Konsten att gå och lägga sig alldeles för sent, den kan jag! Allt känns ju så himla intressant efter kl 22. Sängen är inte lika lockande kl 23 som kl 6 när klockan ringer. Jag hade egentligen en telefondejt med en god vän idag. Men jag antar att hon somnade med sina små vid barnläggningen...
Så kvar satt jag med hela världen i mitt knä. I en plastförpackning. Internet. Vad i hela världen gjorde man innan Internetbussen kom inrullandes på gymnasiet för att informera om det nya stora cyberspacet på jorden? Kanske hånglade man lite mer. Kanske drack man en kopp te och tittade ut genom köksfönstret. Kanske knypplade man.
Aldrig förr har folk varit mer sociala. Genom den där plasten. Hjärnan jobbar på högvarv men hjärtat på tomgång? Så kan jag känna ibland. Jag får svårare och svårare att koppla ifrån. På skogspromenaden, på fikastunden, i lekparken, på löprundan, hos frissan...alltid åker den upp...min allra käraste smartphone. Min andra hälft. Näe, jag tror jag ska göra slut lite oftare med den där trådlösa livslinan som kallas smart.
Godnattkram med hjärtat genom plasten
1 kommentar:
Ja, det är sunt att stanna upp ibland och reflektera. Jag kollade FB på mobilen ett tag varje kväll när jag la mig, men vad skulle det vara bra för? Det sätter bara igång en massa tankar - helt onödigt!
Att komma i säng däremot - det är jag bra på! Jag vet att jag inte blir rolig om jag får sova för lite, och jag vet att jag kommer att bli väckt TUSEN gånger!
Skicka en kommentar