Nu är det dags för Malliga mamman att vakna ur sin blogg-koma till...ett grått vilset land med iskalla vindar och alldeles för hårt knutna nävar.
Jag är naiv-i många avseenden. Jag kan inte mycket om politik. Jag orkar inte sätta mig in i varenda politisk fråga och hela världen. Jag kan inta all historia. Jag kan inte varenda detalj i alla ideologier. Men jag vet vem jag är och vem jag vill vara i mitt hjärta. Medmänsklig.
Jag vill kunna känna hopp och framtidstro.
Idag känner jag mig bara helt dum i huvudet. Som om jag ryckts upp från en flower-power dröm där alla dansar hand i hand och dykt rakt upp i bitterhetens efterfest. Jag har alltid gillat förfester bäst.
Förfest full av förväntan.
Nu är vi redan bakis.
Nej. Det här duger inte! Samla ihop er, ta ett nytt andetag, greppa spaden och gräv efter mänsklighet bland bitterhet och missnöje. Gräv tills blåsor i händer syns och svetten lackar i våra rynkade pannor.
Än finns det hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar