"Bravo"

Vissa dagar pekar formkurvan obönhörligt neråt... Jag har varit glad men min hjärna har inte samarbetat, glad men dum skulle man kunna säga (några kanske skulle säga att det är min konstanta dagsform...)På jobbet satt jag i ett möte utan att fatta någonting, fantastiskt stressande. Att försöka utstråla någon slags intelligens när ens inre attackeras av frågetecken tyngre än rumpan på stolen. Jag lyckades med konststycket att inte säga ETT ord på dryga timmen-tjohoo. Tysta leken förvandlades till arga leken när jag skämtade lite med min fina vän, som jag skulle hämta upp på vägen till träningen. När hon ringde och skulle stämma av så låtsades jag att vi inte aaallls hade bestämt att vi skulle träna. Till saken hör att hon är inne på sin tredje dag med the dietkur from hell (enligt min mening=Cambridgekuren) och kanske inte var in the mood för lite skojiga och helt meningslösa skämt. Jag har aldrig tidigare hört hennes röst i en sådan gäll och ljus ton. Förlåt hjärtat. När jag sedan skulle hämta upp henne på jobbet passade jag på att riva av lite sångsolon med tillhörande minspel och glömde att stänga av min stjärnglans när jag rullade in på parkeringen tillsammans med 50 andra bilister som gled runt i 20 km i timmen. De såg och skrattade säkert. Väl på träningen. Vattensprut från min mun med tillhörande kräkljud över motionscykeln med hela gymmet som publik. Vackert.
Nu drar jag för ridån för ikväll och tackar för denna dag.