Ikväll har jag trotsat kvällströttheten och pratat i telefon med en av de allra käraste av vänner. Stora A himlar alltid med ögonen när vi pratar i telefon med varandra, han hör direkt vem det är på andra sidan luren och han vet att minst 90 timmars fniss, stön, asgarv och obönhörligt kacklande är i antågande.
När vi gick i högstadiet och gymnasiet ihop, 7 timmar om dagen, var det första vi gjorde när vi kom hem, att slå varandras telefonnummer och tjattra på i timmar- igen. Våra föräldrar blev tokiga på oss! Nu för tiden är vi båda lite halv(hel?)trötta småbarnsmorsor med 1000 olika vardagsbestyr i veckan och tjattrandet har väl avtagit i takt med att tjatet (på Stora A exempelvis) har tagit överhanden. Men vi tar vid där vi avslutade sist och tjattret blir det till slut ingen hejd på. Inte samma bekymmer som förr som luftas, men absolut samma skratt. Ingen kan skratta som vi. Systra mi.
3 kommentarer:
Provade ringa tre gånger jag, haha : ) men nu förstår jag att du var upptagen ; )
Pöss!
/E
Åh, det var längesen jag tjattrade i telefon med en kompis i timmar - men det är ju så roligt! Numera är det tyvärr oftast Facebook och sms1 Men mamma har inte Facebook så henne pratar jag med i telefon ganska ofta! Fast det blir nog inte så många fniss, stön och asgarv då! ;-)
Kramar
Ja ni töser är också VÄLDIGT duktiga på att tjattra och SKRATTA med mig. Jag är så glad att jag har vänner som gör mig så GLAD. Puss på er.
Skicka en kommentar