Det allra mysigaste nöjet är att studera mina barn när de leker eller pysslar med något. De där smultronröda läpparna som formas till små perfekta plutprickar när de koncentrerat hackar grönsaker, matar dockorna eller pusslar, det är så sött att man inte vet vart man ska ta vägen. Alltså, ibland tror jag att jag har någon sadistisk ådra någonstans, jag liksom vill nypa och bita i allt det där söta. Jag kan verkligen förstå barndomens kindnyp man fick av gamla människor.
Det är en ren lyckorusmysgullighets-handling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar