I torsdags var dagen en sådan där dag. När andan är i halsgropen, tanken 5 mil fram med ben som försöker komma ikapp. 12 timmar hemifrån och släp på två trötta kids till ett hem, redan städat, maten luktar gott på väg till bordet och alla skor på plats. I min fantasi. I min förväntade verklighet. När jag tungt öppnar ytterdörren så möts jag av samma röra som 12 timmar innan. Soplukt ersätter matos och 101 olika par skor ligger huller om buller i hallen...t o m i vardagsrummet. Obäddade sängar, hårtussar blandat med damm leker på golvet, gårdagens disk...ja, jag behöver inte fortsätta, ni har bilden framför er. Hej mammadrake! Spy och spruta din eld. Gör det! Säger en liten elak röst i min bitterskadade hjärna. Fräsande svavelsyre-fradga väller då ur min stora otäcka käft. Det kommer okvädningsord blandat med fördömande klagoramsor mot min bättre och slarvigare hälft. Du borde, du ska, du gör aldrig, skärp dig...är fraser som är återkommande. Det är då jag blir slagen, övervunnen, av en endaste liten mening.
- Är han någon himla Askungen eller? frågar min syrligt Söta S, som uppenbarligen fått nog av klagosången utan slut.
Återigen.
Ridå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar