Tankar 06.36 version 2

Mitt nya jag. Morgonpigg.

Jag känner mig helt mörbultad. Fia med knuff i natt och jag var själva knuffet. Söta S kommer till vår säng vareviga natt, har alltid gjort. Misstänker att det var för att hon sedan liten spädis låg och sussade allra bäst i vår säng, mamman var för lat efter de nattliga amningsstunderna att lägga tillbaka lilla knyttet i sin säng.
När hon var mindre fick vi alltid söva henne. Hon har aldrig krävt speciellt mycket sömn och det har varit mycket buffande, vyssande å gråt och skrik vid läggdags. Ungen vill inte sova helt enkelt. Hon blir aldrig trött. Spelar ingen roll hur mycket aktiviteter man orkar stoppa in på en dag, hur långa cykelturer eller dagar på stranden man har. Pling. De stora blå förblir öppna.

Lilla A däremot, ja ursäkta uttrycket, har alltid sovit som en klubbad säl. Henne fick jag ju stoppa tillbaka i spjälsängen efter amningarna eftersom vi redan hade en liten 2-åring till sängsällskap då. Tro mig det var en tid av en enda dimma. Lillan ammade varannan timme till en början och tillslut hade jag armar, ben och fötter runt hela min kropp och ammade från örat. Men jag har VÄGRAT att flytta från MIN säng. När Lilla A flyttade till eget rum så har vi bara lagt henne ner och hon har somnat själv och sovit heeeeeeeeela nätterna. Självklart händer det att hon kommer tipptappandes ibland i gryningstimman, men oftast ger hon upp efter ett tag, det blir för varmt, trångt och för många olika snarkningar i varglyan.

I natt gjorde jag det fatala misstaget att lägga mig i mitten när Söta S kom in. Stora A är väl den som är mest frustrerad över platsen vårat f.d lilla knytte tar i vår säng. Hon börjar bli stor. Vad han dock inte är medveten om är att han och Söta S har exakt samma sovstil. De är inte de stillsamma typerna direkt. De virar helst in kuddar, lakan och täcken runt sina ben och vevar så mycket som möjligt med armarna. Gnisslar tänder ibland (det är faktistk ren tortyr!) Så inatt tog de sina uppspinnade täcken och drogs till mitten där jag låg på 5 cm och blev smalare och smalare. Tills pressgurkan inte kunde andas och nu sitter jag här. Suck. Något måste göras åt vår, eller rättare sagt Söta S sovsituation. Tro mig. Vi har försökt många olika sätt att få bukt med detta. Tips mottages tacksamt!

Smal, öm och trött.