Mitt liv-en musikvideo?

Lyckorus. Jag älskar dem. Ju äldre man blir desto snabbare tycks allt snurra. Har skrivit om det förut, det där om att stanna upp och njuta av det lilla ibland. Häromdagen gick jag i krispig kyla men samtidigt uppvärmd av morgonsolens strålar. Underbara färger som exploderat på träd och buskar. Kall luft som renade mina trötta lungor och som piggade upp min kropp. Melissa, ljuvliga Melissa Horn i mina öron. Jag är övertygad om att sol samt musik är två livsviktiga ingredienser för en psykisk och fysisk hälsa. Riktiga lyckopiller. Att en promenad till jobbet kan ge en lyckorus, är det inte ganska fantastiskt? Att jag gick omkring och sjöng lite diskret, plirade lite vemodigt med ögonen samtidigt som jag slängde överdrivet dramatiskt med håret emellanåt gav ju också lite extra krydda- i alla fall till de förbipasserande...
Inte kan jag rå för att mitt liv ibland är som en musikvideo?