Nu har jag smakat himlen. Aldrig förr har jag upplevt en sådan njutning av mat, så att man bara måste le och nästan skratta av lycka. Jag ville inte att de skulle ta slut, de ljuva explosioner av smaker som blandas perfekt i min mun. Himlen.
Jag är en nolla på att socialisera i sammanhang innehållande fler än två personer inklusive mig själv. Jag är bra på och gillar förtroliga samtal på tu man hand, men att inte känna någon i sällskapet och kallprata, öppna sig och förväntas ha något att säga-inte Malliga Mammans grej. Jag har alltid haft jobb där man ska vara trevlig, social och serviceinriktad-inga problem, men när det kommer till min privata person-stopp! Ikväll har jag avnjutit/våndats en fin middag tillsammans med, ja, för mig nästan helt okända människor.
Antal lökringar; 4 (ja, tydligen kan man få lökisar under de kvinnliga behagen) (läs något hängiga kvinnobröst)
Antal nickningar; 152 (intressantnickingar, igenkänningsnickningar, förståendenickningar, jaglyssnar och tar in-nickningar)
Antal leenden; 621 (både hjärtliga, spända, låtsas och matnjutnings)
Antal tysta sekunder man bara vill döda; alldeles för många
Antal puckade kommentarer; vågar inte räkna
Antal skratt vid fel tillfällen; 1
Antal engelskafel i tal; typ alla meningar (vart faen tog mina engelskakunskaper vägen? MVG-go to hell)
Känner väl att min insats var lite tveksam, men jag hade faktiskt ganska kul och kunde släppa ner axlarna emellanåt. Nu ska jag drömma om carpaccio och pannacotta. Buona Notte och kindpuss.
2 kommentarer:
Vad roligt att du tyckte att det var gott! Tänk att du inte har smakat himlen förrän nu! Men det blir nog fler gånger inom den närmaste framtiden gissar jag! :-P
Åh, det är så svårt att komma på saker att prata om när man sitter tillsammans med helt okända människor. Om de dessutom inte pratar svenska så drar man sig ju ännu mer för att öppna munnen!
Jag tror att du gjorde ett bra intryck ändå, och framför allt så utmanade du dig själv! Way to go!
Nä, det blir mest fiskpinnar här... ;)
Skicka en kommentar