Grown up woman

Jag har nog blivit lite vuxen trots allt. Innan U2-konserten i lördags skulle jag och Stora A givetvis käka på något schysst och lite romantiskt ställe.
Råd som löd; "ute i god tid" och "ät inte i närheten av Ullevi" råkade vi sila bort i våra uppstissade hjärnor. Vagnen till Ullevi och in på den mest populära turkiska restaurangen 17.30, en halvtimme innan insläpp. Hovmästaren hånlog mot våra naiva, blommiga lantlufts-kinder. Vi traskade vidare mot nästa...och nästa, nästa, nästa...osv. Slutligen hamnade vi i en 20 min lång kö till ett pizzahak där pizzan serverades för 100 pesetas styck och där det serverades mellanöl som festligast. Dessutom fick vi sitta ca 3 cm från ett annat par. En medelålders Helena Bergström look-alike och en slafsig italiensk loverboy med yviga gester. Jag satt stel som en pinne, både av hunger och av skräck för att de skulle starta en konversation med oss. Svettigt värre.
I mitt barnsliga förflutna, ja till och med i lördags, så skulle den här situationen slutat i ett klassiskt Norén drama. Jag skulle givetvis skylla ALLT på stackars Stora A, han skulle bli svinsur och kvällen skulle vara förstörd. Sedan skulle vi skrattat åt det efter 24 timmar ungefär. Men nu kunde vi skratta på plats istället för att sura loss. Visst, lite mutter och svordomar, men inget som utvecklades till något allvarligt tjafs. Jag-förväntningarnas drottning nöjde mig med ett pizzahak på kanske årets enda romantiska kväll på tu man hand.
Klapp på axeln åt mig själv må jag säga. Hurra! Men det förstås...När vi skulle hem till den kapade lägenheten med vagnen, så beslutade vi att gå av några hållplatser bort från centrum för lite natt-käk. Fanns det något i Majorna alls som var öppet kl halv ett på natten? Svar nej. Då skyllde jag lite på Stora A...men bara liiite. Puss