Är ett sjuhelsickes jobb. Ett arbete omöjligt att säga upp sig ifrån fastän man ibland skulle vilja fly fältet, kasta in handduken och flyga lång långt bort. Gärna Bahamas. Det dåliga samvetet, kvalen om man gör rätt eller fel, tröttheten, känslan av otillräcklighet, det tror jag de flesta morsor har känt av. Att lämna bort en stor del av sig själv, både hjärna och hjärta, till en annan mänsklig varelse är både befriande men också påfrestande. Att vara så behövd.Att ge så mycket kärlek. Moderskapets hårda arbete är dock värt varenda brödsmula på golvet, jagvillintegåochläggamigutbrott, legobitstramp, den decimeterstora sängplatsen, magbristningar och syskonbråk. Att vara med om något större än sig själv. Att sätta någon annan i första rummet. Ibland när jag iakttar mina barn så pirrar det till i magen, sådär som det gör när man är nykär ni vet. Det där pirret är värt allt. KÄRLEK.
1 kommentar:
Vad fint skrivet! Så är det verkligen! Även om vi inte har kommit till legotrampet och syskonbråk (!)här hemma än, så känner jag ändå igen mig i det du skriver! :-)
Kram
Skicka en kommentar