Var är viiiinet?

Jahaja. Då har man sett hur Melodifestivalen håvar in sina miljarders miljoner varje år-nice. Köpte dock ingen rosa cowboyhatt med plym på och inga lysrör heller. Däremot en påse med en liten pepsi, en yttepytte och alldeles för liten påse bilar och en minipini liten påse chips att tjacka på i 3 timmar. Provianten var slut efter 3 minuter. Jag hade sett mig själv mingla bland kändisar med ett glas rödvin i högernäven. Jag och Stora A letade som hökar efter öl- och vintältet alternativt en bar, helt utan resultat. Bakom oss satt pensionärer som klagade på de "konstiga" killarna i Pain of Salvation, de undrade varför en av dem satt i fosterställning över sitt instrument hela akten. Visst, jag kan hålla med om att det är liiite weird men jag ville i alla fall vända mig om med chips-andedräkt och be dem hålla käft. Christer Björkman såg ut som en blandning av Petter och Jonas Gardell-helmysko. Mmmmmåns stammade på alla ord som började på M-helmysko nr 2. Efter spektaklet skulle vi gå till något sofistikerat ställe och lufta kvällens händelser över ett glas rött (äntligen!). Men efter några försök att komma in på överfulla hak så gav vi upp och tog var sin kokt med bröd på Pressbyrån och tog bussen hem. Melodifestival och glamour...njaee vet inte det jag. Men lite tid på tu man hand var mys. Gratis är ju ändå ganska gött som man säger. Farmor och Farfar var alive and kicking när vi kom hem och verkade vara vid gott mod efter barnvakteriet. Nu sussar alla sött.

Imorgon är det dags för firandet av min högaktningsfulla ålder av 31. Ville egentligen inte ha något kalas men Stora A har tjatattjatatat efter kalas så kalas fick det bli. Tur det finns smörgåstårta att köpa. Okej liiite najs med kalas är det ju, men går hellre på andras. Trevlig helg på er alla från Russinet