Ett mirakel

Lat, bekväm, omotiverad, trött, oinspirerad, oambitiös och sa jag lat? Men nu har jag köpt en ny soffa och laptopen har självläkt (stora A blev lite arg på Malliga mamman en gång och drämde locket med hela sin neandertalar-kraft och det blev svart i circus 2 mån, men efter lite vila i garderoben fungerar den nu igen-ett MIRAKEL) so here I am med noll besöksstatistik, tusen ord och två håriga ben.
Om det har hänt något de här 4 månaderna av total bloggtorka? Njaaeee, inte mer än att jag under senhösten lidit av ny-på-jobbet koma med självförtoendesvackor, svettattacker och extrem trötthet. Dessutom har Stora A blivit av med sitt jobb sedan i januari-så visst lite omtumlande har det varit för oss båda-men nu känns det riktigt bra igen (eller ja, för mig iallafall, kanske inte för Stora A som har en orolig hönssambo som oroar sig för att han ska få taskigt självförtroende och börja gå i nätbrynja med en mellanöl som sin bästa vän i sitt nya arbetslösa liv) Barnen mår bra och de är som hund och katt men samtidigt som ler och långhalm. De älskar att bråka, leka och kramas med varandra. Syskonkärlek.

Malliga mamman har alltså återuppstått. Halleluja eller nåt.
Här är jag iallafall.