tisdag 29 mars 2011

Morgonkompisar

Är det sjukt och osunt att känna sig som bästa vän med Morgonpasset i P3s trio? Hanna är nog min bästis.
Jag får mig alltid flera skratt tillsammans med dem redan innan klockan slagit 10 på dagen. De måste ju ha världens bästa jobb!
Samt väldigt många kompisar.

Mentalist javisst

I söndagskväll gjorde jag mig till åtlöje. Jag tittade på Uri Gellers nya tv-show Fenomen. Jag tycker ju att det är lite spännande med tankeläsning, böjda skedar och annat hokus pokus. The Mentalist är som bekant min favvo-serie. Uri ville att vi skulle hålla fram trasiga tv-apparater, klockor etc. framför tv-apparaten och räkna tillsammans högt till tre och sedan utbrista - FUNGERA! Jag gjorde som jag blev tillsagd (som när jag vaccinerade mig mot svinis likt ett vallat får) och höll fram den trasiga miniräknaren...och absolut INGENTING hände, förutom att Stora A och jag fick the skrattanfall of the night. Inte illa förvisso, men jag ville ju verkligen att det skulle fungera, så lite besviken var jag allt. Dagen efter fick jag dock vatten på min kvarn då både datorn, skrivaren och sjuhelvetets alla teknikgrejer man kan tänka sig slutade fungera, inte som de skulle i alla fall. Scary or what!
Uris hämnd för att jag innerst inne tvekade.

Reggio Emilia

Våra barn går på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Lite skeptisk var jag allt när jag först hörde att den tilltänkta förskolan till Söta S för 3,5 år sedan, använde sig av denna pedagogik. Det var inte pedagogiken i sig jag reagerade på, eftersom jag visste nada, zip och inget om den, nej utan just att förskolan överhuvudtaget hade en "annorlunda" inriktning är "vanliga" förskolor. Flummeri var ett (väldigt icke-existerat ord i svensk ordlista)ord som poppade upp i min lilla fyrkantiga och formstöpta hjärna.

Men ju mer jag läste och hörde om den desto mer orädd och säkrare blev jag att förskolan var rätt för oss. Vi har älskat den från första veckan (som bestod i mycket tårar både från mig och Söta S). Personalen är verkligen fantastisk, med ett genuint intresse och omtanke för barnen och hela verksamheten inklusive nojiga föräldrar med olika krav och önskemål.

Ikväll har jag varit på förskolan för att lära mig mer om Reggio Emilia och mina barns "andra hem". Jag känner mig glad, upprymd och inspirerad. Även lättad att jag med varm hand och gott samvete kan lämna dem på heltid på deras älskade Änglagård från och med måndag.
När personalen avslutade kvällen med orden: Barn är guldgruvor – det är vår uppgift att få guldet att glimma! Då fick den patetiskt lättrörda mamman nästan torka bort en tår av tacksamhet i ögonvrån.
Mitt mammahjärta känns lugnt och fint.



Ett barn är gjort av hundra

Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar
att drömma fram

Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio

Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.

Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.

(Loris Malaguzzi)

torsdag 24 mars 2011

Hej hej

Mitt stackars lilla skötebarn, min lilla blogg, så ensam och övergiven. Förlåt. Tiden rinner genom fingrar och fladdrar förbi som rapid-eye-movements. VÅRRUSET har börjat. Var snälla mot varandra så hörs vi snart.

fredag 18 mars 2011

Girig

Vi har torsdagsmys på jobbet. Vare torsdag strax innan tre infinner sig en förväntansfull stämning på jobbet. Pirrigt. Vad ska det bjudas på? Igår var det en STOR skål med fruktsallad och glass. Moffalockatjoffan nr 1, moi slevade glatt till sig av godsakerna. Pladdrandes vid bordet kände jag plötsligt att mina läppar brände och stack obehagligt och jag tittar ner på skeden och inser att jag tryckt i mig en heeeel del äpplen som jag älskar. Men är allergisk mot. Det slutade med att mina läppar blev rejält maxade och one-lip-aktiga resten av dagen. Riktigt snyggt faktiskt. Vem behöver botox när det finns äpplen?

Kärnkraftsfylld snö drabbar Libyen likt en Tsunami

Jag tycker det är så himla skrattretande att det enda stora vi har att bekymra oss i detta land är att snön har fallit igen. Det bryter ner oss ängsliga, värmetörstande svear som tändstickor på mitten. Hela mitt inre snörptes åt av en grå dimma full av negativa tankar och uppgivenhet när jag såg det vita genom fönstret i natt. Efter dagar av sol och hopp så kommer detta förödande nedslag som ALLA pratar om, kvinnan i kön på Ica, på tv och grannen, alla ojar vi oss över detta hemska.
Så. Jävla. Ångestladdat. Löpsedlarna varvas med läget i Libyen, Japan och...det svenska vädret. Jag skrattar högt åt eländet, vad kan man annat göra? Att sätta perspektiv på saker och ting är viktig. Men det hindrar oss inte ändå från att tycka att snön kom ganska olämpligt ändå och det tynger oss allra värst. Så sänder vi en tanke till japanerna och klafsar vidare i vårt ångestfyllda slask som nästan tar död av folk.
Vilket jäkla land vi lever i. Eller?

onsdag 16 mars 2011

TV-bekymmer

Men åååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. Jag älskar sjukhusserier och polisserier. Älskar. Det har varit torka på dessa två genrerna det senaste halvåret. De mörka trista pill-i- naveln-kvällarna har jag fått hålla tillgodo med annat på teven. Men nu minsann när fåglar börjar kvittra igen, när ljuset visar sig och man vaknar så smått upp från sin vintersoffskoma...NU när man är redo att bli social igen, DÅ smackar tevevärlden på inte bara med Greys Anatomy utan också en hel ny sjukhusserie samt ÄNTLIGEN en polisserie, Blue Bloods. Då också på SAMMA kväll i olika kanaler. Polis VS Sjuksyrra. Dilemma.

tisdag 15 mars 2011

Dancing queens

En annan sak den här familjen gillar är party. Lilla A springer med olika CD-skivor som hon vill att jag ska sätta i spelaren och säger:
-Party mamma paaaaaaarttttttttyyyyyyy! Sen dansar vi oss svettiga när Söta S lär ut sina breakdancemoves till oss. Nattklubbstiden är ett minne blott och en ny fräsch danskultur i familjen har startat.

Kompisfika

Japp. Nu är det bevisat. Jag är en fikoman och har dragit ner min familj i fikaträsket. Söta S och hennes kompis satt vid köksbordet tillsammans med mig, Lilla A och en kär vän till mig. En kompisfika alltså. Då började den lilla lilla kompisen pladdra på om huuuuuuuuur mycket vi alltid fikar, att vi alltid har fika hemma, blablablabla och om hur våra tänder så småningom skulle trilla ut ur våra sockerstinna munnar.
Hey little friend - We like FIKA - OK!

onsdag 9 mars 2011

Freak show

Varje gång syrran har varit här får jag en känsla av att vi, alltså Malliga systern, Stora A och vår avkomma är hennes pålitligaste preventivmedel. Jag försöker visa henne familjelivets ljuva sida. Det slutar oftast i kaos. Men på något konstigt vänster så hör kaos och lycka ihop.
Welcome to the freak show!

Fettis, Pannkis, Kvinnis och Födis - 8 Mars

Jäklar i min låda vad mycket det var som hände på min 32a födelsedag. Det ena göttigare än det andra. Men starten var ganska vissen. Stora A glömde att hans darling wife hade födelsedag. Jag låg och rävsov länge. Alldeles för länge, tills jag motvilligt och sjungandes Happy Birthday för mig själv när jag ställde mig i duschen och kände mig som världens mest oälskade. Surmulen och very very o, under och ickeuppskattad knatade jag iväg till jobbet. Där kom minsann folk ihåg denna viktiga dag (stort plus att vara född på Internationella kvinnodagen, inte bara för den goda sakens skull, utan för att folk ALLTID kommer ihåg den...ja förutom Stora A då förstås...men vad ska man begära, vi är ju bara GIFTA för in i helvete!!!!!!!!!!!!!!) Sedan ringde Stora A med sprudlande röst och berättade att han fått ännu ett jobb han sökt. Ok.
Där räddade han verkligen livet på sig själv!


Bästa presenten. Älskar.

Årets skörd av finfina presenter! TACK!

En sliten men glad (över)mogen kvinna med sedvanligt ögonsmink UNDER ögonen. När ska man lära sig att sminka sig ordentligt? Jaja, man måste ju ha mål i livet även efter trettio. Har inte näsan växt förresten? Skitsamma. Skål!

måndag 7 mars 2011

Hormoner

Jag försöker bli bästa vän med dem. Så pass vän att jag låste in mig på toa på jobbet och grät en skvätt. Ungefär för helt utan anledning. Sedan gick jag dramatiskt hem 10 minuter tidigare i blåst med tårar på kind och halsduk upp till öronen. Som en mycket välregisserad reklamfilm för mensskydd, nej förresten när man har mens är det ju fest enligt reklammakarna. Såklart. Det är ju tiden innan som är ett hormonhelvete utan slut. I alla fall för mig. Hej hej hormon-vecka.

Nerver

På favvoprogrammet Familjen Annorlunda ska de åka på charterresa med 10 (TIO!)kids. Jag som får lökringar stora som jorden självt, ögontics och stresshy bara jag ska ta lokalbussen själv med lill-töserna in till stan. När vi skulle ha med Söta S till Grekland när hon var 2 år led jag av stressymtom flera veckor innan och målade upp tusen och ett olika lökrings-scenarion. Det gick fint. Men 10!?! Näe. Jag beundrar föräldrar med så många barn. Den här mamman har då inte nerver enough.

När barnen själva får välja...

Pannkakstårta till middag. Inga konstigheter. En hel jäkla tomtearmé på toppen.

Säg hej...


...till familjen Pet Shop.

onsdag 2 mars 2011

Att vara kvinna bland kvinnor

Jag blir så ledsen när jag hör och ibland upplever hur vi kvinnor behandlar-varandra. Ibland vet jag inte vad jag ska tro. I ena stunden är alla systrar, vi visar fullt stöd och förtrolighet mot varandra, peppar och lyssnar. För att sedan i andra stunden visa missunnsamhet och prov på sällan skådad jante-lag. Det baktalas, snackas och höjs på ögonbryn om någon sticker ut och visar framfötterna exempelvis. Framför allt inom yrkeslivet sker detta, då speciellt inom kvinnodominerade yrken. Säga vad man vill om män, men ibland verkar det som de har en mer rättfram och schysst kommunikation. Mer ryggbank och fokus på sitt eget istället för att snegla sig blind på andra liksom. Ibland tycker jag att vi kvinnor lägger krokben för varandra i vår väg mot jämställdhet.

La familia

Ibland eller rättare sagt jämt så saknar jag att ha min familj nära. Tänk att bara titta förbi på en kopp kaffe hos pappa eller ta en shoppingrunda på stan med mamma. Att tjejerna fick mer tid med sina mor och far-föräldrar och tvärtom. Att ha en mormor inpå knuten som kan rycka in när något oförutsett händer eller en moster som kan hämta på förskolan om det skulle behövas. Visserligen umgås man på ett annat sätt och mer intensivt när man träffas men jag saknar ändå det där vardagliga och hör och häpna-det spontana! I helgen kommer HELA min familj hit. Jag är glad. GLADAST.