Veckan

Jag kommer inte på något att skriva.
Min hjärna är sliten, högljudd och vidbränd. Efter över ett år i föräldraledighetens ganska långsamma lunk och sunkflum dagar, så är veckor som denna helt bortom min stresskapacitet. Hyperventilering är min sysselsättning. Att andas normalt är överskattat. Älskar´t och hatar´t. Stressen alltså. Mina senaste års trygghetsknarkande är ett minne blott. Jag är redo. Nu hoppar jag!