Träskon

Som vanligt sist med det senaste. Men äntligen kommer jag att känna mig komplett som människa med dessa. Ibland kommer lyckan med en träsko. Faktiskt.

Att leva med en soon to be 6-åring

-Nu får du gå och borsta tänderna gumman.
-Näähhäää.
-Johooo du, nu går du och gör det.
-Täääänker jag inte.
-Söta S nu går du PÅ EN GÅNG.
-Nnnnnäääääähäääääeeee du!
-BORSTA TÄNDERNA. NU!
-Du är knäpp i huvet.
-VAD säger du!?!
-Dumdumdumdumdum! I HUVUDET!
-Vet du hur LEDSEN jag blir när du säger så? SÅ SÄGER MAN BARA INTE! UNGE!
Gråtskrikgapskällförlåtochkramarborstpåtandmedledsenblickpussarälskardig.

-Så, vad bra att du borstade bort tandtrollen nu. Då är det dags att lägga sig nu då.
-Nääähäääää duuu.

ANDAS. STRANDEN. ANDAS. STRANDEN. ANDAS. STRANDEN. ANDAS. STRANDEN.

Min strand

Nu har jag drömt flera gånger den senaste tiden om denna strand. En fantastisk plats på andra sidan jorden. Jag drömmer att jag går och går i den lena sanden.
Snart är det 10 år sedan jag var där. Men jag kommer fortfarande ihåg känslan där, just då. En tid av kravlöshet och vissheten att allt var möjligt. Min tid nu är också fantastisk såklart, med alla mina fina runt omkring och livet har ju fått en helt annan betydelse, speciellt efter att man har fått lyckan att bli mamma. Till och med en mallig ibland.
Men den där känslan av att världen ligger för ens fötter, den har suddats ut.
Är det att bli vuxen? Allt ansvar och förpliktelser man har gentemot andra och en själv kan ibland kännas övermäktigt tycker jag. Det kanske är då jag åker dit i drömmen igen. För att andas.

Underbart...men avslappnat?

Spa. Bubbelpooler, ångbastus, frukt och badrockar. Ofta par men också tjejgäng och konferensgäster. Alla ska samsas bland faciliteterna och man skyr varandra som pesten, de man inte känner alltså.
Likt en strykrädd silverfisk sätter sig en dam i poolen där ett par sitter och försöker koppla av och prata lättsamt med varandra (typ vad bastu i plural heter). Paret stelnar till när damen sveper in och samtalet stannar av på direkten. Lite harklingar och hostningar. Tills kvinnan i paret inte står ut med tystnadens tortyr och ålar sig ur mosaiken med japanskt vatten och det skapas irriterande svallvågor på silverfisken och den övergivna mannen. Snubbel i trapp för att hon koncentrerat och med ganska stor möda håller in magen eftersom ett grabbgäng helt plötsligt har dykt upp bland vilstolarna med ölstinna blickar.
Plums i bubbelpoolen och vink till man som som likt Poseidon klättrar i bubblet. -Du har snor under näsan, säger han.

På massagen försöker kvinnan återigen slappna av. Det gör hon med besked. Med ansiktet tungt mot britsen och det lilla andningshålet, rinner en liten liten droppe saliv som samspelar vackert med massörens kurr i magen när den slår mot klinkergolvet. Ett högst ofrivilligt litet läte från rumpregionen, som påminner starkt om ett pruttljud gör sedan hela upplevelsen komplett.

Man blir ju helt slut av spa! Men mysigt slut.

Grilloset

Vad är det med oss svenskar och grillning egentligen? Så fort det blir över 10 plusgrader och sol så drar vi desperat fram grillen och hetssurfar de senaste grillrecepten. När man bor som vi gör, tätt intill varandra så blir det ganska påtagligt. Men är det inte lite grillhets över oss ändå? Inte var det såhär för 10 år sedan? Jaja, grillat är ju ändå godast.

Konsten att nörda

När jag kom hem så låg Stora A fortfarande förkyld och eländig och tittade på tv.
-Vad är det där för matlagningsprogram? frågade jag. -Matlagningsprogram? Näe det där är ett program för hur man gör fiskebete...
Hej våren. Nu är stora fiskesäsongen snart här och i vårt hem sprids snart en doft av gamla ugnsrostade räkskal, mixad blodpudding, söta drink-essenser och inlagd majs. Mysigt värre... Män har en tendens att snöa in på sina intressen, inte sant? Är det inte den senaste mikrofonen till hemmastudion så är det ett par nya superslimma däck till cykeln eller ett speciellt hightech fiskespö som gör fiskeupplevelsen utöver det vanliga... Det är prylarna som gör det - helt klart! Jag är säkert inte bättre/värre själv. Men det är ju bra om man skaffar sig ett först. Ett fritidsintresse alltså.

Apropå fiskmat så fick vi hem vår "matkasse" som vi beställt. Det var jättespännande att plocka upp varorna. Dock så kändes det som väldigt lite mat...jaja, blir kul att laga lite nya rätter i alla fall!

Semesterläggar´n

Nu har Stora A och jag försökt oss på ett avslut i vårt hjärngnuggande gällande hur vi ska lägga upp semestern i år (inte helt friktionsfritt I tell U). Alltså, hur gör folk? Om man inte har oceaner av föräldradagar kvar, är ofrivilligt arbetslös, föräldraledig eller har lastvis med sparade semesterdagar? Söta S börjar ju förskoleklass och allt ska klaffa med dagisstängning, fritidsstart och ens egna samvete. Tjoflöjt. Sen ska ju förslaget gå igenom på bådas arbetsplatser med. Nu slutade det med att vi i alla fall får två veckor tillsammans och sedan pusslar vi så kidsen får knappa två månaders sommarlov. Blir nog bra. Vi får väl umgås som par tids nog, pensionstiden är ju inte så långt fram i horisonten ändå (inte Stora A:s iaf, va gött det ska bli att ha någon som passar upp på en de sista arbetsföra åren av ens liv).

Snart. Sommar. Smaka på det ni!

Jag i ett nötskal

Som de flesta andra är jag är en människa med många olika sidor. Motsägelsefulla sidor oftast... Alltså, jag är i grunden en ganska lat och bekväm människa, har inte så höga krav på mig själv direkt. Å andra sidan så är jag en otroligt rastlös själ och fastän jag helst av allt skulle vilja sitta å lösa korsord i solen en hel dag så börjar det klia innanför skinnet och jag bara MÅSTE göra något. Gärna något "nyttosamt" som att rensa ett avlopp. Innan jag kan sätta mig ner och omfamna min lathet måste jag alltså "varit duktig" först. Drygt. Onödigt. Dumt. Men så funkar jag.
Så. Idag har balkongen blivit vårfin, jag har knäskurat betonggolv och trätrall och drillat barnarbetare att skura balkongskydd och räcke.
Nu. Ute har blivit kallt och ork till korsordet finns inte kvar.

Status quo.

Tankar 06.36 version 2

Mitt nya jag. Morgonpigg.

Jag känner mig helt mörbultad. Fia med knuff i natt och jag var själva knuffet. Söta S kommer till vår säng vareviga natt, har alltid gjort. Misstänker att det var för att hon sedan liten spädis låg och sussade allra bäst i vår säng, mamman var för lat efter de nattliga amningsstunderna att lägga tillbaka lilla knyttet i sin säng.
När hon var mindre fick vi alltid söva henne. Hon har aldrig krävt speciellt mycket sömn och det har varit mycket buffande, vyssande å gråt och skrik vid läggdags. Ungen vill inte sova helt enkelt. Hon blir aldrig trött. Spelar ingen roll hur mycket aktiviteter man orkar stoppa in på en dag, hur långa cykelturer eller dagar på stranden man har. Pling. De stora blå förblir öppna.

Lilla A däremot, ja ursäkta uttrycket, har alltid sovit som en klubbad säl. Henne fick jag ju stoppa tillbaka i spjälsängen efter amningarna eftersom vi redan hade en liten 2-åring till sängsällskap då. Tro mig det var en tid av en enda dimma. Lillan ammade varannan timme till en början och tillslut hade jag armar, ben och fötter runt hela min kropp och ammade från örat. Men jag har VÄGRAT att flytta från MIN säng. När Lilla A flyttade till eget rum så har vi bara lagt henne ner och hon har somnat själv och sovit heeeeeeeeela nätterna. Självklart händer det att hon kommer tipptappandes ibland i gryningstimman, men oftast ger hon upp efter ett tag, det blir för varmt, trångt och för många olika snarkningar i varglyan.

I natt gjorde jag det fatala misstaget att lägga mig i mitten när Söta S kom in. Stora A är väl den som är mest frustrerad över platsen vårat f.d lilla knytte tar i vår säng. Hon börjar bli stor. Vad han dock inte är medveten om är att han och Söta S har exakt samma sovstil. De är inte de stillsamma typerna direkt. De virar helst in kuddar, lakan och täcken runt sina ben och vevar så mycket som möjligt med armarna. Gnisslar tänder ibland (det är faktistk ren tortyr!) Så inatt tog de sina uppspinnade täcken och drogs till mitten där jag låg på 5 cm och blev smalare och smalare. Tills pressgurkan inte kunde andas och nu sitter jag här. Suck. Något måste göras åt vår, eller rättare sagt Söta S sovsituation. Tro mig. Vi har försökt många olika sätt att få bukt med detta. Tips mottages tacksamt!

Smal, öm och trött.

Inte blir det som man tänkt sig i alla fall

Ikväll skulle jag på fest. Få dansa lite. Skratta. Dricka lite för många drinkar och sedan dansa lite till. Men nej. Mohahahaha. Småbarnsföräldrar borde inte boka in något som helst mellan september-april. Karantän. Vi har dock klarat oss bra denna sida av årsskiftet. Nu var det jag som drog in ett supervirus so don't blame it on the children. Ok. Småbarnsmammor borde sitta i karantän i 6 månader. Så är det. Jaja. Att höra ljudet av Formel 1, hostningar from hell och små Loreenkopior med hittepå engelska är inte fy skam det heller. Allt har sin charm och familjen har mitt hjärta. Även om man skulle vilja stänga av allt ljud ibland.

Hoppsan!

I somras fick jag ett argt mejl från biblioteket. Jag hade inte lämnat tillbaka en barnbok trots påminnelse efter påminnelse, nu skulle det bli böter och hela tjockarongen. Men, som den krafthandliga och inte minst ordentliga kvinna jag är så påpekade jag givetvis i ett syrligt mejl tillbaka att jag minsann visst lämnat tillbaka boken i "återlämningsfacket". Jorå minsann - å det bestämdaste. Kommer ihåg att jag var i sommarstugan och muttrade om inkompetenta biblioteksråttor etc. etc.... Sedan hörde jag inget mer. Jag blev heller inte portad.
Idag. Rensning bland barnens ägodelar däribland böcker. "Tillhör ****** Bibliotek Örebro Kommun"...eeehhhh flashbackoopppsohwhathaveIdone... FÖRLÅT. Håna mig. Porta mig. Skämmes gör jag.

Att gosa

Fördelen med sjukstuga är att man kan gosa samt dela snor helt oberoende av tid och rum.

Tankar 06:36

Jahaja. Malliga mamman har sovit väldigt mycket de senaste två dygnen. Klarvaken nu, det brukar inte vara ett ord som beskriver mig lördagmorgnar direkt. Dessutom så orkade jag titta igenom en HEL film igår kväll UTAN att somna.

Vaknade av att Stora A drog av stora snörvelklagosången vid 06:15, nedsmittad och eländig. Sorry. Vilka dundervirus och baciller det finns va? Hur en annars till synes frisk och stark kropp ena dagen redo att springa milen (nåja) och andra dagen knappt inte kan ta sig till toaletten på skakiga ben. Jag avskyr sjukdomar. Alltså, inte som vanligt folk, alla avskyr väl sjukdomar. Jag blir förbannad när jag är sjuk. Irriterad att inte vara mitt vanliga jag, inte för att det är så jäkla fantastiskt att vara jag vanligtvis, men att inte känna sig FRISK - hatar den känslan. Jag har egentligen ingen dödsskräck eller så, mer livrädd att insjukna ordenligt i någon djävulsk sjukdom, rädd över vägen till döden liksom.

Likadant när mina närmaste blir sjuka. Då blir jag väl inte så himla förbannad (möjligen mot stackars Stora A) men helt utom mig av oro. Vaknar till av varenda hostning eller konstigt andetag även om det så sker två rum bort. Jag vet. Slappna av. Ett konststycke i sig. Jag kommer förmodligen att avlida i kroniskt oros-syndrom en dag...

Nåväl. Nu hör jag hostningar från alla håll här, dags att rycka ut med hela min oro. Hej hej lördag.

Stora öron, frikort och Sean Banan

Jag och Stora A har var sitt frikort. Han har Kate Beckinsale och jag, jag har Andreas Johnsson. Eeehhh... av all världens män tänker ni, så tar du Andreas Johnson? Jo, säger jag, man måste vara realistisk trots allt. Det är ju inte så att Johnny Depp kommer att plinga på any day soon. Att Andreas däremot skulle göra det här ju inte heeelt otänkbart, eller hur? När vi tittade på någon av de 770 deltävlingarna i Melodifestivalen en lördag tillsammans med vänner, så var Andreas Johnson med, med hela sin härliga uppenbarelse. Då kom frikortsfrågan upp. Vad jag inte tänkte på var att lilla grytlocksörat Söta S var med på festivalfirandet.

Senare frågar hon förundrat sin hispigt lösaktiga mamma: -Om Sean Banan plingade på dörren, skulle du bli lika glad då?!?

Rart

Att få presenter när man är sjuk är just vad man vill! Mina gullebullar.

Inte så lökigt

Savoykål. Låter ju lite lyxigt sådär. Inte bara det - gott är det också!

Krämig savoykål
1 msk smör
4 dl savoykål, strimlad, eller grönkål
1 st Schalottenlök(ar)
0,5 dl vitt vin
1,5 dl grädde

Gnäll

Jag har känt mig så gnällig på sista tiden. Att gnälla är så himla ovärt. Det leder aldrig till något. Inte till något bra i alla fall. För stunden kan det vara skönt att gnälla, men träningsvärken efteråt är inte så skön. Gnällig mamma ger gnälliga barn - det är ett som är säkert. Gnällighet smittar. Nu ska jag sluta med mitt gnäll. Gnäll - vilket jäkla fult ord.

Att göra som man vill

Tänkte på en sak. Från det man var riktigt liten och sedan framförallt i tonåren så LÄNGTADE man ju halvt ihjäl sig att bli vuxen. Att få göra som man vill. Det lustiga är att när man väl är vuxen så har man ju så många spärrar och duktig- samt förnuftighets hang-ups. Som att äta överblivet lördagsgodis på morgonen t ex. Det GÅR ju bara inte. Inte innan frukost. Absolut INTE. Då tänker jag på den där vuxenlängtan jag hade en gång för längesen. Då gör´t jag bara och pressar bort förnuftet för en stund. Att leva lite roligare.

Va onödigt...

...hade väl varit bättre om Stora A pratade med MIG om detta... Hmmpfff./BorderlineEmma

Gillar´t

Lycka är att ha vänner som vet preciiiiiiiiis vad man gillar allra mest...