Den nya odrägliga sunk-Mamman

Revolution!
För första gången i mitt 30 och ett åriga liv, känner jag att jag gör som jag vill. Jag behöver inte bry mig hela tiden om vad andra tycker, vad som är "rätt" i andras ögon. Förr skulle torsdagens mjällhändelse och utanförskap på stadens gator, satt mig i en tillfällig självförtroende-svacka och det skulle ältas, gnatas och vändas på allt om detta till oändlighet. Jag lever och frodas bland grannar helt osminkad utan att hålla in magen en sekund. Kanske har jag bara blivit en vanlig sunk-morsa men skitsamma. Bryr mig inte fem öre om vad de tycker eller tror när jag skriker, skrattar eller pratar för högt med någon. Familj får bli chockade över mina ryckta axlar som inte längre orkar bry sig. Jag behöver inte ta hela världen i min famn. Behöver inte ställa upp om jag verkligen inte VILL.
Jag är jag och det är min förbannade rätt att finnas till, så som jag önskar leva mitt liv.
HERREGUD. VAD HAR HÄNT? Frälsning? Ålderskris? Sinnesförvirring? Eller ren självbevarelsedrift?
Jag tror att ju äldre man blir desto mer måste man sålla, bland all information man tar in varenda dag, både om smått och stort, relationer, jobb, bekymmer, bråk och annat i livet. Man måste koncentrera sig på vad som egentligen är viktigt för en själv. På vad ska jag ösa min trötta småbarnsförälder-energi på? Vad får mig att må riktigt bra?
Vissa saker ligger dock inte alltid i ens egna händer, ibland kan man inte påverka trots att man gärna vill. Jag avskyr ouppklarade saker, men ibland måste man bara let it go. Var och en är sin egen människa och ibland måste man acceptera saker som de är. Rycka på axlarna och gå vidare eller acceptera. Att tänka på andra är en bra egenskap tycker jag. Men inte att vilja förändra andra. Två helt olika saker. Börjar verkligen fatta att tiden tickar på och jag vill plocka det gottaste ur kakan och sippa njutningsfullt från det inte ens halvuppdruckna glas med vin jag har kvar. Jag vill finnas i nuet och inte oroa och planera för mycket framåt. Jag vill inte hamna i något fack, mall eller i någons förväntningar. Jag vill sudda ut fördomar och fördömanden ur mitt förråd, men bara mitt, det går inte rensa andras.

Nu ska jag lösa ett korsord på balkongen. Halleluja.