Madame Hubert kallade jag min fyra år yngre lillsyrra när vi var små, av någon outgrundlig anledning. Vi är allt annat än lika varandra både till det yttre och inre egenskaper. Temperamentet är väl det vi har gemensamt. Ofta var vi som hund och katt när vi var små. Man skulle kunna tro att hon var den jobbiga, efterhängsna lillasystern...men det var verkligen ombytta roller. Jag älskade (älskar) att retas. Är expert på att framkalla gallfeber. Jag åt alltid upp hennes lördagsgodis som jag hittat på omsorgsfullt valda gömställen, kollade dagbok och var en riktigt störig syster. Nu i vuxen ålder bor vi 30 mil ifrån varandra och träffas alldeles för sällan. Men när vi träffas så är det precis som vanligt. Jag retas och hon suckar. Men vi har oftast väldigt roligt. Hon är en bra moster också, hennes ointresse för barn till trots.
Tack för att du finns och hoppas vi ses snart finaste Madame Hubert!
Madame Hubert och liten mo(n)sterunge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar