Pust. Mina höfter. MINA HÖFTER - de rullar inte längre- say no more.
Min trötta kropp körde hem i mörker och halka. Musiken på HÖGSTA volym. Godbitar som Patti Smith och Offspring misshandlades av min kraftfulla röst. Då lever jag verkligen. När man får sjunga (skrika) det högsta man kan till go musik på ödsliga vägar. Just det. Ödsliga. Note to self. Sänk volymen när du kommer till 50-skyltarna. Men det är klart. Det är ju fint att göra avtryck på andra människor, att framkalla glädje och kanske lite ångest på samma gång.
I helgen köpte jag nytt smör på Bodyshop. Älskar ju det där smöret, men jag har ju blivit bannlyst här hemma att använda kokosdoften på min kropp. Nu går jag omkring och luktar exotisk fruktsallad istället. Mycket bättre.
Kvällens slutsats. No more strandraggare. Dock raggare. Det knorrar och knastrar i dåliga bilhögtalare. Ströga är livet.
1 kommentar:
Hehe, jag fick inte heller ha min favvo coconut för min doftkänsliga sambo, men kan rekommendera cacao istället, underbart milt doftande och rejält kladdig ;-) kram P
Skicka en kommentar