Förlösande skratt

Ikväll har jag trotsat kvällströttheten och pratat i telefon med en av de allra käraste av vänner. Stora A himlar alltid med ögonen när vi pratar i telefon med varandra, han hör direkt vem det är på andra sidan luren och han vet att minst 90 timmars fniss, stön, asgarv och obönhörligt kacklande är i antågande.
När vi gick i högstadiet och gymnasiet ihop, 7 timmar om dagen, var det första vi gjorde när vi kom hem, att slå varandras telefonnummer och tjattra på i timmar- igen. Våra föräldrar blev tokiga på oss! Nu för tiden är vi båda lite halv(hel?)trötta småbarnsmorsor med 1000 olika vardagsbestyr i veckan och tjattrandet har väl avtagit i takt med att tjatet (på Stora A exempelvis) har tagit överhanden. Men vi tar vid där vi avslutade sist och tjattret blir det till slut ingen hejd på. Inte samma bekymmer som förr som luftas, men absolut samma skratt. Ingen kan skratta som vi. Systra mi.

Att vara ett sunkigt stycke kvinna

Med våren kommer solen. Med solen kommer stora utseendekrisen. Skinnet blekt, håret torrt, noppiga kläder, för varma skor och en oformlig och alldeles för hårig kropp som står ut på alla håll och kanter. Vintern har haft en i ett sådant kraftigt grepp, i full mys har man junkat ner sig i en look som inte matchar våren. Alls. Dags att vakna upp ur sitt ide. Ikväll har jag lyckats färga håret i alla fall. Ingen kommer att märka det. Det gör ingenting, det är för mig det skiner. Nu är det bara kläderna, skinnet, skorna, kroppen och resten av livet kvar! Skitsamma.
Våren är för himla härlig ändå.

Gyttjebad och fågelkvitter

Det är visst vår nu...

Någon att sakna

Min mormor. Jag har skrivit om henne så många gånger förut. Med risk för att låta alldeles för tjatig. Jag älskar henne. Älskade. Jag vill inbilla mig att jag är lik henne. En liten gnutta i alla fall. En gnutta av hennes mod, humor och självinsikt. Hoppas. Jag hittade ett foto från julen 2004, den sista julen med mormor. Hon ser så fin, pigg och levande ut bland alla hennes små prydnadssaker och med julesnapsen i hand. Ingen kunde ana att hon 2 månader senare skulle insjukna och helt plötsligt dö. Saknar och längtar. Längtar gör jag helt i onödan. Men saknar gör jag gärna hela livet.

Att irritera sig

Saker som irriterar mig mest just nu:

*Folk som är otrevliga för ungefär helt utan anledning
*Städskåpet som rasar när man öppnar det och strykjärn i huvud som följd
*Att vi glömt att bekräfta vår NIX-medverkan = "trevliga" chitchats med manuskrampande telefonförsäljare
*Barn som inte vill lägga sig på kvällen
*Barn som inte vill kliva upp på morgonen
*Lugghelvetet
*Strumphelvetet när man har tvättat
*Världssvälten


Ett rent helvete!

En ny lampa igen!

Det där med inredning är ju kul! Det hade varit ännu roligare om man hade varit en fena på´t. Som vanligt är jag för lat, ivrig och virrig. Jag vill gärna ha alla olika stilar - samtidigt. Resultatet blir inte retro, shabby chic, lantligt, skönt bohemiskt eller stilrent. Det blir mer som...ja white trash faktiskt. Men det är med hjärtat i alla fall. White trash hjärtat.

Fint

När man träffar sina allra närmaste och äldsta vänner och deras små avkommor i ålder med ens egna, då spricker hjärtat ut i full blom. Man ser små minikompiskopior och miniemmakopior som håller hand,busar, leker och skrattar. Det är så fint att man dör en smula. Kanske är det så att vänskap kan gå i arv? Tänk att på ålderns höst träffa sina gamla homies och deras familjer som i sin tur blivit vänner. Man sitter där i varsin bekväm fåtölj med rynkor och krumma ryggar, arm i arm skvallrandes och skrattandes som vanligt medan man vänligt blir uppassad av barn och barnbarn. Jag ska ju uppenbarligen skriva manuset till Hollywoods nästa feelgood-rulle!
Fint ä ´re iallafall! Kärlek liksom.

Nya smaker

Ibland är det gött att passera trygghetszonen och vidga vyerna från Schweizernöt och Colgate White. Det är de små förändringarna som gör´t.

Hej då

Jag brukar inte vara sentimental kring materiella ting. Idag sålde vi vårt fina men alldeles för stora ekbord. Det inhandlades när vi glada i hågen hade köpt lägenheten, men INNAN vi flyttat in. Ooopppps vad stort det var till vårt lilla kök! I fem år har det hängt med, blivit inoljat, ritat, bakat, tidningsläst, kalasat, spillt och ätit på och det har skrattats, bråkats, pratats, gråtits och kräkts(!) vid. Ett underbart bord som tålt det mesta. Eftersom vi är lata av naturen och inte tar oss för och införskaffar oss ett större boende så skaffade vi ett mindre bort istället. Smart och billigt (fast det är klart, nu vill man ha ny lampa, tapetsera om, ha nya stolar etc etc.)! Vårt kök förvandlades till ett större på en gång. Befrielse!
Men ändå. Lite sorgligt. Hej då Bordet.

Plötsligt händer det

Alla hjärtans dag tycker jag mest är en amerikansk kommersiell "hittepå-dag". Visst är jag tråkig? Men man är väl inte sämre än att bli upp över öronen glad över att bli lite uppmärksammad... Ååååhhh!

Vad jag gjorde för min käraste? Stekte fiskpinnar. <3

Att inte vara en rosa tyll-mamma

Oftast går vardagarna på löpande band, liksom nästan in i varandra. Rutiner å scheman. Inrutat. Jag blir lite allergisk mot allt det där ibland, får panik. Så istället för att dra hem efter jobb och förskola för att laga mat, någon som ska iväg och träna, tvätta eller glo trött på tv:n så drog vi in till stan. Wild and crazy...! Jag och Lilla A tog en shoppingtur och en långfika med mycket prat och titt på folk, vi har verkligen samma intressen Lillan och jag... De andra två pep iväg på bio.

På Lindex gick vi såklart på barnavdelningen och tösabiten ville ha ALLT med Hello Kitty, Bamse, Mumin och 711 andra seriefigurer. Åh, det är så smart av dem, butikskedjorna, locka och pocka med alla söta seriefigurer som alla barn älskar. Blir så trött! Mumintröjan, Hello Kittymössan och Brummelisabaddräkten fick åka med hem eftersom mina försök till färglada ränder eller mer neutrala kläder inte gick hem. Vi höll dessutom på att få med en "babydoll"-outfit av något slag, i neonrosa push-up och tyll från damunderklädesavdelningen. Hon skulle bara ha den den va ju så fiiiiiiiiiiiin! Några deciliter (liter?) svett och tårar senare så lyckades jag fly undan med endast seriefigurerna hånskrattandes i påsen. Phu!

Vilket vardagsäventyr va?

Att skratta

Vi har garvat läpparna av oss åt Lee Evans här hemma ett tag. En brittisk stå-uppare som snackar mestadels om vardags-tragi-komik och som har ett ansikte och kropp av gummi. Han svettas äckligt mycket, men det gör inget för det gör man själv också när han sätter igång.

Jag ser mycket fram emot Ove Sundbergs "Kontoret" som börjar på söndag. Måste ju säga att jag är lite skeptisk, först och främst över en svensk "The Office" och dessutom med en karaktär som redan existerat i en annan formidabel tv-serie. Jaja, ska bli kul att se i alla fall. Alla ni som inte sett brittiska "The Office" - gör't! (Jag tycker den amerikanska med Steve Carell är ganska kul med, men det måste man prata tyst om...)

Usch

Varje gång. VARJE GÅNG. Glömmer jag mina flipflops till badhuset när Söta S har simskola. Det ligger stora mängder slemmigt, smutsigt vatten över gamla klinkergolv. Men det värsta är tå-luddet. MÄNGDER av stressade morsors tå-ludd efter pliktskyldigt köpta New Body-strumpor som spridits som sorgekanter på kalla golv. Det är vedervärdigt äckligt och det är med rys i kroppen och tass på tå som jag glider in och ut genom simhallen.
Men ändå. Glömmer varje gång.

Stor bok Litet A

Att smygfilma kidsen är vårt nyupptäckta nöje! Märks det? Här läser Lilla A godnattsaga för sig själv. En väldigt stor bok.

Per Morbergs godaste

Denna gudomligt goda soppa blev vi bjudna på i helgen. Möööms!

Antal portioner: 4
Ingredienser

1 l rensade kantareller
5 dl grönsaksbuljong
3 dl vispgrädde
3 dl mjölk
1 st gul lök
Några droppar tryffelolja
Salt och peppar

Gör så här

1. Hacka löken fint och sautera den i en kastrull.

2. Lägg i svampen och fortsätt att sautera tills vattnet kokat bort.

3. Häll i buljongen, grädden och 2 dl av mjölken.

4. Låt sjuda 7-8 minuter. Mixa soppan och smaka av med salt och peppar.

5. Till servering: Skumma/vispa resterande mjölk. Häll soppan i varma koppar.

6. Toppa med mjölkskummet och några droppar av tryffeloljan. Ahh...njut!

Rik på hår

Kvällens fråga. Hur lång tid är normalt från det man har rakat benen tills dess det har växt ut igen? 2 dagar, 12 timmar, 1 vecka eller 1 dygn? Jag lovar. En NANOSEKUND räcker inte långt för den här malliga mamman.
Jag kan inte annat än att bli imponerad.

Partydjur

Drömterapi

Vaknade ur en härlig dröm tidigt i morse när Lilla A slog upp sina stora blå och bestämde sig för att gå upp. Men en macka och Bolibompa gjorde att mamman kunde somna om. Det är ju så UNDERBART att somna om på morgonen. Ännu bättre blev det när drömmen återupptogs. Så coolt att det kan hända!
Jag hamnade återigen på Nya Zeeland och jag liksom bara gick omkring där på en helt fantastisk strand och var lycklig. Jag kunde i drömmen känna det där stinget av lycka som då och då kan komma över en i riktiga livet, i vissa små stunder av just ingen speciell anledning. Jag vaknade med en härlig känsla efter drömmen, men blev såklart lite besviken över att den där varma sanden mellan tårna var borta...

Underbar lördag med, hm, vissa baksidor...

Lilla A var bokstavligen talat uppe med tuppen i morse, tillika mamman. Soluppgången vittnade om en klar himmel och strålande sol och så blev dagen! Underbart! Men vi valde (hade lovat) att åka till badhuset idag, så sagt och gjort. Efter några timmars bad så tog kaffet ut sin rätt och jag var tvungen att gå på den tveksamt fräscha toaletten. När jag var färdig gjorde jag några hållinmagenövningar och tittade mig i en väl upplyst, stor spegel. Då ser jag något som får blodet att frysa till is. En stor himla fläck mitt på min frodigt platta stycke rumpa! När jag hämtat andan så tar jag mig en närmare titt på vad fläcken består av. Det var ingen fläck, utan helt enkelt ett par extremt utslitna bikinitrosor. På bristningsgränsen till ritsch ratsch filibabba. Jag älskar att leva på randen till katastrof. Inget annat par hade jag med mig så det var bara att trippa ut igen och försöka se högst naturlig ut med handpåläggning av rumpa.
Ballongdans utan ballonger typ. Phu.

Det är fredag igen

Att ta fram flaskan och höra det där ploppet när korken rycks ut med kraft. Att ta fram vinglaset, vinkla det, hälla i det röda och lyssna på när det kluckar fint i glaset. Att lukta vördnadsfullt och ta den första sippen. Det, mina vänner, det är fredag i sin allra bästa form (ja det, och extra god mat, systrarna B bus, lite mörk choklad, På Spåret och i bästa fall en bra film)Det där sista är nog sanning med modifikation. För visst är det något med fredagar som gör en så otroligt avslappnad och trött (vinet? livet?)och allt som oftast slumrar mamman till någonstans mellan sista tågresan och Skavlans första gäst. Fredag - en bra veckodag helt enkelt.

Att bli påverkad

Fy farao vad jag inte är lämpad för matprogram. Jag älskar att se dem, men MAN BLIR JU SÅ HIMLA SUGEN! Som en furie går jag lös i kylskåp och skafferi för att hitta något fantastiskt gott att äta till programmet. Det finns det ju oftast inte en random onsdag bara sådär, så då blir det okynnesätning av något halvgott och onyttigt. Jaja,jag pimpade upp de brända bullarna idag i alla fall till riktigt (till synes) goda semlor. Tänk vad lite florsocker på toppen kan göra. Krispiga semlor med en pikant smak av...sot.