Långt om morgontrötta tankar

Min sovmorgon avslutades abrupt av ett ihärdigt tauppmignuuuu-skrik. Hoppar upp ur sängen med mina modersinstinkter och sovsvullna ögon och lyfter upp Lilla A från spjälisen 06.25. Gode gud låt henne somna om. Slumrar till lite och vaknar igen 10 minuter senare att någon drar i min näsa och skrattar. Då kommer jag på i mitt bittra sinne att det ju faktiskt var MIN sovmorgon enligt avtal. Sneglar mot Stora A som snusar högt men samtidigt inte verkar ha några som helst livstecken. Irritation bubblar inom mig men samtidigt säger förnuftet mig att; Det kommer att ta minst 10 min att få Stora A att vakna ur sin koma. Under tiden kommer Lilla A att tappa tålamodet, börja skrika och väcka Söta S och den ljuvliga söndagsmorgonen kommer att sluta i en Norénpjäs med surt efterspel mest hela dagen. Som den ansvarsfulla mor och levnadspartner jag är så stiger jag upp. Nu sitter jag här och funderar på jämställdhet i allmänhet.

Nuförtiden ska och bör ju ett förhållande vara jämställt. Innan man får barn är det oftast inte något STÖRRE problem. Visst kan det uppstå konflikter och viss bitterhet men det är INGET mot när man förökat sig och har en eller några till att älska, sköta, föda och städa efter samtidigt som man ska förverkliga sig själv, socialisera, jobba och hela den biten. Då kommer bitterheten krypande som en fuktig dimma om ens hjärta. Det ska helst vara millimeterrättvisa i allt som hör till familjens och hemmets skötsel.

Detta tror jag kan skapa en falsk illusion över hur det ska vara. Allt kan omöjligt vara svart eller vitt. Går allt man gör jämföras och vägas mot vad som är rättvist eller inte? Jag tror att kvinnor av idag ofta låter den där jäkla bitterheten och tankar om orättvisa ta ett alldeles för krampaktigt tag om ens hjärta och sinne. Det som får en att tvivla om allt och undra varför man egentligen föll för mannen framför sig vid matbordet. Det skapar tillslut en känsla att vara illa behandlad och tillslut så mycket avsky för hela sin parrelation att en separation är enda utvägen. Vad jag vill säga med detta?

Med risk att låta som en bakåtsträvare och ickefeministisk...men försök att se lite mellan fingrarna om din man inte går upp lika många gånger per natt som du eller inte hör när er lilla unge skriker likt en alarmsignal så grannarna vaknar. Han kanske lägger i fler tvättar eller klipper små små barnanaglar oftare än du? Jag själv kämpar med dessa tankar och känslor mest varje dag. Försöker lägga fokus på att bara vara, istället för att tänka mig fördärvad på den där rättvisan, vare sig den finns eller inte.

Förr kan jag tänka mig att kvinnan hade sin roll gjuten för sig. Man skulle ta hand om barn, man och hem och efter drygt 10 år hemma börja jobba igen och då samtidigt ta hand om allt i hemmet. När barnen sedan blir utflugna kommer bitterheten som lagrats inombords under 20 år och man blir deprimerad och ARG.

Frågan är ju då om det är bättre att ta fajtas med orättvise-känslorna idag eller om 20 år? Eller aldrig? Mina slutord;
Kämpa självklart för jämställdhet i stort och smått. Acceptera aldrig en neandertalare, men se mellan fingrarna och bli lyckligare! Nu ska jag sparka upp Stora A. Gissa vem som ska sova middag idag?

Tävla mera

Jag brukar aldrig spela eller delta i tävlingar. Det finns ju hur mycket produkttävlingar som helst, men jag är helt enkelt alldeles för lat för orkar bry mig om att vinna hudkräm, blöjor eller en Ålandskryssning. Dumt-ja.

En gång vann jag dock en säljtävling på resebyrån jag jobbade på. Inte var det av skicklighet utan av ren och skär tur, tack vare en flerbarnsfamilj à la familjen Annorlunda som beställde en resa till Disneyland i Paris av mig. Det gav mig så pass bra statistik att jag fick delta i en utlottning till en studieresa just dit tillsammans med 20 andra lyckliga resesäljare från hela Sverige. Det var en mäktig känsla att vinna något annat än ett parti Risk.

Idag, typ 9 år senare hände det igen. Kanske lite mer av en "duserledsenutdukanoxåfå" och överblivnabiljetter-tävling men ändå... Biljetter till Melodifestivalen! Ja, ok kanske inte värsta wow-faktorn heller men gratis är ju ändå gott. Det bästa blir att se Pain of Salvation live + att det är till genrepet biljetterna gäller till så jag hinner hem och rösta på dem sen!

Imorgon ska Malliga alt. Mulliga Mamman götta sig i badhuset med kidsen. Var längesen sist och det är mycket troligt att Lilla A kommer att freaka ur bland tantrumpor och kalla duschar. Vi får se.

Fredagsmyyys

Trevlig helg!

Favvolåt just nu

Borat Bonanza

Tro´t eller ej så har jag blivit något av ett OS-fan. Mycket otippat. Tycker att skidlandslaget verkar ha en sån härlig gemenskap och de är så gulliga mot varandra. Fräscha, rosenkindade och snygga mössor har de med. Dessutom så är OS en perfekt ursäkt till att unna sig själv lite extra, som godis mitt i veckan och massor av popcorn. Man får vara uppe tills mitt i natten med. Veckorna blir som en enda lång fest! Observera att jag faktiskt inte är ironisk utan uppriktigt överraskad och förvånad. Heja heja. Stora A är också fast. Vad är det som händer?

Ikväll var jag med om en riktigt ruskig upplevelse. Testade en ny träningsform idag, Step, en sån där bräda ni vet. Det var ingen nybörjargrupp vi hamnade i direkt. Det var en Borat look-a-like som ledde gruppen. Han svängde höfter häftigare än Shakira och skakade rumpa värre än Beyonce och lärde ut danskombinationer värre än Riverdance på högvarv. Min mun var likt en fågelholk, mina armar hängde likt döda gäddor till ben som trampade frenetiskt helt i otakt kring snubbelbrädan. Pust.


Det finns en rättvisa trots allt och vi ska få hela 240 kr återbetalda från SJ, efter våran lilla Hallsbergstripp. I helgen skulle vi dragit till Göttlabörg men tack vare vår tågskräck och mina dåliga bilkörarnerver så lugnar vi ner oss några hekton och senarelägger vår resa några veckor fram...till våren. VÅREN.

Barnbagare och andra busar

Att baka med barn är ytterst tålamodsprövande. Det skvätts, spills och sölas. Äggskal i smeten och alldeles för mycket mjöl till degen. De älskar´t men mamman bävar´t. Hemmapappan har en ängels tålamod och bakade 100 bullar med busarna. Vill inte tänka på hur många busar det är i bullarna dock...men välkomna på fika för all del!

Sjuk Järnväg (och tack för kaffet)

Mina ungar är väl ändå helt underbara? Ok, jag måhända vara lite partisk men det första Söta S snart 4 år säger när vi går av efter en 6 timmars tågresa, varav drygt 4 timmars stillaståendes resa är; - Vad kul det är att åka tåg mamma! Varav mamman svarade med ett icke vackert och lite skrämmande hysteriskt skratt med tårar i ögonen till följd. Älskar.

Lördag morgon. Kalasförväntansfulla ungar och sinnesförvirrade föräldrar. Snöstorm med en allmän varning till folk att stanna hemma. Men det finns ju tåg! 700 pix för en tågresa på 10 mil. Blunda och betala. Svälj det sura och borsta tänderna. Packa, fixa, trixa och dra. Nu ska det åkas kollektivt, efter ett par år i bilbekvämlighetens förlovade småbarnsland.

När vi når centralstationen med vår pålitliga buss möts vi av en krigszon. Sportlovsfirare, studenter och pensionärer i en salig blandning. Väskor, hundar och barns släpandes på golvet bland gammal urin och utspillt kaffe. Toaletter ur funktion och otrevlig personal på Pressbyrån. Ute piskar snön. På tv-skärmarna blinkar det hejvilt om inställda och försenade tåg och uppgivna utrop i högtalarna. Mitt som vanligt usla morgonhumör blir om möjligt ännu sämre. Jag blundar och låtsas att jag är på en strand i Thailand.

Alla tåg försenade utom vårat. Ett tecken! Vi ska minsann iväg. Nu är vi alla glada i hågen och tittar lite medlidsamt på de som fick stanna kvar bland urinlukten. Ungarna på topp och stålfjädersspända inför tågresan. Tuffituff.

I Hallsberg from Hell. Vi väntar in ett annat tåg och medan vi väntar fryser bromsarna fast. När sedan lokföraren hackat loss isen på bromsarna så får den stackars personalen ingen kontakt med Bananverket i djungeln och får därmed inget tillstånd att åka vidare. I nästan 5 timmar stirrade vi på Hallsbergs perronger med en tristess svårare än Englands depression 1919. Ilska och irritation över knapphändig information sprider en slags revolutionär stämning i vagnarna och folk kliver ur sina skal och börjar prata med varandra. Den sura farbrorn börjar prata bebisspråk med Lilla A. En ljudtekniker sätter klorna i Stora A och bombarderar honom med tips om det nya inom ljudvärlden. Söta S sjunger om kiss och bajs. De två dryga rapparna från Tensta leker tittut med barnen. Jag? Försöker bara att hålla mina sköra nerver i schack genom att låta bli att tänka på att vi kanske skulle bli ståendes på perrongen hela kvällen/natten alt. livet. Snön som stiger ger mig en klaustrofobisk känsla och därmed ofrivilliga svettningar.

Tillslut. Tuffituff. Mot Sherwoodskogen och kalaset som börjat för tre timmar sedan. 300 m innan slutdestination. Utrop i högtalaren. - Tyvärr har vi fått en trasig bromsslang som vi måste försöka laga för att kunna köra vidare. Skrattet är nära gråten. Kaffet som inte var gratis vill ut genom munnen och stjärten. Stora barnaögon under svettiga mössor tittar frågande på sin åmande mamma.

10 min senare. Tuffituff. Äntligen framme! Vi anländer lite som hjältar till kalaset som blev till en fest.
Nästa gång vi ska iväg på långresa hoppas jag dock att det blir till Thailand istället för till Töreboda alt. Hallsberg.

Guld

Calle Hellner?


Marcus Schulman?

20 mil på 10 timmar...

Tack SJ och Banverket för 10 helt oförglömliga timmar. Ni har förgyllt min dyrbara helg. Tack från djupet av mitt hjärta.
Fortsättning följer...

Cold feets

Apropå tofflor så har Stora A skaffat sig ett par tofflor. Inte för att hålla värmen-nej då, utan för att kyla fötterna. Har jag nämnt att Stora A inte riktigt är som alla andra ibland? Hans fötter "brinner" om nätterna och vi alla (läs jag) har drivits till vansinne av hans stånk, stön och panikviftningar med båtarna mitt i natten. Jag ammar hellre 5 ungar på raken, 5 timmar i sträck i 5 år om nätterna än att utstå hans kvidande urtidsläten i ren frustration. Men så hittade han dessa mirakeltofflor på Coolstuff.se, som innehåller små små körsbärskärnor som stoppas i frysen ett par timmar innan läggdags. Nu sussar han sött med svala fötter och jag med mina varma fötter som hellre trivs i ett par varma duntofflor. Godnatt!

Tjyvunge

Vem är det som har tagit mina tofflor?

Fotbollsproffs eller pizzeria

Att inte vara speciellt sportintresserad är lika med att vara socialt handikappad. Jag vet inte vad de senaste stjärnorna i vinter-OS heter och jag vet inte vilka fotbollslag som hör till vart och vad spelarna heter och gör. Vad värre är att min partner in life minst är lika ointresserad som jag, vilket gör att jag inte kan få någon snabb sammanfattning över dagens sportläge i världen. Inget att snappa upp i förbigående vid matbordet för att sedan briljera med på lunchrasten i hopp om att folk ska tro att jag har koll. Det är knappt så att jag törs säga att Stora A AVSKYR fotboll mer än att rengöra toaletten eller att han tror att Zlatan är Uzbekistans premiärminister eller alternativt stadens nya pizzeria...

Ett mirakel

Lat, bekväm, omotiverad, trött, oinspirerad, oambitiös och sa jag lat? Men nu har jag köpt en ny soffa och laptopen har självläkt (stora A blev lite arg på Malliga mamman en gång och drämde locket med hela sin neandertalar-kraft och det blev svart i circus 2 mån, men efter lite vila i garderoben fungerar den nu igen-ett MIRAKEL) so here I am med noll besöksstatistik, tusen ord och två håriga ben.
Om det har hänt något de här 4 månaderna av total bloggtorka? Njaaeee, inte mer än att jag under senhösten lidit av ny-på-jobbet koma med självförtoendesvackor, svettattacker och extrem trötthet. Dessutom har Stora A blivit av med sitt jobb sedan i januari-så visst lite omtumlande har det varit för oss båda-men nu känns det riktigt bra igen (eller ja, för mig iallafall, kanske inte för Stora A som har en orolig hönssambo som oroar sig för att han ska få taskigt självförtroende och börja gå i nätbrynja med en mellanöl som sin bästa vän i sitt nya arbetslösa liv) Barnen mår bra och de är som hund och katt men samtidigt som ler och långhalm. De älskar att bråka, leka och kramas med varandra. Syskonkärlek.

Malliga mamman har alltså återuppstått. Halleluja eller nåt.
Här är jag iallafall.