tisdag 31 januari 2012

Bokmys vs Bullbak

Jag fick hybris idag och slängde ihop en sats med semlebullar. Precis efter jag skrev klart föregående inlägg, gosade jag upp mig i soffan med min bok. Efter ett par minuter sniffade jag något från köket. Med ett hoppsaskutt upp ur soffan som väckte hela grannskapet räddade jag bullarna med nöd och näppe...precis innan de hann brinna upp. Det som skulle bli fina släta bullar blev likt vulkaner med lava och allt. Jag är skapt för att äta. Någon annan får gärna fixa krubbet.
Nu ska jag snorta lite hjorthornssalt. Samt vädra.

Varde ljus

Jag har länge velat krypa upp i vår soffdivan för att läsa. Men det har varit hopplöst ansträngande utan belysning i vår soffhörna. Vägglampor är inte lätta att hitta - sanna mina ord! Men så plötsligt händer det. Ni vet när man ser ett perfekt föremål och man liksom dras dit och man bara vet - den ska jag ha! På Ikea dessutom. Cashing!
Nu. Bokmys.

måndag 30 januari 2012

Miniörat

Hur tänkte han? Gud alltså, eller vem det nu är som bestämmer. Eller så skyller jag på mamma och pappa helt enkelt. Hur kunde jag få ett så pass stort och avlångt ansikte, extremt mycket och tjockt hår (samt tjocka lår, men det hör väl inte riktigt hit?) men yttepyttesmå ÖRON? Idag sprang jag på löpbandet i ren ilska p g a de extraordinärasuperfitinearlurarna som Stora A vänligt och omtänksamt gav mig för ett tag sedan (jaja det var en premie från en tidningsprenumeration...men ändå)för att lurar ständigt sviker mina örongångar. Plopp plopp. Idag hörde hela gymmet min arga musik, alla utom jag själv. Hm. Gaffatejp är bra till mycket, ska tänka på det till nästa gång. Inte undra på att man är lomhörd också.
Apropå öron alltså.

Hot Lips, Glasögonormen och Söta S

Vi har en sann konstnär i familjen. Igår gjorde hon ett hundhus av en skokartong, pyntade och målade. Idag hade hon på dagis porträtterat nästan hela familjen. Oklart varför Lilla A inte är med...apropå syskonkärlek i förra inlägget. Jaja. Som den mest lättrörda morsan i nordvästra Örebro, så sved det lite i ögonvrån när hon stolt överlämnade sitt konstverk. Sötheten i alla detaljer hon gjort gör mig alldeles nipprig av stolthet. Mina smycken, Stora A:s glasögon, markerade ögonbryn och rakade skalle. Samt läpparna. Mina röda, fylliga, hjärtformade läppar är ju bara de vackraste man skådat.

En stolt mamma.


söndag 29 januari 2012

Allra käraste syster




När jag ser Söta S och Lilla A tillsammans, lekandes, skrattandes och busandes, då brusar det av ömhet och tacksamhet i mitt hjärta. De bråkar såklart, en hel del, syskonkärlek innebär tvära kast mellan osämja och oskiljaktig vänskap och föräldrarna drar sitt hår och trippar på sinnesrandens gräns. Vad jag har märkt allteftersom de blivit äldre, är att när det verkligen gäller, vid oförutsedda "faror", nya saker och bråk mellan andra, då finns de där för varandra oavsett om det luggats och tjyvnypits 2 minuter innan.
Idag t ex tappade jag humöret totalt på Lilla A som bara ville busa vid matbordet då vi hade bråttom iväg efter middagen. Jag skrek. Lilla A:s lilla bulliga underläpp darrade och jag lämnade barnen själva vid bordet, medan jag gick in på toa för att andas och tagga ner några hekton. När jag kom ut så tröstade Söta S sin lillasyster, pratade lugnt med henne och strök henne över håret.
Mitt hjärta.
Eller som den gången Söta S skulle rymma en kväll och Lilla A blev heeeeelt förtvivlad och kom snyftande och deklarerade att hon minsann inte ville vara utan "tooorayyyster" och hjärtskärande kastade sig efter sin sura syrra som var på väg ut genom dörren. Hon stannade såklart och de båda kramades filmiskt i hallen.
Mitt hjärta. Mina hjärtan.

Att kläcka

Mittemellan söndagens flängaruntochgöraalltochinget och Söta S simskola, så sitter jag här och försöker vara kreativ till en sak på jobbet. KREATIV. Ni hör ju. Ordet är så vackert i mina öron, men fastnar någonstans i mig mellan hörselgången och svalget. För det kommer fasenimej inte ut något som helst kreativt från min mun eller fingrar. Skallen känns tom(are) och tankarna stilla. Jag kommer på 101 olika saker att göra istället (som att skriva här). EXAKT samma sak som när jag pluggade (i ett annat decennium). Jag hann alltid med nöd och näppe lämna in eller plugga klart till något prov eller senare tenta.
Sen det här med att komma med idéer, konkreta sådana alltså. Jag vet inte vad det är, men jag är ingen som helst idéspruta... Jag beundras de som kläcker idé efter idé som den självklaraste sak i världen. Jag tycker liksom inte att jag har något att komma med och det hela låter ju som någon slags självförtroendekris, men nej det tror jag faktiskt inte.
JAG KOMMER BARA INTE PÅ`T!

lördag 28 januari 2012

FacebookZombies

Snart tror jag att vi västvärldskommunikationsfreak till folk förvandlas till zombierobotar som har stängt av de riktiga känslorna. Som endast lever för och om vi blir bekräftade av andra, som inte ens är med en med sitt kött och blod, just i denna stund. Jag tycker det känns så himla tragiskt och ledsamt. Jag är verkligen inget undantag och stundtals kan jag ångra min uppgradering till en sk. "smartphone", då hela "världen" ligger ständigt i min jackficka. Vad är det som gör att vi hela tiden vill vara ajour med omvärlden? Jag försöker koppla bort ibland, men sedan börjar det klia i fingrarna och via t ex Facebook måste jag kolla vad som hänt "alla andra" den gångna förmiddagen. Visst finns det fördelar också - såklart.

Men man bör nog försöka koppla ifrån ibland ändå.


Määääääänboy

När Stora A påpekade min avsaknad av självbevarelsedrift, när jag gav Eric Saade skivan till Söta S i julklapp, hade han rätt så rätt. Jäkla Eric!

fredag 27 januari 2012

För och nackdelar

Att dammsuga är det TRÅKIGASTE jag vet. Jag rensar hellre avlopp, skurar toaletter, rengör ugnar och allt det där. Nu sitter jag och grunnar på om Stora A ska få ynnesten att göra skinande golv och göra honom på lite grinigt humör. Eller om jag ska vara den perfekta husmodern som varit hemma hela dagen och göra hemmets vrå upphöjt till toppklass och fredagsmyset kan börja så snart familjefadern glider in genom dörren. Svåra övervägningar det där. God stämning framför undanslippande av dammsugning? Äsch, får väl ta fram det gamla åbäket då, dammsugaren alltså, för sedan är man väl värd ett glas rött - typ direkt efter va?
Det säger vi då!

Fredrik, Anna, Henrik och Jag

Åhååååååååååå tänk den som hade biljetter till "Ljust och Fräscht" med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström ikväll! Extraföreställningar och allt, men ändå ute för sent. Fredrik Lindström alltså. Vilken man. Smart, rolig, charmig och så söt så söt. Henrik Schyffert alltså. Vilken man. Kvicktänkt, underbart ironisk, lite farlig och så snygg så snygg. Vilken kalaskväll det hade blivit! Däremot har jag skaffat biljetter till Anna Ternheim - på min födelsedag dessutom.
Garanterad kalaskväll blir det då iallafall!



Himla bra skiva!

torsdag 26 januari 2012

Affärsidén

Att vabba eller inte vabba, det är frågan. Igår fick jag hämta Lilla A lite tidigare från förskolan, hon var trött och lite ledsen. Men på kvällen kvicknade hon till och pratade sig själv till sömns - som vanligt. Natten gick i hostans tecken och morgonen möttes av snorsträngen från drömmarnas värld. Men pigg så pigg och ingen feber. Det är då man vill ha en vabb-app på telefonen. Att veta hur man ska göra. Stanna hemma och ha dåligt samvete för jobbet eller gå till jobbet och ha dåligt samvete över att ha lämnat en halvsjuk liten tös på dagis. Om man lyssnar till sitt hjärta så är det självklart att vara hemma med sitt barn även om sjukbilden är lite tveksam. Men hjärnan är ibland svår att avleda. Så. En vabb-app är vad jag ska utveckla och tjäna enorma pengar på så att jag för evigt kan stanna hemma och snyta rinnande näsor medan mitt eget företag håvar in cash på vabbosäkra föräldrar.

tisdag 24 januari 2012

La Papaya Coconut

Pust. Mina höfter. MINA HÖFTER - de rullar inte längre- say no more.

Min trötta kropp körde hem i mörker och halka. Musiken på HÖGSTA volym. Godbitar som Patti Smith och Offspring misshandlades av min kraftfulla röst. Då lever jag verkligen. När man får sjunga (skrika) det högsta man kan till go musik på ödsliga vägar. Just det. Ödsliga. Note to self. Sänk volymen när du kommer till 50-skyltarna. Men det är klart. Det är ju fint att göra avtryck på andra människor, att framkalla glädje och kanske lite ångest på samma gång.

I helgen köpte jag nytt smör på Bodyshop. Älskar ju det där smöret, men jag har ju blivit bannlyst här hemma att använda kokosdoften på min kropp. Nu går jag omkring och luktar exotisk fruktsallad istället. Mycket bättre.

Kvällens slutsats. No more strandraggare. Dock raggare. Det knorrar och knastrar i dåliga bilhögtalare. Ströga är livet.

Skaka rumpa

I brist på latinska rytmer à la salsa-kurs (en dröm) så ska jag iväg på Zumba för andra gången i mitt liv. Hur det gick första gången? Sådär. Min koordinationsförmåga är inte vad den borde vara, eller i alla fall inte som förr. Jag har gått på en hel del danskurser i mina dagar, tro´t eller ej. Rock n´roll, bugg, jazzdans och sist men inte minst hip hop - YO! Men det är ungefär som med min sång, hellre än bra. I mitt huvud ser jag ut som Jennifer Lopez. I verkligheten...*duracellkanin alltid en halv takt efter/före* Typ.
Men jag väljer att svälja min fåfänga och skakar rumpa(or) och höfter som jag inte trodde fanns.

Normal?

Vi hade granntösen som middagsgäst igår. I sedvanlig stil så körde Stora A hela sitt barnsliga pappa-register och spelade, ja, apa. Söta S och Lilla A skrattade gott (vilket de absolut INTE kommer att göra om ett par år) medan granntösen satt och plirade med ögonen och sa:

- Varför kan du inte bara vara snäll och normal någon gång!?!

Måndagens ap-skratt


torsdag 19 januari 2012

Först paff sedan på fall

-Mamma kom å gosa me meeej å titta på Smurfarna!
-Snart gumman, jag ska bara vika färdigt tvätten (1 ton ca) Ska bara. Ska bara.
-Mä! Siiiiiiiiiit i den! Kom!
-Vad sa du Lilla A?!? Skit i den?
-Siiiiit i den!

Min stora lilla kloka skitunge!



(Jag tar tvätten sen...)

tisdag 17 januari 2012

Åhå!

Okej. Pratade just med farsan. Som den förvirrade dottern jag är så gjorde han helt riktigt i att ringa och tala om att han och hans sambo åker till Thailand i morgon, i tre veckor. Förlåt. För det hade jag helt glömt/förträngt/önskat det var jag/.
Nu. Hetssurfar resor och drömmer mig bort. Ganska långt och dyrt bort.

Piller å sånt

Mina naglar faller isär. Nagelband och delade naglar i en blandad misär. Varför? Har googlat mig på ca 123 olika potentiella sjukdomar. Köpte mig en burk Silica Beauty, med blandad kompott av olika göttigheter som selen, B-vitamin etc, så att man blir av med den här skörbjuggen någon gång. Alternativt avlider i någon av google-sjukdomarna.

Stora A har ont i halsen. I morse greppade han ett paket halstabletter med tron om att det var några random halstabletter à la Vicks. Men de hette Ztyx och var visst lite smärtlindrande och efter knaprande av 3st inom loppet av 5 minuter så domnade både tunga och läppar! Effektiva minsann. Att inte läsa bipacksedeln är spännande.

söndag 15 januari 2012

Att vara mörkrädd

Jag läser just nu Keplers tredje roman Eldvittnet. Huvva. Jag ligger å gottar mig i hemskheter och spänning om kvällarna tills ögonlocken motvilligt faller ihop.
Inatt bestämde sig båda töserna för att uppta mammans sänghalva, mamman gav upp och lade sig i Söta S säng. I det mörka rummet hälsade bilderna från Eldvittnet på. Huvva. Låg och bet på naglarna och avläste varenda litet knarr och knäpp som att mördaren var på väg in till mig... Till slut gav jag upp. Lade mig skavfötters med tre snarkande personer med mycket varma fötter intill min överkropp. Phu. I säkerhet igen.

Väx upp kvinna.

lördag 14 januari 2012

Lite sent...

...men det bästa julgodiset var det här:

Ca 40 stycken (det stod 60 i receptet men då får man göra bra små kolor..)
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0.75 dl turkisk peppar, (hårda lakritskarameller)
2 tsk smör
200 g mörk choklad

Blanda grädde, socker, sirap, kakao och turkisk pepparkaramellerna i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka ganska kraftigt utan lock och tills termometern visar ca 120 grader eller tills smeten klarar ”kulprovet”. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.

Rör ner smöret och häll smeten i en bakpappersklädd form, ca 20 x 20 cm. Ställ kolan kallt att stelna. Smält under tiden chokladen (i micro eller vattenbad) och låt den svalna (är den för varm när man doppar kolan i så kan kolan smälta något). Skär eller klipp kolan i bitar.

Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett galler eller på ett bakplåtspapper. Strö lite havssalt på toppen innan chokladen har stelnat.

Inte så vit. Men en röd och fin jul.







Skum tomte (skumtomte?) som hade samma skor som pappa?!? Hm. Nästa jul blir ett eldprov i *attfortfarandeviljatropåtomten* skådespel.

En jul, en lugg, ett spel. En snabbspolning.

Lördagskväll. Jag låtsasförlorar i all världens spel. Wii, Barbapappaspelet, Fem myror spelet och den där Försvunna diamanten. Jag regerar, men lägger mig platt. Allt för husfridens skull.
Lat? Javisst! Smart? Javisst!
Jag har förresten klippt lugg. Jag borde nog gå i terapi för luggnarkomaner eller något. Min lugg ger mig enorm ångest varje dag. Den där självdestruktiva stilen alltså, den verkar jag verkligen anamma. Jaja.
En lugg är en lugg. Ett spel är ett spel.
Det är redan januari. Jag har hoppat över hela den fröjdefullt juliga månaden i bloggen. Den var ganska bra den där december-månaden. Nu är det nytt år och allt. Men får man snabbspola till våren? Är det fusk? Äsch jag lägger mig platt så länge.