En oktoberdag i juni

Vissa dagar är det som om man inte vaknar upp ur sin fluffiga drömsömn. Vädret är inte till ens fördel. Man går liksom i en dvala med en seg och långsam kropp, lite lätt huvudvärk och tunga ögonlock. Jag dricker kaffe ur min favvomugg och tittar ut genom fönstret och ser ungarna hoppa studsa utanför. I ösregn. Jag fascineras av deras energi och ständiga hoppsa-steg. De har en spionklubb här på gården. Lilla A är så söt, hon hakar mer än gärna på och leker "pion" fast hon egentligen inte har en aning om vad de håller på med.
Vi lekte Röda Vita Rosen när vi var barn. Spänningen. Lyckan. Fantasin. Hela landsvägens barn var med och vi lekte från morgon till sen kväll. Myggbitna som få. Lyckliga som bara barn kan vara.
Jag älskade att titta på gamla svartvita matinéfilmer när jag var liten. Särskilt dem med Sickan Carlsson. Jag tyckte att hon var så glad och snäll. En riktig pärla!

Jahaja. Vilket svammel det här blev då. Nu. Litervis med påtår.