Bju´till

De romantiska aftnarna och utekvällarna är ju ganska glesa när man har små barn. Byteshandeln från romantik till blöjbyten var inte speciellt dramatisk ändå tycker jag, det beror väl på att bytet man gjorde var tidernas affär. Så himla lätt värt det.
Men visst kan man sakna tid på tu man hand ibland. Att få prata ostört med alerta hjärnor, gott humör och pigga kroppar. Jag och Stora A är nog rätt dåliga på att ta oss tiden att skaffa barnvakt och gå ut eller resa bort för en natt eller två. Dels beror det på att vår familj inte bor i samma stad men för egen del beror det nog mest på att jag känner att man är så himla mycket borta från sina barn ändå när båda föräldrarna jobbar nästintill heltid. Man får prioritera helt enkelt. Att ta tillvara på de gyllene tillfällena, planera lite och använda sin kreativitet ibland.
Det är inte utan att man känner sig som jordens tråkigaste par när veckans höjdpunkt är när man har en gemensam serie man tittar på och kryper upp i soffan tillsammans. So what! Det är inte bara weekendresor till Paris och spa-vistelser som gills i romantik-racet. En ullfilt, en skön soffa och en varm famn gör underverk för själen och förhållandet. Lite rygg-kli kanske.

Igår tänkte jag bju´till lite extra och hade planerat kvällen i minsta detalj. Först göra käk till ungarna som förvånat fick äta sin middag utan föräldrar som sällskap. Stora A var upptagen med något very important framför datorn i vardagsrummet. Slappna av du bara sade jag ömt till honom med höjda ögonbryn till svar. Vin hälldes upp i finglaset till mamman som passionerat skulle laga middag till sin make. Kärlekslasagne. Jag luktade på de fina råvarorna och låtsades att jag var någon skön och framgångsrik mästerkock i mitt lilla kök. En klunk vin från finglaset gjorde känslan P E R F E K T. Började hacka fint så fint, smälta smöret lent och rostade och kokade med sådan passion att det rök ur mina öron.
Lite stressigt att få alla moment i synk samtidigt som två kids på sitt allra busigaste humör började pocka på uppmärksamheten i köket.
Helvete vad varmt, svettdroppar började hitta fram vid hårfästet. Jäkla ungar då! Kast med matrester och syskonbråk och 1000 frågor om detta ovanliga upplägg gällande middagen. Mat brändes, spilldes och kokade över. Mitt goda humör var som bortblåst och röken ur öronen var nu från passion till ilska. Svepte vinet hastigt och tog mig samman. Barnen hänvisades till en film och godis och jag återgick till mitt matlagande.
Det lyckades till slut. Inte tillagat med så himla mycket kärlek men ren ilska kan också göra underverk. Så gott blev det! Jag tog tacksamt emot lovord från Stora A, som ju annars är den som brukar sköta Rolls Royce-matlagandet här hemma. Jag steker mest korv liksom. Men där fick vi sitta iallafall en timme relativt i fred med många tända ljus, prat och suckandes över god mat. När vi såg två små busungar komma smygandes så pussades vi. Illtjut och fnitter och förtrollningen var bruten. Men vad gör väl det. Tidernas affär sanna mina ord.