Klädkris deluxe

Söta S fångade mig i ett panikögonblick framför spegeln.

När man för en gångs skull får ynnesten att arbeta utanför sin tilldelade kuvös på jobbet, så slår det till. Klädkrisen utan sans och reson. Plagg efter plagg dras ut ur den hejvilt blandade garderoben. Med uppspärrad blick med kritisk touch går man igenom de möjliga men också omöjliga matchningarna en efter en. En enda röra. Håret för slitet och för långt. Kroppen står åt alla håll. Skinnet hänger slappt i ansiktet och allt känns bara helt jäkla oövervinnerligt. Jag längtar redan tillbaka till kuvösen. Finne. Jag glömde nämna finnen också. Heja.

Konsten att koppla ifrån, bort och tillbaka

Konsten att gå och lägga sig alldeles för sent, den kan jag! Allt känns ju så himla intressant efter kl 22. Sängen är inte lika lockande kl 23 som kl 6 när klockan ringer. Jag hade egentligen en telefondejt med en god vän idag. Men jag antar att hon somnade med sina små vid barnläggningen...
Så kvar satt jag med hela världen i mitt knä. I en plastförpackning. Internet. Vad i hela världen gjorde man innan Internetbussen kom inrullandes på gymnasiet för att informera om det nya stora cyberspacet på jorden? Kanske hånglade man lite mer. Kanske drack man en kopp te och tittade ut genom köksfönstret. Kanske knypplade man.
Aldrig förr har folk varit mer sociala. Genom den där plasten. Hjärnan jobbar på högvarv men hjärtat på tomgång? Så kan jag känna ibland. Jag får svårare och svårare att koppla ifrån. På skogspromenaden, på fikastunden, i lekparken, på löprundan, hos frissan...alltid åker den upp...min allra käraste smartphone. Min andra hälft. Näe, jag tror jag ska göra slut lite oftare med den där trådlösa livslinan som kallas smart.

Godnattkram med hjärtat genom plasten

En redigt rolig kräftskivereunion

Brittsommardag med spring

Osammanhängande diskussioner, historier och minnen

samt spontana skratt

Godis+film=barnvakt

På repeat

Den där mamman

Jag är ganska prestigelös som människa. Hänger kanske ihop med min oambitiösa och lite lata sida, vad vet jag. Jag har inget behov av att vara bäst på något särskilt. Good enough är verkligen något jag har anammat.

Men.

För drygt 6 år sedan började det. Prestationsångesten. Då min äldsta dotter föddes.
Att vara mamma. En BRA mamma. Jag älskar att vara förälder och älskar mina döttrar så totalt. Det var som om jag bestämde mig att jag banne mej ska bli den bästa mamman i hela himla universum. Självklart finns det ingen sådan. Det har jag mycket väl insett längs vägen, både genom mig själv och andra.

Jag och Söta S är inne i bataljernas tid. Mycket bråk och skrik. Lilla A är inne i en känslig 4-årsålder. En ganska omtumlande tid. Jag vill inte säga jobbig, för emellan bråken och gråten är det fint. Det som är jobbigt egentligen är väl mina egna hjärnspöken. Det dåliga samvetet när orken, tiden och framförallt tålamodet inte räcker till. Efter bråkiga och stressiga morgnar hemma, har jag på jobbet ibland låst in mig på toa för att grina en skvätt,  som en omogen men mänsklig varelse. Att visa sig svag är ganska starkt ändå. Intalar jag mig själv.

Så. Jag har hittat min akilleshäl, mitt livsaber som jag säkerligen får jobba med resten av livet. Att tagga ner i mitt moderskap. Att slappna av och inte ha så höga krav på min roll som mamma. Jag ger dem all min kärlek och då får de liksom lite av de där ocharmiga skrik- och panikstunderna på köpet, försöker jag tänka. Att visa känslor.

Tack mina älskade barn för att ni lär mig så mycket om mig själv. Varje dag. Min kärlek till er är evig och oändlig. Som hela himla universum.

Prat

Sommarpratarna i P1. En guldgruva i intressanta historier och livsöden. Det är nästa så öron'a trillar av. Det är hög mysfaktor på att lyssna på radio tycker jag. Pratradio alltså. Utan reklam och blingblingjinglar. Mamma och pappa lyssnade alltid på Karlavagnen om kvällarna vid läggdags. Det var så mysigt, även om jag inte fattade då hur man kunde ligga och lyssna på en massa prat innan man somnar. Men det är skönt att somna till någon annans historia ibland.

Nyss läst

Har läst de flesta av Kajsa Ingermarssons böcker och har fastnat för ett par, medan några inte alls fallit mig i smaken. Denna tyckte jag var annorlunda och bra!

En musbegravning, 3 kantareller och två skrämda rådjur senare......

Vila i frid lilla mus

I skogen andas man liv. Ny energi. Som vanligt var vi urusla svamphittare men för barnen finns det ju tusen och en spännande saker och snälla påminn mig om när dagar känns övermäktiga och barnen bara bråkbråkar...Gå till skogs. Idag hade vi även en stilla ceremoni för en liten liten skogsmus som gått hädan i skogsdungen. Vi sjöng Tryggare kan ingen vara och Nu i ro slumra in. Allvarsamt och mycket sorgligt. Livet och döden. Ett med naturen.

Cirkusfamiljen

Cirkus har alltid varit lite ångestframkallande för mig. Kanske blev jag skrämd på något av de få cirkusbesöken under barndomen. I vuxen ålder då man någon gång råkat slagit på tv:n  och en cirkusföreställning varit på, så har jag somnat efter 5 minuter av trista clowner och spandexprydda akrobater. Igår gick vi för första gången på cirkus med barnen. Aj vad dyrt. Oj vad kul! Alla mina planer på att smygsova mig igenom föreställningen gick i stöpet. Jag skrattade ikapp med barnen till "clownerna", bet på naglarna när cirkusprinsessan snurrade sig våghalsigt i lianen och njöt av livemusiken. En otippat rolig fredagskväll. Hepp!

Svar på tal

I torsdags var dagen en sådan där dag. När andan är i halsgropen, tanken 5 mil fram med ben som försöker komma ikapp. 12 timmar hemifrån och släp på två trötta kids till ett hem, redan städat, maten luktar gott på väg till bordet och alla skor på plats. I min fantasi. I min förväntade verklighet. När jag tungt öppnar ytterdörren så möts jag av samma röra som 12 timmar innan. Soplukt ersätter matos och 101 olika par skor ligger huller om buller i hallen...t o m i vardagsrummet. Obäddade sängar, hårtussar blandat med damm leker på golvet, gårdagens disk...ja, jag behöver inte fortsätta, ni har bilden framför er. Hej mammadrake! Spy och spruta din eld. Gör det! Säger en liten elak röst i min bitterskadade hjärna. Fräsande svavelsyre-fradga väller då ur min stora otäcka käft. Det kommer okvädningsord blandat med fördömande klagoramsor mot min bättre och slarvigare hälft. Du borde, du ska, du gör aldrig, skärp dig...är fraser som är återkommande. Det är då jag blir slagen, övervunnen, av en endaste liten mening.

- Är han någon himla Askungen eller? frågar min syrligt Söta S, som uppenbarligen fått nog av klagosången utan slut.

Återigen.

Ridå.

Veckans magont

 Den där Rut är bra att ha till mycket. Jag tycker absolut att människor ska ha möjlighet att köpa hushållsnära tjänster och därmed skapa arbetstillfällen åt andra och kanske göra sig själv en tjänst. En slags win-win situation. Men. Jag får ont i magen, av förslaget om att läxhjälp ska kunna fås med RUT-avdrag. Jättejätteont i magen faktiskt. Ett fantastiskt fint sätt att öka klassklyftorna och försumma rättigheterna för barn att ha likadana förutsättningar att klara skolan. Tänk om tänk rätt. Innan magsåret spricker.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/laxhjalp-ett-tecken-pa-misslyckad-skolpolitik_7476122.svd

Den där 6-åringen

Söta S är inne i en låt oss säga...spännande period, det har jag nämnt förut. Fantasin skenar allt som oftast iväg... Exempelvis så berättade hon en grej för min kompis, när hon följde med Söta S på toaletten under vår semesterresa. -När jag var 3 år så gick jag ALLTID på toaletten med simpuffar på. -Jaha, varför då? frågade min kompis.

- Jag var rädd att drunkna i toalettstolen...

Ridå.

Tannalös

Marry me

Närhelst jag behöver muntras upp så tittar jag på detta klipp. Jag tycker det är underbart.

Running in the rain

Lååååång kö till nummerlappen...

Förväntansfull bävan

Kvinnor kräva många Bajamajor

 Mysigt

 Belöning

Fantastiskt nöjd. Fira!

Somnade ifrån min snattrande sängkamrat...