Tankar 06:36

Jahaja. Malliga mamman har sovit väldigt mycket de senaste två dygnen. Klarvaken nu, det brukar inte vara ett ord som beskriver mig lördagmorgnar direkt. Dessutom så orkade jag titta igenom en HEL film igår kväll UTAN att somna.

Vaknade av att Stora A drog av stora snörvelklagosången vid 06:15, nedsmittad och eländig. Sorry. Vilka dundervirus och baciller det finns va? Hur en annars till synes frisk och stark kropp ena dagen redo att springa milen (nåja) och andra dagen knappt inte kan ta sig till toaletten på skakiga ben. Jag avskyr sjukdomar. Alltså, inte som vanligt folk, alla avskyr väl sjukdomar. Jag blir förbannad när jag är sjuk. Irriterad att inte vara mitt vanliga jag, inte för att det är så jäkla fantastiskt att vara jag vanligtvis, men att inte känna sig FRISK - hatar den känslan. Jag har egentligen ingen dödsskräck eller så, mer livrädd att insjukna ordenligt i någon djävulsk sjukdom, rädd över vägen till döden liksom.

Likadant när mina närmaste blir sjuka. Då blir jag väl inte så himla förbannad (möjligen mot stackars Stora A) men helt utom mig av oro. Vaknar till av varenda hostning eller konstigt andetag även om det så sker två rum bort. Jag vet. Slappna av. Ett konststycke i sig. Jag kommer förmodligen att avlida i kroniskt oros-syndrom en dag...

Nåväl. Nu hör jag hostningar från alla håll här, dags att rycka ut med hela min oro. Hej hej lördag.