Skåpmat

Man vet att det finns kvar en liten bit av den mörka chokladen i skåpet, eller den sista  rabarberpajbiten eller varför inte en yttepytteliten brieostkant kvar i kylen. Förnöjt går man bestämt mot sitt mål och öppnar förväntansfullt skåpet och...BORTA! Någon annan har tagit munsbiten som var tänkt att kittla min girigt sötsugna gom. Hatar när det händer. Man känner sig liksom...kränkt på någe vis. Idag tog jag sista Cola Zero-slatten som oskrivet var tillägnat Stora A. Jag som aldrig brukar vara het på läskeblask fick helt plötsligt en ingivelse. Slurp. Nu. Ganska taskig stämning.

En annan sak som vi diskuterade här hemma idag  (intellektuella diskussioner göre sig icke besvär) är att det är så himla lustigt att så fort det är ananas inblandat i maträtter så heter det något med Hawaii.

*Hawaiipizza
*Hawaiikassler
*Hawaiikotlett

Det är ju inte så att det heter Nya Zeelandsbiff när det är kiwi inblandat. Fast det kanske inte är så vanligt. Kiwi i mat alltså. Eller att ha sådana här tankar överhuvudtaget. Vad vet jag.

Hula hula.