Krister

Det här med religion tycker jag är allmänt knepigt. Vad ska man tro på liksom? Jag kommer ihåg att jag tyckte att religionskunskap var intressant och kul i skolan. Men det ville man ju inte erkänna av någon outgrundlig anledning. Alla dessa olika livsåskådningar, traditioner och riter.  Jag har försökt att tro på något, någon slags "gud". Men det går inte. Jag kan inte. Synd. Det är också synd att religion skapar så mycket konflikter och krig. Därför har jag svårt att tro.

Häromdagen vid köksbordet.

-Mamma, jag vet vad man kallas om man inte äter griskött, utbrister Söta S vid matbordet.
-Jaså, vad då? frågar jag nyfiket.
-Jo, dem heter Krister!

När mamman efter en stund förstått vad gullungen menar så använder hon hela sitt väsens kraftansträngning att mota bort det bubblande skrattanfallet för att sakligt "rätta".

 -Åh du menar att man kallas för muslim, bubblar jag fram.
-JA! Så va det ja, MUSLIM, inte Krister!
-Mmm, men det heter KRISTEN, överbubblar jag igen.
-Men vad är det Elin (moster) kallas då? frågar Söta S fundersamt.
-Vegetarian.

Jag låtsas bli akut kissnödig och kutar fort till toaletten för att äntligen få bubbla ut i ett heligt skrattanfall.