast i alla fall) och ni har gjort hästjobbet.
Kärlek till er båda.
onsdag 1 december 2010
Dag 02 - Min första kärlek
Min första kärlek var Pär, vårat dagbarn. Fastän jag var så liten, så minns jag tydligt när hans mamma skulle hämta honom vid dagens slut. Jag tok-flippade och gick till attack (det är tyvärr sant) mot hans mamma och jag vägrade släppa iväg honom. Inte många charmpoäng till mig då, men det var nog min allra första kärlek.
I klass 9 dök min första "riktiga" kärlek upp. Jag var allt som började på O. Oerfaren, osäker, osnygg, orolig och osmidig. Han gillade (förstås) att spela gitarr, så jag önskade mig just det intrumentet i 15-årspresent. Jag satt på mitt flickrum och övade, ylade och skrev egna låtar. Sedan gjorde jag det. Ringde. Presenterade mig för min hemliga kärlek och spelade upp mina egenskrivna låtar. Vi snackade ett par gånger i telefon efter det. Men i skolan var jag en flugskit på kissgula väggar, mina ögon vågade inte möta hans och mina läppar förmådde inte ens att säga hej. Jag var så förskräckligt kär i denna människa. Blir ganska stolt och full i skratt när jag tänker på att jag trots allt vågade ringa och göra en så ohämmad sak som att spela sina egna låtar-haha!
Är grannpojken Lilla A;s första kärlek? Verkar minsann så.
I klass 9 dök min första "riktiga" kärlek upp. Jag var allt som började på O. Oerfaren, osäker, osnygg, orolig och osmidig. Han gillade (förstås) att spela gitarr, så jag önskade mig just det intrumentet i 15-årspresent. Jag satt på mitt flickrum och övade, ylade och skrev egna låtar. Sedan gjorde jag det. Ringde. Presenterade mig för min hemliga kärlek och spelade upp mina egenskrivna låtar. Vi snackade ett par gånger i telefon efter det. Men i skolan var jag en flugskit på kissgula väggar, mina ögon vågade inte möta hans och mina läppar förmådde inte ens att säga hej. Jag var så förskräckligt kär i denna människa. Blir ganska stolt och full i skratt när jag tänker på att jag trots allt vågade ringa och göra en så ohämmad sak som att spela sina egna låtar-haha!
Är grannpojken Lilla A;s första kärlek? Verkar minsann så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)